Säsong 3 av Snowpiercer tappade fart men nådde en rimlig slutstation

 

Spoilers för hela säsong 3 av Snowpiercer!

Nu är då hela tredje säsongen av Snowpiercer avslutad, och det måste sägas att den var svagare än både säsong 1 och 2. Ettan hade ett kul detektivupplägg och en långsamt men stadigt accelererande konflikt. Tvåan var full fart framåt spänningsthriller. Säsong tre är mer... sökande? Karaktärerna söker efter New Eden, efter ett bättre liv, och manusförfattarna verkar söka efter en mening och en riktning för serien. Resultatet blir en betydligt mer splittrad säsong än de föregående, där konflikten först är en fortsättning på Layton/Wilford-maktkampen från säsong 2, sedan blir en hastig och hyfsat dåligt motiverad strid mellan Layton och Pike, varefter serien övergår till jakten efter Melanie Cavill, och den slutgiltiga uppgörelsen mellan drömmar och vetenskap på tåget. På pappret låter det förvisso som en fullpackad säsong, men alla plotlines gör strukturen lidande. Att den enda genomgående röda tråden serien har (jakten på New Eden) till stor del drivs av ett fullkomligt hjärndött beslut av Layton (att dra en skitkass lögn) och att ingen utom Pike och Melanie protesterar, är dessutom himla dumt. Man måste verkligen komma bättre drivkrafter för storyn än att Layton har hjärnsläpp.

Karaktärsmässigt är säsongen heller inte on point. Pike (Steven Ogg) verkar ha glömt bort sin karaktärsutveckling i säsong 2, och hatar plötsligt Layton till den grad att han försöker mörda honom. Steven Ogg lyckas sälja in det hela någorlunda, och jag förstår tanken, men det hela blir lite som Daenerys Targaryens förvandling från hjältinna till krigsbrottsling på fem blanka i åttonde säsongen av Game of Thrones. Det var för hastigt, för omotiverat, och ledde inte till särskilt mycket. Miss Audrey (Lena Hall) var också föremål för bristfälligt manusförfattande. Hon blev en good guy igen lite väl hastigt, och beslutet att låta henne vandra fritt i tåget istället för att hållas inlåst är fortfarande ett av de dummaste någon karaktär gjort i hela serien. Serien fortsätter också sin tradition av att återuppliva "döda" karaktärer: både Melanie Cavill (Jennifer Connelly) och Boki Boscovic (Aleks Paunovic) visar sig vara livs levande efter sin nära-döden-upplevelser i säsong 2. Men man verkar också ha ihjäl folk på riktigt för en gångs skull. Snowpiercer dödade inga huvudkaraktärer i varken säsong 1 eller säsong 2. I säsong 3 har man ihjäl tre stycken, till synes permanent: Pike som huggs ihjäl av Layton i tvekamp, nykomlingen Asha (Archie Panjabi), som offrar sig för att laga tåget, och heltidspsykot LJ Folger (Annalise Basso) som kvävs till döds på sin pappas protesöga i en av de mest udda dödsscenerna jag sett på TV. 

Men trots sina brister så finns det fortfarande en hel del som funkar i Snowpiercer. De två sista avsnitten var riktigt bra, bland seriens bästa. Skådespelarna är genomgående bra, särskilt Sean "Bönan" Bean, som får spela ett ännu bredare register än han fick i säsong 2. Ruth (Allison Wright) har en fortsatt superbra storyline. Scenen där LJ dödar Wilfords lojale butler Kevin och ropar "long live the revolution!" är fantastiskt rolig. Säsongen bjuder även på några av de mest hjärtvärmande scenerna som serien haft hittills, och slutet, med gryningen för ett liv utanför tåget, och en hint om fler överlevare än kärnkrafts-Asha, lovar gott inför säsong 4, som jag definitivt ser fram emot. 

Födsel och dödsfall på Snowpiercer

Spoilers för avsnitt fem och sex av Snowpiercer säsong 3!

 Jag skrev inte om avsnitt fem av Snowpiercer på bloggen. Mest för att jag inte kände att det fanns mycket att skriva om det. Layton fick barn. Inget verkade vara överdrivet knasigt med barnet. Ingen dog, och annars hände inte jättemycket, bortsett från att Pike försökte ha ihjäl Layton. Men i avsnitt sex, som kom i tisdags, hände desto mer. 

"Born to Bleed", som avsnittet heter, fokuserar nästan helt och hållet på Pikes konflikt med Layton, till den grad att karaktärer som Bennett eller Oz inte ens dyker upp i bild. Pike försöker låtsas som att han inte vet vem mördaren är, men Layton lurar ut det hela rätt kvickt, och Pike tvingas gömma sig. Han springer på kärnkrafts-Asha nere i ett avlägset skrymsle i tåget. Asha ägnar sig åt sin favoritaktivitet (dvs, sitta och glo i sin enorma metallhjälm), och försäger sig, vilket gör att Pike får sina misstankar om Layton och New Eden bekräftade: det hela är ett påhitt. 

Layton använder sedan en av traditionerna från the Tail för att locka till sig Pike. Först försöker Layton tala honom till rätta, men Pike vill ha en fight till döden, och provocerar Layton genom att avslöja att han vet om att lögnen är en lögn. För att skydda sin familj och sin story går Layton med på Pikes duell, och dödar honom. 

Personligen är jag osäker på vad jag tyckte om hela storyn med Pike. Jag gillade karaktären, och den komplexitet han bjöd på. Han gjorde smutsiga jobb åt Layton (de första avsnitten i säsong 2 när han smugglade droger över gränsen till Big Alice bjöd på rätt roliga scener), han var aggressiv och hotfull och otrevlig, men hade ändå ett syfte och en mening som han var villig att dö för. Det var roligt att se honom driva motståndet mot Wilford tillsammans med Ruth i säsongens första avsnitt, och deras spirande romans var fin att följa. Jag förstår vad man ville göra med Pikes konflikt med Layton, men det känns för hastigt, för outvecklat. Det hade hjälpts av att få se fler scener efter Wilfords fall då Pike och Layton inte kommer överens. De hade även kunnat ta upp det faktum att Layton använde Pike för att mörda Lawrence i säsong 2, trots att Pike verkligen inte ville ha ihjäl någon. Som tur är för Snowpiercers manusförfattare så är Steven Ogg en grym skådespelare, och han lyckas höja det rushade materialet och ändå få Pike att fungera hyfsat. Snowpiercer kommer sakna Ogg, och hans förmåga att vara både rolig och skrämmande. 

I övrigt så lyckas Alex övertala Roches dotter att försonas med sin far, vilket hjälper Roche ur depressionen han suttit i sedan hans hustru dog. Roche är en av seriens bästa karaktärer, så att få honom tillbaka helt och fullt är härligt. Wilford verkar också ha bestämt sig för att hjälpa Layton att nå Eden, vilket leder till relationsproblem med Audrey, som av någon anledning fortfarande springer runt helt fri och utan övervakning (vilket är osannolikt korkat). LJ får tag i sin döde fars protesöga också, vilket ju är till glädje för alla som tyckte om att se henne gå runt och suga på det i säsong 1. 

Nu får vi se vad nästa veckas tågtur bjuder på! Och rest in peace, mr Pike!