Legion of Flame bjuder på en mix av Arkham City, kommunistsatir och drakaction

 Jag recenserade ju The Waking Fire, del ett i Anthony Ryans Draconis Memoria-trilogi för ett tag sedan. Nu har jag äntligen läst klart bok 2, The Legion of Flame, och det känns som mer av samma, på ett för det mesta positivt sätt. Det är fortfarande en actiontyngd bladvändare, med kvick pacing som hjälps av korta kapitel och skiftande viewpoints (de tre POV-karaktärerna Lizanne, Clay och Hilemore får sällskap av en fjärde, Sirus). Det är fortfarande en himla massa drakar. Och det är fortfarande genremässigt en glad mix mellan typ Indiana Jones och James Bond, fast i fantasyformat. 

Den bästa delen av boken står utan tvekan Lizanne för. Hon är den klart mest färgstarka figuren, och har den klart roligaste delen av storyn, i vilken hon tvingas infiltrera en Arkham City-liknande fängelsestad, och dessutom tvingas hantera revolutionära fanatiker vars upptåg och inbördes konflikter för tankarna till verkliga vänsterrörelser och deras organisationsproblem. Den betydligt tråkigare Clay får en betydligt tråkigare men ungefär lika sidkrävande storyline (som dras ut i en halv evighet, Ryan hade lätt kunnat kapa ett kapitel eller två från Clay, utan problem). Hilemore blir bokens third-wheel lite som i ettan, men framstår fortfarande som en sympatisk och stabil militär. Han får dessutom stöd i form av smugglaren Scrimshine som agerar comic relief, fast Zenida Okanas, den ensamstående piratmamman, får tyvärr mindre tid än i bok ett. När det kommer till Sirus så är hans storyline en stor spoiler, men den ger oss definitivt ett nytt perspektiv på saker och ting. 

Storymässigt är boken minst lika snyggt outlinead och planerad som ettan: allt hänger ihop, och det blir ett flertal plot-twists som fördjupar världsbygget och utvecklar bokens centrala konflikt. Det sker tyvärr ibland på bekostnad av intressanta sidokaraktärer, som Ryan har en tråkig tendens att introducera och sedan göra sig av med i rätt högt tempo. Men överlag så är Legion of Flame definitivt bra: spännande, actionfylld och välskriven. Är taggad på att börja läsa bok 3. 

Drakar och kapitalism i The Waking Fire

 

Plockade lite spontant upp The Waking Fire, del ett i Draconis Memoria-trilogin av Anthony Ryan på Akademibokhandeln för ett tag sedan. Beskrivningen på baksidan, som nämnde drakar, pirater och sjöslag verkade intressant, och jag kan glatt meddela att boken var grym. Starkt narrativ där världen styrs av företag lika mycket som av kungar, kul magisystem som driver världens ekonomi, och bra karaktärer (piraten Zenida Okanas, den religiöse fanatikern tillika snipern Preacher och spionen Lizanne var tre standouts). Slutet hade ett par rejält coola twists också, som inte bör spoilas. Ryan kan kanske tagga ner med sista-minuten-räddningarna (folk blir räddade från nära-döden-upplevelser oftare än man ser Tusken Raiders i The Book of Boba Fett), men annars är det en grym bok. Del två och tre är införskaffade, och ska läsas.