Gareth Hanrahans fantasyserie "The Black Iron Legacy" är oerhört underskattad. Igår läste jag ut del nummer 3 (den senast utgivna, när nästa kommer vet jag inte), och det är riktigt bra. Serien utspelar sig i en fantasyvärld som befinner sig i någon slags industriell era rent teknologiskt, men dessutom har diverse former av monster och en bunt gudar som är lika lättretade som de är galna, och som för våldsamma krig mot varandra. Dessutom finns det galna alkemister som konstruerar kemiska vapen som fått Singed att storkna, och runt varje hörn finns det folk som vill äta lik. Kort sagt är detta en värld som får The Walking Dead att se ut som en sommarsemester i jämförelse. Storyn i de tre första böckerna följer primärt Carillon Thay, en ung tjuv med en allt annat än mysig barndom. Carillon hamnar i Guerdon, en handelsstad som är fri från stridande gudar (tills vidare), men det är sugigt nog ändå. Halva befolkningen är tiggare, staden är överfylld av kriminella (och liksmaskande ghouls), och polisstyrkan består till stor del av alkemistskapade monster. Carillon trasslas kvickt in i både politiska maktkamper och övernaturliga mysterier, och snart står självfallet hela Guerdon på spel.
Alla de tre böcker som kommit hittills känns till viss del fristående, då de för det mesta byter POV-karaktärer, och fokusområden, även om Guerdon och Carillon förblir konstanter. Den första boken, The Gutter Prayer, handlar främst om Guerdons egen mörka historia. Den andra, The Shadow Saint, lägger fokus på the God War, och två av de mäktigaste parterna i striderna; nekromantikerriket Haith och de galna gudarnas kungadöme, Ishmere. Bok tre, The Broken God, spenderar en hel del tid på att roadtrippa genom den sönderskjutna världen, och lägger dessutom fokus på the Ghierdana, en nation som bäst pitchas som en mix mellan House Targaryen och Gudfadern. De är mafiosos med drakar.
Hanrahan bjuder på en rad twister, och en drös välskrivna karaktärer. Carillon är en utmärkt huvudroll, som ändras, utvecklas och fördjupas i varje bok. Det är svårt att beskriva utan att gå in på spoilers, men hon och hennes utveckling binds till världen på ett smart sätt, och ger berättelsen ett tematiskt djup. Dessutom är hennes interna monologer och tankar roliga, emellanåt i klass med humorn från Tyrion Lannister i A Song of Ice and Fire, eller Sand dan Glokta i First Law. Andra trevliga (eller otrevliga) typer som de tre böckerna låter läsaren bekanta sig med är Spar, en hederlig tjuv som försöker leva efter sin döde fars Robin Hood-iga filosofi, Rat, en ghoul som trots sina likätande tendenser är rätt hygglig, syskonparet Baston och Karla, och den mystiska men namnlöse spionen som byter identitet på samma vis som andra byter strumpor.
Jag rekommenderar definitivt The Black Iron Legacy till alla som vill läsa riktigt mörk fantasy med monster och misär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar