Kaosigt värre i Warhammer-världen

 Immortal Empires-spelläget till Total War: Warhammer III är bara ett par veckor bort, men det lanseras inte ensamt. Efter veckor av avslöjanden så är nu spelets första riktiga DLC (Ogre Kingdoms var mer av en pre-order-bonus) äntligen uppe på Steam och redo för förtidsköp. Paketet innehåller nya units, en ny kampanj, och fyra Legendary Lords, en per Chaos-faktion. Personligen är jag mest taggad på valkyria-inspirerade Valkia the Bloody och Vilitch the Curseling, som ser ut att ha en xenomorph stickandes ur axeln (ja, jag vet att det egentligen är xenomorph-varelsen som heter Vilitch), och paketet ska självklart införskaffas och spelas när det väl släpps den 23 augusti. Tagga!

Storbritannien vs spelindustrin

 Gamereactor rapporterar att brittiska regeringen går ut hårt mot loot boxes i tv-spel, och varnar för att lagstiftning mycket väl kan bli aktuellt gentemot dem. Man anser att de är alltför lika gambling, och att de är olämpliga för barn, och jag kan inte annat än att hålla med. Loot boxes är ett tarvligt sätt att försöka lura folk, kanske särskilt barn med dåligt konsekvenstänk, till att spendera mängder med pengar. Jag hade definitivt inte haft något emot lagstiftning i frågan, varken i Storbritannien eller här i Sverige. 

Den kompletta Immortal Empires-kartan (typ)

 Nu har vi äntligen fått startpositioner för alla existerande faktioner och raser i Warhammer 3-spelläget Immortal Empires (som för övrigt också fått ett releasedatum, tagga 23 augusti!). Det enda som saknas är de fyra DLC-lorderna som vi vet är påväg. Förhoppningsvis får vi information om dem snart. Till dess så finns det ett par skojiga positioner att lyfta:

*Allas vår favoritpirat (suck it, Vampire Coast) Lokhir Fellheart har flyttat till östra Cathay. Det visste vi iochförsig redan, iochmed att Creative Assembly redan för ett par veckor sedan lät tillkännage att Lokhir skulle besöka Cathay. Ändå kul att se hans exakta position. 

*På tal om svartalver så har man genomfört den rotation som många verkar ha hoppats på. Malus har lämnat den sydöstra delen av kartan till förmån för norra Chaos Wastes. Rakarth flyttas i sin tur ner från norden och hamnar i betydligt varmare klimat i Lustria. Och Lokhir fyller Malus roll som dark elf-representanten i öster. 

*Tyvärr flyttade de inte Durthu :-( Hade hoppats på det, eftersom han och Orion startar på mer eller mindre samma ställe. Men men, man kan inte få allt. 

*Vampyrerna har fått spännande positioner. Mannfred Von Carstein har gjort en Volkmar, och lämnat the Empire till förmån för the Badlands, där Skarbrand, Settra, Eltharion, Thorek och Repanse kan tävla om att få banka skiten ur honom. Budget-Mannfred, också känd som Helman Ghorst, har gjort en mer hälsosammare flytt, och har tagit sig österut. Visserligen sitter han i en spännande rävsax mellan Imrik och Ku'gath, men det är inte lika illa som för stackars Mannfred. 

*Warriors of Chaos har spridits ut en smula. Sigvald börjar hyfsat nära Naggaroth, medan Archaon the Everchosen gör sig redo att massakera Boris Ursus norr om Kislev. Och herr Suneater verkar bli Orkeater, då han startar två centimeter bort från Grimgor. 

*Racet mot Karak-Eight-Peaks verkar bli mer spännande. Queek och Skarsnik har flyttats närmre det omtvistade berget, och Belegar Ironhammer har visserligen knappt rört på sig, men har fått en enklare marschväg: han behöver inte gå förbi Grimgor längre. 

Nu ser vi fram emot DLC-lorderna, och framförallt den 23 augusti!

Nintendo ger sig in i filmbranschen

 Nintendo har tydligen köpt en filmstudio.

Det är väl iochförsig ganska väntat. Film och TV-branschen är galet lukrativ, och Nintendo har tillgång till några av spelvärldens främsta IPs. Super Mario. The Legend of Zelda. Pokémon. Fire Emblem. Metroid. Och så vidare, och så vidare. Det var bara en tidsfråga innan någon på Nintendo kom på att filmutveckling är en naturlig utveckling av affärsidén. 

Hur kommer Nintendos filmer/TV-serier bli då? Ingen aning, helt ärligt, men spännande blir det. Kommer de produceras som japanska filmer, eller med en mer västerländsk touch? Blir det live-action eller animering? Hur kommer de distribueras? Ska Nintendo starta en egen streamingtjänst (snälla, nej, don't do that...)? Många intressanta frågor, än så länge få svar. 

Personligen ser jag mest fram emot en potentiell filmatisering av det eminenta Fire Emblem: Three Houses. Det hade varit svinfett. Storyn är ju en mix av typ Harry Potter och Game of Thrones, så det är som bäddat för allmän publiksuccé. Sedan hoppas jag självfallet att se min drömcasting Arnold Schwarzenegger som Kirby bli verklighet. 

Fem lorder jag vill se i Warhammer 3

 Total War: Warhammer 3 dumpar ut ny info i rasande fart i takt med att Immortal Empires-releasen kryper allt närmre. Förhoppningsvis kommer spelet få uppdateringar under flera år framöver, och därmed är det lite kul att lista de fem karaktärer jag allra helst vill se läggas till som legendary lords i spelets ständigt växande roster. Här kommer de, i ingen särskild ordning:

Tullaris Dreadbringer (Dark Elves)

Dark Elves har visserligen vansinnigt många lorder redan (sex stycken, om jag inte räknar helt knasigt), men en sjunde hade inte varit fel. Min förhoppning är att det blir Tullaris Dreadbringer, Chosen of Khaine och ledare för the Har Ganeth Executioners. Snubben har inte exakt en överflödande mängd lore, men Executioners är svincoola, och deras ledare hade varit ett coolt tillägg till spelet. På kartan hade han kunnat placeras lite överallt, men jag hade gärna sett honom på plundringståg i Norsca för att ersätta Rakarth, som jag misstänker kommer flyttas till Lustria i Immortal Empires. 

Neferata (Vampire Counts)

Neferata är förmodligen en av de mest efterfrågade karaktärerna från communityns håll, och jag är närmast hundra procents säker på att hon kommer läggas till, förr eller senare. Att inte slänga in Neferata, ihop med en allmän uppdatering av Vampire Counts mechanics hade varit galenskap. Neferata är en av de absolut mäktigaste vampyrerna i världen, och har historia med Tomb Kings och kopplingar till nekromantmästaren Nagash. Förslagsvis startar hon någonstans i södra delen av Old World, så att hon kan bråka med Tomb Kings. 

Apophas (Tomb Kings)

När man talar om trollen, Tomb Kings! De är en av de visuellt coolaste raserna i spelet, och förtjänar absolut mer content. Främst i raden av potentiella Tomb Kings-lorder borde Apophas vara. Snubben är en odöd kombo av skelett och skalbagge, vilket är svincoolt, och väldigt unikt. Startposition skulle kunna vara i Lustria, faktiskt. Kanske inte så korrekt rent loremässigt, men det börjar bli fullt i öknen, och det har funnits Tomb Kings där i krokarna tidigare. 

Yin-Yin (Grand Cathay)

Grand Cathay är även de en av spelets visuellt coolaste raser, och de behöver definitivt fler lorder, med tanke på att de i nuläget bara har två. Precis som i fallet Neferata är Yin-Yin nog en tidsfråga, men jag ser inte mindre fram emot henne för det. Yin-Yin är beskyddare för östra delen av Cathay, och nationens amiral. Hon är dessutom intresserad av resten av världen. Jag tycker generellt sett att havet är oerhört fascinerande rent militärt, och ser gärna mer fokus på det i Warhammer. Dessutom är Yin-Yins expansiva ambitioner en kul kontrast till hennes syskon, som mest vill sitta hemma och vakta murar a la Nights Watch. När vi väl får Yin-Yin känns det rimligt att antingen låta henne starta i östra Cathay, eller, mer troligt, och mer spännande, i västra Lustria, där hon kan inleda sin expansion. Turtle Islands, kanske?

Aislinn the Sea-Lord (High Elves)

Sist ut är Aislinn, och vi fortsätter på havstemat. Aislinn är alvernas främste amiral, hyllas som välsignad av havsguden Mathlann, och har ett fientligt förhållande till Lokhir Fellheart. Precis som med Yin-Yin är konceptet med havet lockande. High Elves har dessutom gott om kolonier och utposter rent lore-mässigt, och den biten av deras historia fylls för tillfället inte riktigt av någon av deras lorder. Aislinn hade därmed fyllt en lucka i deras roster. Han skulle kunna starta lite överallt, så länge han är nära havet, men förslagsvis långt österut, så att han dels kan passa in som representant för high elves koloniala ambitioner, och dels fortsätta sin konflikt med Lokhir, som med största sannolikhet kommer starta nära Cathay. 

Spännande startpositioner i Immortal Empires

 Augusti närmar sig med stormsteg, och med augusti kommer Immortal Empires-kampanjen till Total War: Warhammer III. Creative Assembly har avslöjat kampanjkartan (maffig som sjutton) och avslöjar nu startpositioner via sociala medier varje dag. En ras per dag, och i skrivande stund har vi hunnit se vart lorderna från Empire, Lizardmen, Norsca, Kislev, High Elves, Bretonnia, Grand Cathay, Skaven, Greenskins och Chaos kommer inleda sina krigståg. Och so far so good. Många av positionerna är knappast överraskande (absolut ingen blev väl chockad över att Karl Franz startar i Altdorf, som han ska), men det finns en bunt intressanta saker att notera:

*Nakai the Wanderer, den enorma krokodilen från Lizardmen, har vandrat långt österut, ända bort till södra Cathay, där han... letar efter Khuresh-DLCn som aldrig kommer? Vetetusan, men han är i fantasy-Kina iallafall. Inte mig emot, det blir spännande att se hur draksyskonen hanterar en tre meter lång krokodil.

*Tretch Craventail, allas minst omtyckta Skaven-lord har äntligen fått flytta till Crookback Mountain, som är hans loreriktiga hem. Gött mos, och bra med lite utfyllnad i det området av kartan. 

*The Badlands har nu blivit "bad" på riktigt. Skarbrand, Teclis, Volkmar, Kroq'Gar, Eltharion, Queek och Kairos kommer leka herren på täppan där i vad som lär bli en vansinnigt våldsam get-together av episka proportioner. Grimgor är iallafall inte där längre...

*...för han har flyttat österut! Förmodligen gör han sig redo för att mosa Chaos Dwarfs, när de nu kommer. 

*The Badlands verkar som sagt bli Warhammer III-versionen av "Lustriabowl" från spel två. Och än så länge är Lustria inte svinpackat, men helt utan förändringar är det inte. Fransmännen har bestämt sig för att kolonisera skiten, så Alberic de Bordeleaux från Bretonnia har dragit dit. Förmodligen blir han uppäten av en carnosaur. 

*N'Kari har flyttat till Ulthuan, förmodligen för att ge extra krydda åt Tyrions tillvaro. 

*Alith Anar har till synes ockuperat en av Dark Elves viktigaste städer, Karond Kar. Lorefantaster är upprörda. Men å andra sidan, om någon kan sno en miljonstad rakt under näsan på världens mest sadistiska pirattyranner så är det väl Alith. 

*Boris Ursus verkar ha bestämt sig för att dö ärofullt, och invaderar Chaos Wastes. I övrigt så är Kislevs, Grand Cathays och Norscas startpositioner gravt förutsägbara. 

Startavslöjandena fortsätter de kommande dagarna. Imorgon är det dags för Ogre Kingdoms, och sedan pågår det hela i ytterligare åtta dagar, och avslutas med the Warriors of Chaos. Tagga!

League of Legends får redan en ny champion

 För någon vecka sedan landade Bel'Veth, Legaue of Legends senaste champion, i spelet. Hon är ett monster från The Void som utplåna världen och sedan skapa en ny som hon kan härska över. Ganska standard skurk-plan, men Riot får bonuspoäng för designen: mantor är coola. Riot är dock inte färdiga, utan har redan visat upp nästa tillskott till spelets ständigt växande roster: Nilah, en färgglad tjej med vattenpiska. Jag tycker personligen alltid att det är kul med nya champions, men många i League-communityn verkar inte hålla med, och är inte heller särskilt taggade på designen (ytterligare en attraktiv ung kvinna enligt standardmodell), eller personligheten (ytterligare en glad och kaxig filur). Och visst, Leagues championteam har kanske inte varit superkreativa på sistone, men jag gillar idén med en melee-champ i botlane, och Nilah ser ut att kunna vara rolig att spela som, så lite taggad är jag ändå. 

Läser Creative Assembly min blogg?

 Igår knåpade jag ihop en liten önskelista över saker jag vill se i Warhammer 3-spelläget Immortal Empires inför Creative Assemblys första infosläpp idag. Nu har informationen kommit och mer eller mindre allt jag skrev om bekräftas komma när Immortal Empires-betan landar i augusti. Det blir inga fler delade kampanjer, utan alla legendary lords får en egen faktion. Volkmar, Helman Ghorst och Grombrindal nämns specifikt. Förvisso sägs ingenting om huruvida man kommer dela upp Vlad och Isabella, men om det är några som känns som logiska val för en delad kampanj så är det de två, så det funkar.

Man kommer också ge nya startpositioner till 29 lorder. Vilka säger de inte (bortsett då från Volkmar, Ghorst och Grombrindal), men jag har ett par gissningar. Mitt önskemål om att rotera Lokhir, Malus och Rakarth tror jag är rätt sannolikt. Likaså är det rimligt att gissa att Vlad eller Mannfred kommer att flytta ut ur Sylvania. Utöver det skulle jag gissa på att allas vår älskade jättekrokodil Nakai the Wanderer inte längre kommer starta på Albion (Bel'akor, som får en egen faktion, kommer gissningsvis vara där istället). Var Nakai hamnar istället är dock oklart. En annan (väldigt rimlig) gissning är att Snikcht flyttar till Cathay, vilket han gjorde redan i huvudkampanjen i Warhammer 3. Även Tretch Craventail lär flyttas till en mer lore-vänlig position, och sedan har vi också en datamine som hävdar att chaos-vikingen Wulfrik och sexsymbolen N'Kari kommer hamna närmare Ulthuan. Förhoppningsvis flyttar man även Alberic någonstans: alla Brettonians startar på typ samma ställe, och Alberics startposition är värst av dem alla. Han behöver något nytt.

Det enda jag skrev i gårdagens inlägg som CA inte bekräftade idag var egentligen en spelbar Boris Todbringer, vilket är högst rimligt. Jag tror definitivt att han kommer släppas som spelbar förr eller senare, men förmodligen inte i samband med Immortal Empires. Drömma kan man dock, och såhär långt ser Immortal Empires riktigt lovande ut.

Förändringar jag vill se i Immortal Empires

 Imorgon kommer Creative Assembly att släppa en första runda information om Immortal Empires, det enorma och svinhypade sandlådespelläget i Total War: Warhammer 3. Alla raser, faktioner och karaktärer från alla tre Total Warhammer-spelen ska vara tillgängliga på en och samma mastodontkarta, precis som Mortal Empires i tvåan, fast ännu större. Warhammer 3 är verkligen i behov av Immortal Empires också: Realm of Chaos-kampanjen är inte så älskad som Creative Assembly nog hoppats på, och spelarsiffrorna sjunker då fler och fler beslutar sig för att lira annat fram tills Immortal Empires släpps. Jag har själv fattat mer eller mindre samma beslut, även om jag förvisso planerar att avsluta min Zhao Ming-kampanj innan Immortal Empires dimper ner någon gång under sensommaren/tidig höst. 

Immortal Empires är hursomhelst ett enormt arbete för CAs anställda, och för att tagga lite inför den första titten under morgondagen så knåpar jag här ihop en liten lista på förändringar jag vill se i Immortal Empires jämfört med Warhammer 2s Mortal Empires:

*Inga faktioner med två Legendary Lords:
De flesta faktioner i spelet har en ledare, en legendary lord, men ett fåtal har två som man kan välja mellan. Reikland har Karl Franz och Volkmar the Grim. Sylvania har Mannfred och Helman Ghorst. Von Carstein har Vlad och Isabella. Och Karaz-a-Karak har Thorgrim Grudgebearer och Grombrindal. Spelet görs betydligt mer spännande om alla lorder har olika faktioner och olika startsituationer. Det gör upplevelserna annorlunda, och gör alla lorder värda att spela. Nu finns det egentligen ingen skillnad mellan Karl Franz kampanj och Volkmars, eller Vlads kampanj och Isabellas. Särskilt segt är det för vampyrerna, som har fyra av fem lorder fördelade på två faktioner. Dela upp dem och sprid ut dem. Volkmar borde förslagsvis få åka norrut och ha religiös krigföring mot Chaos tillsammans med Kostaltyn. Grombrindal kan få åka på äventyr till Naggarond och bråka med Malekith. Och Helman Ghorst kan CA dumpa lite varstans, sålänge han inte är i Sylvania. 

*Rotera lite startpositioner:
Det är inte bara de lorder som delar faktion som borde flyttas på. En del andra borde också få nya startpositioner i Immortal Empires. Några exempel:

Lokhir, Rakarth och Malus borde rotera. Malus lämnar Dragon Isles och flyttar upp norrut, någonstans i trakterna av Albion där Rakarth är för tillfället, eller ännu längre upp. Rakarth drar i sin tur ner till Lustria. Han diggar monster, och Lustrias djungler är fyllda med dem. Förslagsvis kan han ta Lokhirs startposition vid kusten. Och Lokhir drar i sin tur ner till Dragon Isles, där han kan sjöröva till sina döddagar. 

Flytta ut en del vampyrer ur The Empire. De startar typ på exakt samma ställe allihopa. Mannfred skulle kunna dra till öknen i Nehekara och lämna Castle Drakenhof till Vlad. Eller så drar Vlad till Nehekara och låter Mannfred försöka bli kejsare ifred. 

*Gör Boris Todbringer spelbar: 
Jag tror inte att detta händer, och jag kräver det absolut inte. Men Todbringer finns redan i spelet med en unik modell, och är en efterfrågad lord. Visst hade det varit skitcoolt om Creative Assembly överraskade alla med en FLC i form av Boris och Middenland i samband med lanseringen av Immortal Empires?

Starfield kommer bli episkt

 Bethesda, skaparna av Elder Scrolls och Fallout, lanserar äntligen en ny IP, Starfield. Det har varit allmän kunskap i flera år, men igår fick vi äntligen se gameplay och en storytrailer. Reaktionerna har varit en smula blandade, och jämförelserna med No Mans Sky har haglat, men jag är optimistisk. Om man på riktigt lyckas kombinera Skyrim med No Mans Sky, vilket verkar vara planen, så kan vi ha en supersuccé att se fram emot. Om inte så kan det bli en katastrof i paritet med Cyberpunk. Oavsett vad så lär det bli episkt.

Varför har vi en Pokemon med jetmotor...??

 Äntligen har Nintendo fått tummen ur rörande Pokemon: Scarlet & Violet, och visat upp spelet i en tre minuter lång trailer där man avslöjar nya Pokémon (bland annat den med ovan nämnda jetmotor), nya funktioner (du kan springa runt med dina kompisar i spelet), nya professorer (som ser ut som modeller från Victorias Secret och Dressman) och ett releasedatum (18 november). Det ser rätt hype ut måste jag säga. Grafiken har aldrig varit bättre (i ett Pokémon-spel), professorerna har aldrig varit snyggare, och monstren har aldrig varit dummare. Varför den legendariska i Pokémon Violet har en jetmotor är oerhört oklart, men det har den. Det finns även en grispokémon som heter Lechonk. Bara en sån sak. Jag lär nog köpa spelet...

Aloy hänger med Geralt och Kratos bor hos Bezos

 MovieZine rapporterar att serie-rättigheterna till spelserien Horizon införskaffats av Netflix, som väl antagligen därmed tänker göra en live-action-adaption. Det låter superkul, tycker jag. Jag har bara spelat Horizon: Zero Dawn (Forbidden West ligger på listan över spel jag definitivt vill ge mig på snarast möjligt), men jag tyckte att världen som Guerilla Games byggde, med robotdinosaurier som jagar, och emellanåt även jagas av människor, är gräsligt cool. Protagonisten Aloy är dessutom en av mina favoritkaraktärer från spelvärlden. Hon är typ en mix mellan Ygritte och Paul Atreides, och fungerar fantastiskt bra. Det kan bli en dunderbra tv-serie helt enkelt. Lär dock krävas en hygglig budget, men om Netflix nu införskaffat rättigheterna antar jag att det är en satsning de är villiga att göra. Deras hypade adaption av ikoniska animen Cowboy Bebop gick trots allt käpprätt åt skogen, och Stranger Things börjar närma sig sitt slut. Netflix inser nog att Geralt av Rivia och hans Witcher-kompisar inte kan bära storbudget-delen av Netflix ensamma, inte när Amazon och Disney spottar ur sig nördserier med budget nog att köpa Oregon för stup i kvarten. Kan Horizon bli en ny superhit (vilket Netflix onekligen behöver)? Tiden får utvisa det, men jag tror definitivt att potentialen finns. 

I MovieZine-artikeln nämns också att två andra spelserier ska göras om till TV. Dels så har Amazon köpt rättigheterna till att adaptera God of War, och dels så har ospecificerad streamingtjänst av någon outgrundlig anledning bestämt sig för att göra serie av racingfranchisen Gran Turismo. Att Jeff Bezos köper God of War begriper jag: det känns som ett säkert kort i samma arena som The Witcher, och dessutom har Kratos samma frisyr (eller snarare brist på frisyr) som Bezos själv. Men att någon bränt pengar på att ta Gran Turismo till streaming är obegripligt. Vill man göra en serie om bilar behöver man väl inte spendera dyra licenspengar på Gran Turismo? Då kan man lika gärna köpa rättigheterna till Farming Simulator, eller nåt. Men å andra sidan så har det ju gjorts en Emoji-film, så en Gran Turismo-serie är väl på sätt och vis ganska väntat...

May the memes be with you

 Star Wars har några av världens roligaste memes, och är förmodligen den nöjesfranchise som skapat flest ikoniska memes överlag. "Hello there", "I don't like sand", Ben Swolo, "Somehow Palpatine returned", "High Ground", younglings, och så vidare och så vidare. Listan är oändlig. Att Lego Star Wars: The Skywalker Saga har valt att ta fasta på det är därmed lika självklart som det är kul. Spelet är fullkomligt packat med memes och blinkningar till internetkultur, från att General Grievous tjatar om att samla ljussablar till att Kylo Ren sliter av sig tröjan snabbare och oftare än Channing Tatum i Magic Mike. Lego Star Wars, som aldrig varit särskilt seriöst rent tonmässigt, är dessutom helt rätt format att memea in absurdum i. Eloge till utvecklarna. 

Drakarnas återkomst

 Det stormar hos Blizzard, men inte ens det kan sätta stopp för World of Warcraft. I tisdags gick man ut med en presentation av nästa stora expansion till det till synes odödliga MMO-spelet (trailer finns här). Mycket är fortfarande otydligt (exempelvis vem skurken är), men klart är att storyn centrerar runt drakarnas återkomst till Azeroth. De kände väl att saker och ting gått sådär utan dem, vilket iochförsig stämmer. 

Utöver nya områden att utforska (drakarnas ö) och en ny storyline, så kommer WoW även lägga till en ny ras/klass-kombo, och introducera drakar som riddjur. Det hela ser ganska mysigt ut faktiskt. Det är skönt att Blizzard gör en expansion som inte handlar om A) världens undergång eller B) är urbota korkad och pajar Azeroths i grunden intressanta lore. Hur man tänkte med typ Warlords of Draenor eller Shadowlands begriper jag fortfarande inte...

Spelversionen av Guardians of the Galaxy är förstklassig

Jag är seg när det kommer till att spela spel. Jag har en störig tendens att påbörja spel utan att avsluta dem. Ur det perspektivet är Guardians of the Galaxy ett undantag. Jag avslutade det sista kapitlet idag, och måste säga att det här utan tvekan är ett av de bästa action-rpgs jag spelat. Man får på pricken till exakt rätt stämning och känsla: Guardians är en knasig grupp i en knasig galax, och spelet omfamnar det faktumet på samma sätt som James Gunn gör i sin filmtolkning av dem. Delvis beror det på att man på många vis kör på mer eller mindre samma koncept som Gunn gör. Rocket i spelet och Rocket i filmerna är exempelvis i grund och botten mer eller mindre exakt lika, till den grad att röstskådespelaren här (Alex Weiner) gör en röst som är väldigt lik den Bradley Cooper gör åt den vresige icke-tvättbjörnen i filmerna. Musiken spelar också en central roll, precis som i Gunns film, och Peter har sitt blandband med odödliga hits med sig överallt. 

Det som dock överraskade mig var att när spelet gör egna grejer med karaktärerna så är de ofta minst lika bra som det Gunn gör. Jag har aldrig varit ett stort fan av Gamora eller Mantis i MCU. De har sina stunder, spelet gör dem otroligt mycket bättre. Gamora här är rolig, vilket hindrar henne från att fastna i rollen som gruppens ständige straight-woman, vilket hon lätt blir i filmerna. Dessutom är hon tillräckligt blodtörstig för att jag ska kunna köpa henne som ex-lönnmörderska åt Thanos, vilket är ett annat problem med Zoe Saldanas väldigt vänliga tolkning. Mantis är helt annorlunda: istället för att ge socialt awkward ett ansikte så är hon livfull och sprallig, om än lite smått borta. Hon är kompentent nog för att försvara sig mot självaste Drax i en fight, och utöver att kunna läsa känslor har hon i spelet även förmågan att se alla myriader av möjliga händelseförlopp och alternativa universum, vilket leder till en hejdlöst charmig bekymmerslöshet från hennes sida. Även Drax blir här en starkare karaktär, kanske mycket för att han får ett ordentligt arc, vilket han väl egentligen inte haft sedan Gunns allra första Guardians-rulle år 2014. 

Spelmässigt är Guardians of the Galaxy också kul. När det först offentliggjordes så klagade många (inklusive undertecknad) på att man bara kan styra Peter Quill, och inte hela gänget, och visst, ur ett perspektiv är det fortfarande synd att man inte personligen får styra Rocket när han spränger saker, eller smyga runt i stealth-mode som Gamora. Men å andra sidan så får spelet en mycket starkare rollspelsaspekt med bara Quill som spelbar figur, och greppet gör även så att det blir enklare att leva sig in i storyn. Istället för att ha tillgång till alla krafter och förmågor så måste spelaren, liksom Quill själv, förlita sig på andra än sig själv. Bitarna där man ska lösa diverse pussel med hjälp av teamets olika förmågor är bland spelets roligaste, och även striderna är kul, även om de emellanåt kan bli något repetetiva. Det som verkligen tar spelet till nästa nivå är dock dialogen: oavsett vad som händer så pratar karaktärerna konstant. Alltifrån one-liners och rymdsvordomar till absurt korkade planer (som när Drax vill sälja Gamoras samlardockor till Fin Fang Foom) är konstant närvarande, och röstskådespelarna gör ett underbart jobb med dialogen. 

Och så har vi då storyn. Den är oerhört väl genomförd, och länkar samman gänget på finurliga vis. Centraltemat är saknad och sorg, och hur man kan hantera förlust. Sättet det berättas på, och sättet det gestaltas i de olika karaktärerna, både skurkar och hjältar, är riktigt smart, och riktigt vackert. 

Guardians of the Galaxy-spelet lyckas alltså inte bara mäta sig med James Gunns dunderhärliga filmer, utan till och med överträffa dem i vissa avseenden. Det är roligt, det är underhållande, det har inga microtransactions, och såväl story som karaktärer är givande och djupa. För min del för spelversionen av Guardians gärna dra ut på fler äventyr i framtiden. 

Inte helt såld på Skywalker Saga

 Lego Star Wars: The Skywalker Saga släpptes i tisdags, och jag har hunnit lira det ett par timmar nu. Och ja, det är absolut ett bra spel. Det är kul att spela, alla karaktärer, från Luke Skywalker till Klaud, är med, och humorn sitter finfint. Men det är ändå något som skaver. Mest tror jag att det beror på att banorna är kortare än Lionel Messi. I alla tidigare Lego-spel jag kört så har de varit betydligt längre, med betydligt fler pussel. Här känns de mer som tillfälliga avbrott i en open-world-springandet, vilket inte gör den episka Star Wars-sagan några tjänster. Nu har jag ju bara hunnit spela en episod, (A New Hope), men den står sig definitivt inte gentemot motsvarande Lego-adaption i Lego Star Wars II, som verkar få behålla titeln som det bästa Lego-spelet ett tag till. 

Fattar inte hatet mot Andromeda

 

Jag pröjsade Mass Effect: Andromeda för cirkus 50kr på Steam för ett par månader sedan, och baserat på en kostnad-nöjesgradering så är det ett av de bästa spelköp jag gjort. Jag har roat mig i cirka 30 timmar med det, och har inte ens gjort klart huvudstoryn ännu (jag har gjort väldigt många sidequests). Erkänner villigt att jag aldrig rört något med Mass Effect-loggan på innan Andromeda, men trots det så har jag svårt att greppa varför spelet sågats så totalt. Actionbitarna är underhållande, vapenarsenalen varierad, karaktärerna lättgillade, röstskådespeleriet starkt och sidouppdragen många och roliga. Visst, efter de första uppdragen är storyn kanske något linjär, men nöjet och spänningen i att upptäcka en mystisk galax för att ge hopp åt vår civilisation är stort. Det första uppdraget, på Habitat 7 är oerhört välgjort. 

Så jag fattar kort sagt inte hatet mot Andromeda. Jag förstår att det kanske har för få likheter med den hyllade originaltrilogin, som dessutom lär vara oerhört svår att leva upp till om ens hälften av vad jag hört om den stämmer, och jag har full respekt för de som ansåg att spelet var för buggigt på releasedagen. Men nu, sex år efter att det först släpptes, så är Mass Effect: Andromeda verkligen inget dåligt spel, särskilt inte med tanke på den närmast skamlöst låga prislappen, och det faktum att Natalie Dormer gör rösten till en rymdsmurf-doktor. 

Tryndamere är ett designfel

 League of Legends är ett jättebra spel på många vis, men varje gång man tvingas möta Tryndamere så får man lust att besöka Riots serverhallar och dra ur strömmen. Hur man tänkte när man gav en champion gravt mycket skada, rätt mycket mobility, och en ult som ger odödlighet i fem sekunder (en evighet i LoL), med en cooldown på sisådär ett ögonblick, är helt obegripligt. Tryndamere är ett designfel.

Tankar om Total War: Warhammer 3

 

Jag skrev om min hype inför Total War: Warhammer 3 för ett tag sedan. Nu har spelet varit ute i ett par veckor, och jag har hittills dunkat in snart 25 timmar i det. Och vad tycker jag då?

För det första tycker jag att det är svårt att recensera det efter bara 25 timmar, särskilt med tanke på att spelets mest emotsedda del, Mortal Empires-kampanjen med en enorm superkarta och alla faktioner från CAs tre Warhammer-spel inte ens släppts ännu. Och bortsett från det så har jag bara prövat två av spelets raser, Kislev och Cathay. Så jag har ingen recension, men jag har tankar. Here goes:

Det positiva först: allt är otroligt väldesignat. Faktionerna och raserna känns unika och roliga. Kislevs bear cavalry är skitkul, likaså deras Little Grom-släde. Även infanteriet, med både melee och ranged-kapacitet, är super. För Cathays del så gillar jag Crane Gunners, armborstmännen och deras enorma flygmaskiner. Tyvärr är jag lite besviken på de enorma monsterunits som man bjuder på. Elementbjörnen, som jag skrev om i inlägget som länkas till ovan, är inte alls lika imponerande som han ser ut. Jag har inte hunnit leka så mycket med Cathays motsvarighet, Terracotta Sentinel, men han verkar ha liknande problem: de kan helt enkelt inte döda grejer, av någon anledning. Om det beror på buggar eller på dålig speldesign vet jag inte, men jag vet att jag kan få bättre resultat med en bastilladon än med Elementbjörnen, och då är det något som är fel. 

Kampanjkartan är svinsnygg den också, och faktionernas olika mechanics och geografiska positioner är fruktansvärt väldesignade. Jag har bara kört klart en kampanj än så länge (Kislevs, med Katarin som Lord), och känslan man får där är bättre än något jag stött på i andra Total War-spel. Man sitter verkligen och håller ihop ett rike på apokalypsens rand som invaderas av allt möjligt från alla håll och dessutom lider av inbördes konflikt. Det kändes mörkt, desperat och tufft, precis som jag föreställer mig att Kislev är rent loremässigt. På samma vis gillar jag Nights Watch-simulatorn som är Miao Yings kampanj. Att försvara the Great Bastion (kinesiska muren), från chaos-monster och blodtröstiga steroidvikingar som samlar sina styrkor i det ödelagda ingenmanslandet utanför är skoj och inlevelsefullt. 

Tyvärr så skymtas spelens problem i de andra bitarna av kampanjen, nämligen Realms of Chaos. Jag förstår vad man ville med de här bitarna, och delvis fungerar det. De konstanta invasionerna stärker exempelvis den fantastiska apokalypskänslan i Katarins kampanj. Samtidigt så blir det väldigt enformigt, och begränsar spelarens frihet. Om man känner för att kuta ner och erövra hela the Empire som Kislev så kan man inte lägga fulla resurser på det, eftersom den starkaste armén måste vara redo för att jaga objectives i Realms of Chaos, och därefter måste sitta still i en stad i flera rundor för att bli av med alla debuff-traits lorden får under utflykterna dit (helt ärligt ett obegripligt designbeslut, ingen spelar Total War för att sitta och vänta i sin huvudstad). De fyra Chaos-rikena är dessutom rätt irriterande att spela igenom. Khornes är okej, det är mest tre rundor av slaktande och sen kan du åka hem. Men Slaanesh och Nurgle går bägge fett långsamt, och den förbannade gissningsleken som pågår i kråkriket ska vi inte ens prata om (återigen helt obegripligt designbeslut). Här har man helt enkelt inte tänkt till tillräckligt väl. Utmaningar är bra, men de ska vara intressanta att möta. Jag tror dock att det här är ett problem som löser sig när CA väl släpper Mortal Empires, som kommer vara den sandlådekampanj som många efterfrågar. Diverse DLC-faktioner kommer förmodligen ha annorlunda kampanjer också, och kan förhoppningsvis skita i Realms of Chaos. 

Tråkig katt, välklädd anka och korkad krokodil i nya Pokémon

 Idag är det tydligen Pokémon-dagen. Kanske inte ett lika välkänt koncept som Star Wars-dagen, eller kanelbullens dag, men visst, kan det tjänas pengar på så ska det ha en högtid. För att fira att folk slängt färgglada bollar på ännu mer färgglada monster i diverse idylliska landskap i mer än tjugofem år så har Nintendo avslöjat att nästa Pokémon-generation (den nionde), kommer att lanseras i slutet av året, i form av spelen Pokémon Scarlet och Pokémon Violet. På det viset återvänder vi till seriens rötter, genom att återigen namnge spelen efter färger, istället för stenar, bokstäver eller vapen. 

Spelen tillkännagavs via en trailer som följde en nattvakt och hans ficklampa, och sedan visade bilder av typiska Pokémon-landskap och samma gamla monster som man fångat en biljon gånger tidigare (helt ärligt, kan vi inte göra ett enda spel utan Psyduck?), innan man slutligen visade upp de nya starter-Pokémonsen. Det rör sig om Sprigatito (en generisk katt, grästyp), Quaxly (en anka med hatt, vattentyp) och Fuecoco (dumglad och derpig krokodil, eldtyp). Krokodilen är helt uppenbart den bästa, och definitivt mitt val för spelet. Katten känns som samma grej som vi sett tiotusen gånger i tidigare spel. Jag fattar inte GameFreaks grej med att bara måla om en katt och slänga in den som en ny Pokémon. Oinspirerande och tråkigt. Hattankan är bara konstig. Förhoppningsvis är dess utvecklingar exakt samma anka, men med en större hatt varje gång. Det hade varit skitkul. 

I övrigt så vet vi inte mycket om spelet, bortsett från att det ska vara open-world. Exakt hur det implementeras, eller hur stor världen kommer vara, är något vi saknar information om, men öppet blir det iallafall på något vis. Det blir spännande att se hur det här utvecklar sig.