Ryan Reynolds är bäst på PR

 Jag har aldrig sett ett så genialt announcement, någonsin. Aldrig. Inte en enda grej som kan mäta sig med den elegans, humor och avslappnade ton som Ryan Reynolds hade i den Twitter-video han just lade upp där han A) bekräftar att Deadpool 3 officiellt är på gång som en del av MCU, B) att den släpps i juni 2024, och C) att Hugh Jackman återvänder till rollen som Wolverine. Det är nog för att få en Comic-Con publik att jubla taket av Hall H i San Diego, men trots det sparade man det till Reynolds Twitterflöde, vilket, helt ärligt, förmodligen var smartast. Det här kommer bli ihågkommet som ett lika oväntat som genialt marknadsföringsbeslut, och lär ta varenda nördsida med storm. Well played, Reynolds, och tagga Deadpool 3!

She-Hulk känns mer och mer som ett slöseri med tid

 Spoilers för She-Hulk: Attorney at Law avsnitt 5&6!

Nä, det här är inget vidare asså. Det är det jag (tyvärr) tänker oftare och oftare ju mer jag ser av She-Hulk. Ja, Tatiana Maslany är klockren som Jennifer Walters, men det är också ungefär det enda som verkligen fungerar. Allt annat hade kunnat vara så mycket bättre. Titania, som får en hel del screen-time i avsnitt 5 och 6, utvecklas inte ens lite som figur, utan förblir en osympatisk narcissist. Hela konceptet med en influencer med superkrafter hade varit spännande att utforska, men det har serien inte lust med. Istället ska det skojas om Tinder. Idén om en värld som både kommersiellt och juridiskt tvingas anpassa sig till det faktum att det högt och lågt dyker upp personer med mer eller mindre absurda superkrafter är också intressant, men det dumpas till förmån för skämt om She-Hulks stora bröst. Och Daredevil, vars mask dyker upp i en teaser i slutet av avsnitt 5 får vackert vänta till förmån för ett metaskämt om hur jobbiga bröllop är. Ja, jo, haha, men nä, egentligen inte. 

Det är svårt att förstå exakt vad som gått fel med She-Hulk: Attorney at Law. Delvis tror jag att det är budgeten som spökar. Actionscenerna är oinspirerade, ofta direkt dåliga. Färgstarka superskurkar med visuellt intressanta krafter och utseenden prioriteras bort, och She-Hulk själv ser fortfarande ut som en copy-paste från en Skyrim-mod till PS3. Överlag känns produktionen mer som om CW gjorde Alvin och gänget och inte särskilt mycket som en MCU-serie signerad Kevin Feige. Jämför man detta med Loki, The Falcon and the Winter Soldier eller WandaVision så är det på alla plan som att jämföra ett hangarfartyg med en jolle. När säsongen om tre veckor är över får de nog sätta sig ner på Marvel och ta en funderare eller två, för det här håller inte. Marvel kan bättre.

D23 Trailerdeluxe

 

D23 2022 släppte en drös trailers för ett gäng kommande projekt från Mushuset. Snabba tankar följer här:

The Mandalorian (säsong 3): Mando och Grogu återvänder för en tredje (fjärde, om man räknar Book of Boba Fett) vända. Den här gången verkar det vankas mandalorianskt inbördeskrig då Bo-Katan Kryze vill etablera sig som ledare för Mandalore samtidigt som Din försöker finna förlåtelse för att han visat nyllet för Bill Burr. Det ser precis lika snyggt, spännande och ospoileraktigt ut som jag förväntar mig från en The Mandalorian-trailer. 

Secret Invasion: Marvels nästa stora serie efter den blandade kompott som är She-Hulk: Attorney at Law fick sin första trailer. Storyn kretsar kring att Nick Fury (Samuel L. Jackson) ska försöka stoppa en alienkonspiration på jorden. Till sin hjälp har han ständige scentjuven Talos (Ben Mendelsohn), den alltid lika lojala Maria Hill (Cobie Smulders), Bilbo, och Emilia Clarke, fast utan drakar, samt Emmy-nominerade Don Cheadle, tillbaka som Rhodey. Det ser ut att bli en utmärkt superhjältethriller i samma stuk som Captain America: The Winter Soldier. 

Tales of the Jedi: Nästa animerade Star Wars-serie (dvs nästa smygrevival av Clone Wars), blir en antologi om jediriddare. Eller snarare om två jediriddare. Den ene är Dooku, innan han blev dryg, och den andra är ständigt återkommande Dave Filoni-favoriten Ahsoka. Dookus bitar ser sjukt intressanta ut, men Ahsoka hade jag gärna bytt ut mot valfri bifigursjedi. Vi kan hennes story nu. Hon ligger förmodligen i topp 3 gällande Star Wars-karaktärer med mest screen-time, och hon får en live-action-serie nästa år. Ge karaktärsutveckling till Mace Windu istället. Eller Kit Fisto. Aayla Secura. Luminara Unduli. Ki-Adi Mundi. Saeese Tiin. Yarael Poof. Plo Koon. Stass Allie. Barris Offee. Pablo Jill. Nahdar Vebb. Jag kan fortsätta räkna upp jedis hela dagen. Filoni älskar Ahsoka mer än Thor älskar sin hammare, jag fattar, men någonstans måste man ta det lite lugnt. 

Willow: Jag har inte sett filmen som serien baseras på, men välgjord fantasy säger jag inte nej till, och det är precis det Willow ser ut att vara. Dessutom välkomnar jag att Disney lägger pengar på annat än bara Star Wars och Marvel. Lite måste man ändå bredda sig. Hursom så verkar det här riktigt skoj, och casten (Warwick Davies, Tony Revolori, Erin Kellyman, Rosabell Laurenti-Sellers) är lovande. Det här kan bli riktigt bra. 

Werewolf By Night: Jury's out on this one. Werewolf By Night kan bli katastrofdålig, eller jättecharmig. Jag har absolut ingen aning. Det ser ut som en dyrare version av Halloween på Liseberg, vilket kan innebära precis vad som helst när det kommer till kvalité. Mest taggad är jag på att se utmärkta Laura Donnelly ta sig an svincoola Elsa Bloodstone. Det kommer bli kul, även om resten av filmen är träskusel.  

Where the **** är Zemo, Feige??

 D23 var förra veckan, och Marvel överöste som vanligt allt och alla med teasers, nyheter och allmänt hypemakeri. Bland de mest omtalade projekten är Thunderbolts, som följer en grupp skurkar/antihjältar på allehanda uppdrag. Teamets line-up och cast avslöjades, och består av Yelena Belova (Florence Pugh), Bucky Barnes (Sebastian Stan), John Walker (Wyatt Russell), Red Guardian (David Harbour), Taskmaster (Olga Kurylenko), Ghost (Hannah John-Kamen) och Val (Julia Louis-Dreyfuss). Jättekul och så, absolut, men VAR TUSAN ÄR ZEMO??? Han är en av Marvels bästa karaktärer, spelad av en av Marvels mest underskattade skådespelare, och har en av Marvels coolaste dräkter. Dessutom är han en av de karaktärer med absolut starkast koppling till Thunderbolts i serietidningarna. Att göra en Thunderbolts-film utan honom är kott och gott skandal. Det är som en pizza utan tomatsås, en hambrugare utan bröd eller en socialdemokrat utan regering. Vansinnigt knasigt, helt enkelt. Jag räknar kallt med att Kevin Feige av någon anledning valt att spara Zemos avslöjande till senare, för om gamle Helmut inte är med i filmen på ett eller annat vis så är det ett bevis på att Marvel blivit skogstokiga. 

She-Hulks tre första avsnitt är en blandad kompott

 Spoilers för de tre första avsnitten av She-Hulk!

Disney och Marvel har nu släppt tre avsnitt av She-Hulk, den senaste i den oändliga strömmen av MCU-projekt till Disney+. Mitt intryck är att det är kul underhållning för stunden, men absolut ingenting som fastnar. Jämför man med Loki, WandaVision eller The Falcon & The Winter Soldier så ser man rätt fort att She-Hulk känns betydligt taffligare, både när det kommer till utseende, manus, karaktär och ambition. Medan exempelvis Loki lika gärna kunnat vara en biofilm så känns She-Hulk väldigt mycket som en blandning mellan en Arrowverse-serie och typ How I Met Your Mother, fast svagare.

Allt är dock inte dåligt. Seriens starkaste kort stavas Tatiana Maslany, som är fantastiskt välcastad i rollen som Jennifer Walters/She-Hulk. Hon osar av charm och karaktär, trots att manuset inte ger henne särskilt mycket djup. Oavsett om hon ska spela nervös eller kaxig så träffar Maslany mitt i prick, och bär många scener över mållinjen på mer eller mindre egen hand. Övriga skådespelare är godkända. Mark Ruffalo och Benedict Wong kan spela sina roller i sömnen vid det här laget, och nytillskott som Ginger Gonanza och Josh Segarra funkar utan att lämna något större intryck. Tim Roth återvänder som Emil Blonsky/Abomination, och har helt uppenbart kul med rollen, även om karaktären känns som en miss. Istället för att utveckla idén om mannen som låter sig själv bli ett monster så har man gjort Blonsky till en Trevor Slattery-liknande hippiebudist. Det hade kanske kunnat funka om man gett det hela mer djup, men det gör man inte, och däri gestaltar man också She-Hulks stora problem: komplexiteten är helt frånvarande. 

Nu måste ju allt självfallet inte vara mångfacetterat och djupt, och kanske förväntar jag mig för mycket av She-Hulk, men jag kan ändå känna att det som lyft MCU i många fall varit att man tecknat intressanta porträtt av i många fall absurda figurer. Bruce Banner kämpar med sin personlighetsdelning och det faktum att han av både sig själv och sin omgivning betraktas som ett monster. Tony Stark var en lika osäker som intelligent skitstövel som lärde sig värdet av ödmjukhet. Loki växte upp på en lögn som blommade ut i avundsjuka, ensamhet och rädsla. Och så vidare. She-Hulk-avsnitten på typ 25 minuter vardera har varken tid eller intresse (?) av att bygga upp något i den stilen. Ingenting fastnar hos mig som tittare, ingenting sitter kvar eller lämnar bestående intryck. De knasiga rättsfallen och Jennifers one-liners är kul för stunden, men inte längre än så. Det känns billigt och outvecklat på ett sätt som MCU inte gjort förr.

She-Hulk har ju också, precis som allt annat nuförtiden, fått hat för att det är för politiskt korrekt. För SJW, för feministiskt, för woke. Och såhär, visst, She-Hulk har absolut ett väldigt tydligt feministiskt grundtema. Yes box, utan tvekan. Skriver den tittaren på näsan. Åh ja. Är det subtilt? Sällan. Gynnar det serien? I min uppfattning nej, iallafall inte så som det är utfört. Är det på egen hand ett skäl att såga serien, recensionsbomba den, och göra en miljon hatvideos på Youtube? Nä. 

Det ska förvisso sägas att She-Hulk ju knappast underlättar för sig själv när det kommer till woke-kritiken. Avsnitt 3 innehåller en scen där Jennifer går igenom den respons som hennes superhjälte-jag får på nätet, och parallellen till diverse woke-hatande nätpredikanter är så uppenbar att en neddrogad grävling med både syn- och hörselproblem inte kunnat missa det. Att ge sig in och dunka på näthatarna är förvisso säkert roligt som serieskapare, men varken särskilt konstruktivt eller originellt, särskilt då man med alla önskvärd tydlighet förklarar att man betraktar all deras kritik som trams. Den inställningen kommer bara bredda klyftan mellan mainstreamunderhållning och högerpubliken, och det är det sista media i stort behöver just nu. 

Men, trots alla sina fel och brister så är She-Hulk fortfarande underhållande att glo på, så något rätt görs det ju. Ta snälla bara inte med Megan Thee Stallion igen. Hennes inhopp i avsnitt 3, med en post-credits-scen där hon skakar rumpa och räcker ut tungan, var pinsam nog att få mig att vilja köra ner skallen i närmsta brödrost. Dumma kändiscameos är något som MCU verkligen aldrig behövt, och att börja med det nu känns både omotiverat och korkat. 

Feiges spretiga master-plan

 Igårnatt klev Kevin Feige upp på scenen i San Diego Comic-Con, och lät alla veta att Marvel Studios kommer fortsätta att dominera underhållningsindustrin ett bra tag till, tack så mycket. Centralt är att Marvels nuvarande fas (fas 4) tillsammans med kommande faser 5 och 6 alla ingår i vad som går under benämningen "The Multiverse Saga". Spännande. En hel drös projekt tillkännagavs och presenterades närmare. Jag går igenom dem snabbt en efter en här nedan:

She-Hulk: Attorney at Law
She-Hulk fick visa upp sin marginellt förbättrade CGI-kropp i en ny trailer, som även utlovar en James Gunn-värdig uppställning av C-list-skurkar och ett inhopp från Charlie Cox Daredevil. Premiär i augusti. 

Black Panther: Wakanda Forever
Årets sista Marvelfilm för oss tillbaka till Wakanda, precis i tid för ett Aquaman-inspirerat krig mot Namor (Tenoch Huerta) och hans Atlantis. Allt detta visste vi förvisso redan, men nu är det officiellt! Tjoho! Och det finns en trailer också! För övrigt kommer filmen avsluta Marvels fas 4, så härefter tar fas 5 vid. Premiär i november. 

Secret Invasion
Nästa års första MCU-serie blir ett spiondrama med alieninvasion. Nick Fury (Samuel L. Jackson) och Talos (Ben Mendelsohn) återvänder. En mässexklusiv trailer visades upp, och den bekräftade att även Rhodey/War Machine (Don Cheadle) dyker upp. Premiären är officiellt förlagd till början av 2023. 

Ant-Man and the Wasp: Quantumania
Filmmässigt inleder Marvel 2023 med Peyton Reeds tredje film om myror och superhjältar. Paul Rudd, Evangeline Lilly och Michael Douglas återvänder, och Kathryn Newton tar över rollen som Cassie Lang från Emma Fuhrman. Allt detta visste vi redan, men en mässexklusiv trailer visades upp, och gav de närvarande en första titt på Kang (Jonathan Majors) som kommer vara filmens skurk. 

Guardians of the Galaxy Vol. 3
Efter sitt korta inhopp i Thor: Love and Thunder återvänder James Gunns färgglada galaxväktare på heltid i maj 2023. Nyheten här är att skurken nu officiellt bekräftats: Chukwudi Iwuji (Peacemaker) spelar The High Evolutionary, som är känd för att experimentera på diverse livsformer, och förmodligen har ett finger med i spelet rörande Rocket Raccoons existens. High Evolutionarys look visades också upp, då Iwuji var vänlig nog att dyka upp in-costume. I övrigt så kommer Cosmo the Space-Dog att göra sitt första ordentliga framträdande, fast i MCU är det en hon, och rösten görs av Maria Bakalova (Borat: Subsequent Moviefilm). 

Echo
Hawkeye-spinoff-serien Echo med Alaqua Cox fick sitt premiärfönster bekräftat. Sommaren 2023 är det som gäller. Annars inget nytt under solen. 

The Marvels
Ingenting nytt här, annat än att den fortfarande kommer i juli 2023. 

Loki (säsong 2)
Loki återvänder i en andra säsong under sommaren nästa år. 

Ironheart
TV-serien om Riri Williams/Ironheart (Dominique Thorne) landar på Disney+ under hösten 2023. I övrigt sade Feige ingenting om den, men Riri kan skymtas i trailern för Wakanda Forever, för de nyfikna. 

Blade
Att Mahershala Ali skulle spela Blade har vi vetat sedan Comic-Con 2019, men nu har hans film äntligen fått ett premiärdatum. November 2023 är det som gäller. 

Agatha: Coven of Chaos
Att Kathryn Hahn skulle återvända som Agatha Harkness i en egen serie har vi vetat länge. Men den verkar ha bytt titel. Projektet gick tidigare under namnet Agatha: House of Harkness, men har nu ändrats till det mer Multiverse-doftande Coven of Chaos. Premiären är satt till årsskiftet 2023/2024, och en gissning är att det kommer vankas viktig setup för framtida Avengers-filmer i den här. 

Daredevil: Born Again
En arton (!!!) avsnitt lång första säsong av en ny Daredevil-serie är nu bekräftad. Måste vara skönt för Charlie Cox att äntligen kunna prata om sin status i MCU. Kingpin kommer också medverka. Premiär våren 2024. 

Captain America: New World Order
Captain America 4 har ryktats vara på gång ända sedan The Falcon and the Winter Soldier sände sitt sista avsnitt. Och nu är det officiellt. Anthony Mackie återvänder som Sam Wilson/Captain America i maj 2024. Övriga detaljer får vänta till en annan presentation. 

Thunderbolts
ÄNTLIGEN!!!! GIVE ME ZEMO!!! Nej, men på allvar, det här har jag sett fram emot länge, och det är så kul att det äntligen bekräftas. Tunderbolts är på ingång, och landar på biograferna om nästan exakt två år, juli 2024, och blir avslutningen på fas 5. Vilka skurkar som får äran att leka hjältar är ännu oklart, men heta tips är Zemo (Daniel Bruhl), Yelena (Florence Pugh), US Agent (Wyatt Russell) och Ghost (Hannah John-Kamen). 

Fantastic Four
Den första filmen i Marvels sjätte fas blir den hett efterlängtade Fantastic Four. Casting och regissör vet vi fortfarande ingenting om, men premiären är satt till november 2024. 

Avengers: Dynasty of Kang
Yup, Avengers nummer 5 är på ingång, och av allt att döma kommer den fokusera på Multiversumet. Jag tänker också drämma i med en vild gissning om att Kang (Jonathan Majors) kommer visa upp sig även här. Premiär i maj 2025. 

Avengers: Secret Wars
Yup, en till Avengers-film! Och när har den premiär? November 2025! Två Avengers-rullar på samma år? Damn. Feige har verkligen självförtroende. 

Det där var nog allt, tror jag. Mycket på gång, och allt är alltså en del av The Multiverse Saga, som gissningsvis knyts ihop i Secret Wars. Hur allt hänger ihop har jag ingen aning om, men planen börjar långsamt bli tydligare. Att följa hur detta utvecklar sig under kommande år kommer bli väldigt, väldigt spännande.

She-Hulk ser bättre ut

 Man får ge Marvel detta: de har fått mig lite taggad på She-Hulk. 

När projektet först utlovades kunde jag inte bry mig mindre. Karaktären Jennifer Walters/She-Hulk har aldrig intresserat mig nämnvärt. Och när första trailern kom så såg CGIn helt gräslig ut. Och just den biten ser svajig ut även i trailern som Kevin Feige presenterade i San Diego igårnatt. Inte lika illa som i trailer nummer 1, men inte bra heller, åtminstone inte hos She-Hulk själv. Jag vidhåller att det smartaste hade varit att bara måla henne grön. Med färg. Som man gjort med Yondu, Vision, Gamora, och så vidare. Det hade blivit bättre. 

I övrigt då? Jo, serien verkar faktiskt ganska kul. En courtroom-serie med diverse obskyra skurkar känns som ett lovande koncept, och att se Tim Roth återvända som Emil Blonsky bli skoj. Särskilt spännande blir det också att se hur Wong passar in i serien, särskilt med tanke på att nuvarande fas i MCU ingår i "The Multiverse Saga", vilket Feige lät kunngöra i San Diego. Kan She-Hulk: Attorney at Law bli serien som börjar knyta ihop de för tillfället ganska spretiga delarna av MCU? Jag hoppas det. 

Black Panther goes Aquaman

 Den är här! Trailern till Black Panther: Wakanda Forever har nått internet efter en debut under Marvels presentation vid San Diego Comic-Con. Och det ser underbart ut. Vansinnigt snyggt, vansinnigt intressant, vansinnigt stämningsfullt. Ryan Coogler har verkligen lyckats ge Wakanda en unik känsla och identitet, både visuellt och musikaliskt. Ingen utom möjligen James Gunn har gjort något liknande i MCU. 

Själva filmen verkar handla om konflikt mellan Wakanda och havsriket Atlantis. Vem som leder Wakanda är oklart, men tydligt är att T'Challa är borta. Han dog med Chadwick Boseman, vilket är sorgligt men någonstans ändå rätt beslut. Och det känns verkligen som att hans frånvaro hänger över trailern, och märks i varje bildruta. Att både Boseman och T'Challa kommer hedras i filmen är det inget som helst tvivel om. 

Atlantis å sin sida styrs av Namor. Karaktären är väletablerad i serietidningarna, och kommer gestaltas av Tenoch Huerta i MCU. Han visas inte riktigt upp ordentligt i trailern, men hans rygg finns att beskåda ovan. Bitarna med Atlantis för självfallet tankarna till Aquaman, men verkar samtidigt ha en egen stil och känsla. Återigen: Ryan Coogler vet vad han gör. Hittills har Marvelåret 2022 varit ganska svagt. Låt oss hoppas att Black Panther: Wakanda Forever ändrar på det. 

Marvel presenterar sina animationssatsningar

 Jag är inget jättefan av animerat, överlag. Avatar, BoJack Horseman, Rick and Morty, diverse animeserier, osv, osv, är inget för mig. Jag gav What If...? en chans när den kom, men har bara sett fem avsnitt. Visserligen berodde det inte på animationsformatet utan mer på att hela konceptet kändes ointressant och menlöst. Under Comic-Con har Marvel nu uppdaterat alla nyfikna på statusen för deras MCU-kopplade animerade projekt, av vilka endast ett intresserar mig: Marvel Zombies. Det var nämligen det enda avsnittet av What If...? som för min del verkligen gav mersmak. Att korsa den annars trötta zombiegenren med diverse etablerade Marvelkaraktärer, och dessutom slänga in superkrafter som extra variabel, är en rätt kul idé. Att Marvel nu bekräftar att Marvel Zombies kommer följa bland andra Kate Bishop, Yelena Belova, Shang-Chi, Red Guardian och Death Dealer (??!!) av alla karaktärer gör bara att hypemätaren ökar. Hoppas att de får Hailee Steinfeld, Simu Liu, och resten av live-action-skådisarna att göra rösterna. 

De övriga animerade projekten intresserar mig inte särskilt. What If...? säsong 2 kommer nästa år. I Am Groot, en serie kortfilmer om Baby Groot, kommer den 10 augusti, och har fått en trailer som jag känner förstärker min instinkt att skippa serien. Spider-Man: Freshman Year verkar visserligen ha en intressant cast av karaktärer (Doctor Octopus, Daredevil, far och son Osborn och Doctor Strange, för att nämna några), men känns i övrigt inte särskilt spännande den heller. Jag vet inte vad det är, men de animerade projekten från Marvel Studios känns bara inte lika givande eller intressanta som de som finns i Star Wars-universumet. 

Fem MCU-karaktärer som INTE behöver en spinoff

 Marvel Cinematic Universe breddar sig ständigt. Filmer och tv-serier släpps i rasande fart, och högsta hönset Kevin Feige verkar inte planera på att sakta ner. Det är helt okej för mig, sålänge kvalitén inte dippar och storyn fortsätter vara lika bra och sammanhängande som den var i fas 1-3. Men allt och alla behöver inte en spinoff, och vissa karaktärer varken kan eller bör bära en egen story. Nu när Comic-Con i San Diego är runt hörnet, och nya projekt förmodligen kommer börja visas upp, så tänker jag ta tillfället i akt och gå igenom fem karaktärer som INTE bör få en egen film/tv-serie. Listan är utan inbördes ordning:

1. Korg

Korg, som spelas av Taika Waititi, debuterade i Thor: Ragnarok och fungerar som comic-relief och BFF åt Thor. Han är, som det mesta signerat Taika Waititi, oerhört rolig, men fungerar också bäst i begränsade mängder. Humorn med honom kommer ofta från hans udda observationer, ständigt avslappnade förhållande till tillvaron, och kontrasten mellan hans utseende och hans röst. Alla är roliga, men det är också det Korg är: rolig. Han är skolboksexemplet på en comic-relief-figur, och varken har eller behöver en egen story. Som alla andra comic-relief-karaktärer fungerar han tvärtom bättre som sidekick, och det är i den rollen han bör stanna. Dessutom så behöver Taika Waititi, som redan har Star Wars, Thor-filmerna, Our Flag Means Death och diverse egna indieprojekt på schemat, knappast mer att göra. 

2. Rocket Raccoon

Jag älskar Rocket. Han är en av mina favoritkaraktärer i MCU, och hans story såhär långt är underbar. Men med det sagt så tvivlar jag på att han kan bära ett soloprojekt. Rocket fungerar så bra som han gör för att han är en del av en ensemble. Rollen som titelkaraktär känns inte som något för honom, särskilt med tanke på att serietidningsäventyren med bara honom och Groot känns högst udda, på ett dåligt vis. Låt honom stanna i team-up-projekten. 

3. Valkyrie

Valkyrie har potential att bära ett soloprojekt, det erkänner jag. Men här är det bara jag som rent subjektivt inte är särskilt taggad på henne. Dels är jag inget jättefan av Tessa Thompson, och dels så är Valkyrie en hyfsat platt figur som jag bara inte har särskilt stort intresse för. 

4. Hank Pym

Här har vi återigen en mer subjektiv uppfattning, för på pappret kan Hank Pym absolut bära upp en film eller TV-serie: karaktären har gott om historia, gott om konflikter, och Michael Douglas är en utmärkt skådespelare. Men med det sagt så känns Hank Pyms äventyr som Ant-Man under Kalla Kriget (för det är det uppenbara storyupplägget) mer som en bra backstory än något som MCU, som redan är rätt spretigt, bör lägga ner tid och pengar på. Hank fungerar bra som en mentor och birollsfigur i Ant-Man-filmerna, och det känns egentligen inte som att det finns ett behov av att göra mer än så med honom. 

5. Bruce Banner/The Hulk

Här har vi väl den riktigt kontroversiella uppfattningen, men jag är rätt otaggad på soloprojekt med Hulken. Visst, Mark Ruffalo förtjänar väl inte att vara den ende av de ursprungliga sex Avengers-hjältarna som inte har varit titelkaraktär i ett eget projekt, men samtidigt så har jag svårt att intressera mig särskilt mycket för Hulken. Han har aldrig varit en karaktär som appellerar till mig, och jag är inte heller överförtjust i Mark Ruffalos rolltolkning, särskilt inte efter att ha sett Troy Bakers utmärkta tolkning i The Avengers-spelet.

Miss Marvel blev en miss

 Spoilers för hela Ms Marvel!

Jag vet inte om jag någonsin varit med om en tv-serie som börjat så lovande och sedan tappat så mycket som Ms Marvel. Inledningen var kanon. Svinmysig, jätterolig, härlig, jordnära, färgstark och genuint bra. Men sen föll hela grejen ihop i andra halvan, när dåliga skurkar, fett skumma tidsresor, och annat mög kastades in och skapade en virrig röra. 

Mycket av min kritik har jag ju tagit upp i mina inlägg om de enskilda avsnitten, men för att ändå sammanfatta lite, så har serien (enligt mig) följande problem:

*ClanDestines. De är de värsta skurkar i MCU. Sämre än Whiplash. Sämre än Malekith. Sämre än Taskmaster. Sämre än hela högen. Serien verkar inte ha någon aning om vad för typ av roll de ska vara: först presenteras de som astrevliga, och framställs mest som en kul familj, men sedan så gör manuset en U-sväng, all personlighet försvinner, och de blir mordiska plot-devices för hela slanten. Att de dör ganska hastigt gör faktiskt inte saken bättre heller.

*Noor. ClanDestines skumma hemdimension, som, till skillnad från MCUs andra timey wimey stuff knappt förklaras eller byggs ut. Precis som ClanDestines känns det mest som utfyllnad/plot-device. Att Kamala dessutom hoppar bak i tiden och folk skickar superkrafter till varandra över halva jorden sabbar dessutom den jordnära känsla som gjorde de första avsnitten så bra. 

*Samhällskritiken. Den funkar bara inte. Det blir för svartvitt. För platt. För enkelt. De nyanser som finns i verklighetens interaktioner mellan minoriteter, flyktingar och myndigheter skrotas helt och hållet till förmån för en onyanserad halmgubbe. 

*Stilen. Stilistiskt känns det som två olika serier. Avsnitt 1-3 är färgglada och, återigen, jordnära. Avsnitt 4-6 känns betydligt dystrare i ton, och betydligt mindre jordnära. 

I korthet så borde Ms Marvel ha fokuserat på the basics. Kamala och hennes familj. Hennes vänner. Damage Control, porträtterad med bredare penseldrag. Som det är nu så blir Ms Marvel  tyvärr mest en besvikelse, och en miss, trots starka skådespelarinsatser och tre fantastiska avsnitt. 

Alden Ehrenreich hoppar från Star Wars till Marvel

 Alden Ehrenreich, vars efternamn är nära nog omöjligt att stava rätt till, är mest känd för att ha spelat Han Solo i Solo, men, efter att Disney och Lucasfilm tolkade den filmens ekonomiska misslyckande som ett tecken på att ingen gillade den snarare än ett tecken på att deras marknadsföringskampanj sög dase, så har han fått leta andra roller. Nu verkar han ha hittat ett riktigt dunderprojekt: MCU. Idag rapporteras det nämligen att Alden ska spela okänd rollfigur i tv-serien Ironheart. Jag misstänker att han blir skurken. Dels för att han känns som ett lite för stort namn för att bara vara random sidekick #4, och dels för att det ryktats och spekulerats om att Zeke Stane kommer vara seriens bad guy. Zeke är son till Obadiah Stane, som spelades av Jeff Bridges i Iron Man. Karriärmässigt följer han farsans fotspår som superskurk, och åldersmässigt är han hyfsat nära Alden, och utseendemässigt inte helt olik. Bra casting, känner jag rent spontant. 

Kamala Khan leker Ensam Hemma i en medioker seriefinal

 Spoilers för avsnitt 6 av Ms Marvel!

Jag tyckte att avsnitt 4 och 5 av Ms Marvel var rätt dåliga, vilket är väldigt synd, med tanke på kvalitén i avsnitt 1-3. Lyckades sista avsnittet räta upp skutan? Tyvärr inte. Istället urartar seriens sjätte och sista avsnitt i vad som känns som Kevin Feiges försök att göra en remake på Ensam Hemma i Marveluniverset. Det funkar sådär. 

Det faktum att Kamala och hennes klasskamrater snurrar bort tränade elitsoldater medelst softballs, cyklar och brandsläckare är dock inte den stora boven i avsnittet. Det hade tvärtom kunnat funka, eller iallafall ursäktas, om storyn runtomkring var bättre. Det avsnittet faller på är istället de förbaskade ClanDestines. Trots att hela högen kolade vippen i avsnitt fyra och fem så är deras inflytande över serien fortfarande kännbart, i form av Kamran, son till ClanDestine-ledaren Najma, som, vi oklart hokus pokus, fick superkrafter i slutet av avsnitt 5. I avsnitt nummer sex pendlar han mellan att vara fett lost och försvagad, på gränsen till sjukdom eller skada, och arg och hänsynslös, närmast mordisk. Kamrans högst ojämna humör och hälsotillstånd gör inte mycket för att hjälpa det faktum att ClanDestine-storyn redan är det mest halvbakta flum som MCU någonsin hittat på. Att han i ena stunden inte kan kontrollera sina krafter, utan pratar om att de "sliter sönder honom" och i nästa ögonblick kan använda dem för att klå upp Damage Control-soldater är minst sagt tveksamt manusskriveri. 

Inte heller hjälps avsnittet av att det mesta av poängerna den försöker leverera faller hyfsat platt. Kritiken om amerikanska myndigheters överbevakning av muslimer har visserligen varit närvarande tidigare i serien, men i avsnitt 6 når det sin kokpunkt, i en sekvens där hela New Jerseys befolkning står och hejar på Kamala när hon spöar upp Damage Control. Det finns självklart en rimlighet i det: sättet som Damage Control sköter sin myndighetsverksamhet på är allt annat än rimlig, men i grund och botten hade nog de flesta ändå gärna sett någon form av polisstyrka som bevakade folk med superkrafter, om vi nu hade haft dem i verkligheten. Att Damage Controls arbete i grunden är fullt vettigt, men att de i Ms Marvel använder sina befogenheter på ett fullkomligt ansvarslöst sätt hade kunnat bli en intressant berättelse. En sån story hade också kunnat ta upp viktiga frågor om hur statens våldsmonopol bör fungera. Istället gör man det hela extremt simpelt, och gör en svartvit halmgubbe av polismyndigheter. 

Det som hindrar Ms Marvel från att kollapsa helt och hållet är de charmiga karaktärerna, och de skickliga skådespelare som porträtterar dem. Alla är jättebra, och ett par väldigt fina och roliga scener som för tankarna till avsnitt 1-3 går att hitta även i finalavsnittet. Och visst, det är spännande att man hintar om att Kamala är MCUs första mutant (oväntad twist), och att hon i post-credits-scenen råkar ut för ett teleporteringsmissöde med Carol Danvers, som hamnar i hennes sovrum. Hela Secret Invasion/The Marvels-grejen är cool, och jag ser fram emot den. Men som enskild seriefinal för Ms Marvel så är avsnitt 6 tyvärr en besvikelse. 

Ms Marvel går vilse bland magi och släkthistoria

 Spoilers för avsnitt 4 och 5 av Ms Marvel!

På grund av diverse semesterresor får jag täcka både avsnitt 4 och 5 i samma blogginlägg, vilket iochförsig kanske är lika bra, då de två avsnitten känns väldigt tight sammankopplade. Bägge utspelar sig i Karachi, och femman fortsätter exakt där fyran slutar. Mycket känns annorlunda. Majoriteten av karaktärerna från de tre första avsnitten är frånvarande. Yusuf Khan, Nakia, Bruno, Aamir, Stewy från Succession, osv, är alla frånvarande. Endast Kamala, Muneeba och (tyvärr) ClanDestine-gänget är närvarande. Miljöerna är också annorlunda, och många av de roliga stilistiska valen från de tre första avsnitten är närmast bortblåsta här, till förmån för ganska standard action och en raskt berättad story. Det känns emellanåt som en annan serie, och är tyvärr mycket sämre än de tidigare avsnitten. 

Höjdpunkten är utan tvekan Kareem/Red Dagger (Aramis Knight), som lyser upp sina scener genom att vara härligt cool och kaxig utan att bli för mycket. Visst, hans organisation kommer väldigt mycket från ingenstans, och försvinner lika hastigt som de dyker upp, men som enskild karaktär fungerar han. Även Kamala och Muneeba är fortsatt bra och välspelade, och bitvis kommer man åt den värme och humor som gjorde avsnitt 1-3 så bra. Men tyvärr så fokuserar man mestadels på Kamalas släkthistoria och ClanDestine.

ClanDestine var redan i avsnitt 3 det överlägset sämsta med Ms Marvel, och de lyckas inte bli mycket bättre i avsnitt 4 eller 5. De känns hopplöst enformiga, och serien verkar inte ens försöka göra dem minnesvärda. Kanske är det för att de ändå ska dö. Ett par av dem stryker med redan i avsnitt 4, och resterande två, inklusive ledaren Najma, dör i avsnitt 5 när de försöker interagera med Noor-dimensionen. Najma offrar sig för att stänga den, och ger i samma veva superkrafter till Kamran, som lämnats kvar i New Jersey. 

När det kommer till Kamalas släkthistoria blir det både för mycket och för snurrigt. Jag förstår att serien vill ta tillfället i akt och utforska historiska händelser som inte dominerar skolböckerna i västvärlden, men delningen av Indien känns mer som ett set-piece för övernaturligt mumbo-jumbo än ett faktiskt utforskande av en mänsklig tragedi. Kamalas gammelmorföräldrar är visserligen välspelade, och scenerna är för det mesta snygga. I slutändan räcker det dock inte, särskilt inte när serien kör på någon form av Back to the Future-twist och låter Kamala tidsresa för att rädda sin egen mormor, vilket säkrar hennes egen existens i nuet... typ. Jag vet inte. För att vara en serie som verkligen omfamnade sin grundade och verklighetsnära natur så har Ms Marvel gått alldeles för mycket all-in på skumma äventyr mellan tid och rum. Det hade kanske funkat med Doctor Strange, men det lyfter inte med Kamala Khan. 

Avsnitt 5 slutar med att ClanDestine-problemet har lösts och Kamalas släkthistoria rätats ut, samtidigt som Kamran och Bruno får problem med Damage Control hemma i Jersey. Förhoppningsvis kan seriens sista avsnitt återgå till det som gjorde den bra i första hand, och ge Kamala Khans första MCU-äventyr ett värdigt avslut. 

Thor: Love and Thunder slösar bort sin potential

 Spoilers för Thor: Love and Thunder!!!!

Efter att Taika Waititi återupplivade publikens (och Chris Hemsworths) intresse för Thor som karaktär med Thor: Ragnarok så var det väl ingen som överraskades av att Waititi fick förtroendet att göra ytterligare en Thor-film. Att Thor skulle få fyra solofilmer före karaktärer som Captain America och Iron Man var det säkert få som hade tippat på ca 2013, men när Kevin Feige offentliggjorde Thor: Love and Thunder på Comic-Con 2019 så var ingen förvånad. 

Det som möjligen överraskade folk var att Natalie Portman bekräftades återvända som Jane Foster, och dessutom svinga Mjölnir under namnet The Mighty Thor. Jane har nämligen drabbats av allvarlig cancer, och när både vetenskapen och Stellan Skarsgård misslyckas med att bota henne vänder hon sig till magin i Asgard, och innan hon vet ordet av så har hon både rustning, åska och hammare. Portmans återkomst är kul att se, och filmens främsta fokus är utan tvivel på relationen mellan henne och Thor, men kärlekshistorien lyckades inte riktigt greppa mig, kanske till stor del för att den, fokus till trots, inte får tid nog att växa organiskt. Det har trots allt varit nära tio år sedan vi senast såg Thor och Jane ihop, och inte ens Taika Waititis komiska flashbacks kan göra särskilt mycket åt detta. Portman gör ett bra jobb med att balansera mellan Janes glädjeyra över att vara en superhjälte och hennes fruktan inför stundande död, men hon får för lite tid att utforska den dynamiken fullt ut. Och att få för lite tid är hon långt ifrån ensam om. 

Thor: Love and Thunder sänks nämligen allra mest av att den misslyckas med att ge tillräckligt mycket tid åt det mesta. Oavsett om det rör Jane Fosters dödsångest, Thors rädsla för relationer, eller vad Valkyries arc nu ska vara, så lyckas filmen aldrig ge tillräckligt mycket utveckling åt sina diverse trådar. Mest av allt illustreras det av Christian Bales skurk, Gorr the God-Butcher, som är filmens absolut bästa element, när han är med. Och det är förvånansvärt sällan. Det känns som att Gorr har fler scener på golvet av klippningsrummet än i själva filmen, vilket är synd, för som skurk är han vansinnigt cool, och med stor potential. Han är en religiös man som tappat all tro på gudar och söker hämnd för sin dotters död. Christian Bale spelar honom med inlevelse både när han är en vildögd och desperat gudsman och när han är en helt whack seriemördare. Människor som känner sig övergivna av högre makter är alltid intressanta, och vissa författare (Brandon Sanderson!) vet verkligen hur sådana karaktärer ska skrivas. Kanske vet Waititi det också, för Gorr har absolut sina stunder, och sättet hans berättelse slutar på är en av filmens höjdpunkter (slutet är i allmänhet filmens starkaste stund), men det går inte att inte känna sig en smula besviken över hur bortslösad han, och Bale, är. 

Vad lägger Taika Waititi fokus på istället för karaktärerna, kan man ju nu undra. Tyvärr tror jag faktiskt att det är humorn. Det finns en hel drös scener som mest bara känns som ursäkter för att trycka in skämt. Till Waititis credit ska sägas att skämten i sig oftast fungerar. Filmen är onekligen väldigt rolig. Men humorn ska inte komma på bekostnad av karaktärer, story och substans. Taika Waititi har visat många gånger tidigare, i exempelvis Thor: Ragnarok, Jojo Rabbit och Hunt for the Wilderpeople att han är en mästare på att balansera komedi med hjärta, djup och tragedi. Tyvärr lyckas han inte här. Varför vet jag inte, men kanske har han helt enkelt haft för många upplägg för skämt och för få idéer kring resten av filmen. En annan tidstjuv i filmen är actionscenerna. Det finns gott om dem, och de är visserligen bland de snyggare Marvel bjudit på, men tyvärr så tappar även de en del av sin lyster när substansen saknas. 

Thor: Love and Thunder är ingen dålig film. Det är en bra actionkomedi. Bra popcornfilm. Stabil superhjältefilm. Men jag har sett det mesta som både Marvel och Taika Waititi producerat, och kan säkert säga att det kunde varit mycket, mycket mer. 

Ms Marvel återuppväcker ett gammalt MCU-problem

 Spoilers för avsnitt tre av Ms Marvel!

Ms Marvel har varit strålande i sina två första avsnitt. Väldigt rolig, väldigt mysig, ganska spännande, oerhört välskriven. Det enda som saknats har väl egentligen varit skurkarna. I avsnitt 3 dyker de upp, och visar sig vara allt annat än värda två veckors väntan.

Seriens skurkar är ClanDestine, en grupp djinner (andeväsen i mellanöstern-mytologi) i männsikoform, som trillat ut ur sin dimension och hamnat i vår/MCUs värld. De vill hemskt gärna komma hem, och är kopplade både till Kamalas armband och Kamalas släkt. Ledaren Najma (Nimra Bucha) är mamma till Kamran, som Kamala har en crush på, och typ... syster (?) till Kamalas mormor. De är släkt iallafall. Tydligen är Kamala och armbandet deras enda väg hem, och efter att Kamala lovat att hjälpa dem så fort hon och Bruno klurat ut ett säkert sätt att göra det på så får Najma damp och anfaller Kamala på Aamirs bröllop. 

Allt detta går väldigt hastigt till: Najma har minimalt med scener där hennes motiv/backstory/personlighet/etc utforskas. Vi får inte ens veta vad det mer exakt är som hon vill att Kamala ska göra för att trolla tillbaka henne och resten av klanen till rätt dimension. Inte heller framgår det med särskilt stor tydlighet varför Najma har så bråttom att hon inte kan vänta några dagar. Istället marscherar hon runt och manar sina hejdukar på Kamala och tjatar om hur Kamala förrått henne. Som tittare blir man mest bara förvirrad, då Najma saknar både kontext, set-up och utveckling. Man köper helt enkelt inte situationen. Det är väldigt tydligt att skurkarna legat väääääldigt långt ner på prio-listan för manusförfattarna här. Hela situationen för tankarna till MCUs tidiga år, innan vi fått mästerliga bad guys som Thanos, Vulture, Killmonger och Mysterio. Det är helt enkelt rätt pajigt gjort. 

Med det sagt så har avsnitt tre fortfarande alla de styrkor som de två tidigare avsnitten har. Kamala är fantastisk. Hennes föräldrar är fantastiska. Hennes vänner, Bruno och Nakia, är fantastiska. Det är charmigt, mysigt, välspelat, och så vidare. Om man nu bara fått till skurkarna också...

Ms Marvel lanserar ett spännande mysterium

 Spoilers för avsnitt 2 av Ms Marvel!

Ms Marvel har överraskat såhär långt. Istället för att vara den politiska och hafsiga Mean Girls-kopia som trailern visade upp så är det en riktigt välgjord och välspelad dramakomedi. Avsnitt 1 var en grym introduktion till Kamala Khan och hennes värld, och avsnitt 2 fortsätter i samma spår, men utan att det känns tråkigt eller överflödigt, då de element man introducerar nu är lika nya för Kamala som för publiken. Det rör sig dels om armbandet som gett Kamala hennes krafter, och dels om Kamran (Rish Shah) en ny kille på hennes skola som hon snabbt får en crush på. Iman Vellani fortsätter att briljera, och passar som handen i handsken som Kamala. Det är även kul att återse Arian Moayed (Stewy i Succession) som Agent Cleary från Damage Control, och scenen där hans män jagar Kamala ger samma vibbar som Avengers-spelets story-läge, där Kamala tvingas fly undan AIMs styrkor. 

Bäst är dock det mysterium som man introducerar angående Kamalas armband, som har kopplingar till hennes släkt, och även till Kamran. Exakt var det kommer ifrån, och vem Kamalas mystiska moster är, är ännu oklart, och, givet att armbandet är ett påfund unikt för MCUs version av Kamala, så finns svaret på gåtan mig veteligen inte i serietidningarna. Det kommer därmed bli extra spännande att följa seriens återstående fyra avsnitt, och få reda på vilka hemligheter som döljer sig i Kamalas släkthistoria.

MCU-debut för Wonder Man?

 Bland andra Screen Rant rapporterar nu att Marvel har ännu ett projekt på gång. Det rör sig tydligen om ingen annan Wonder Man (nej, det finns ingen koppling till Wonder Woman, superhjälteförfattare är bara hyfsat fantasilösa gällande namn). Snubben är en riktigt gammal Marvelfigur, och har dykt upp i serietidningar sedan 60-talet. Sisådär sextio år senare verkar det vara dags för hans riktiga filmdebut (Nathan Fillions affischcameos i Guardians of the Galaxy räknas inte). Bakom Wonder Man-serien (för det verkar röra sig om en serie) står ingen mindre än Destin Daniel Cretton, som regisserade Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings. Att han jobbar på en MCU-serie har vi vetat länge, men den allmänna uppfattningen (som jag delade) var att det förmodligen rörde sig om en Ten Rings-serie med Meng'er Zhangs Xialing. Att han istället jobbar på Wonder Man känns väldigt out-of-left-field, men vem vet, det kan säkert bli bra. Hoppas bara att vi får en Ten Rings-serie också. Det känns som ett utmärkt ämne för ett tv-projekt. 

Underskattad Skådis: Daniel Bruhl

 Jag har skrivit en del om Daniel Bruhl här på bloggen tidigare: jag är ett stort fan av honom, och av hans tolkning av Helmut Zemo i MCU. Som Zemo spelar han en oerhört komplex skurk, med både fasta principer och en moralkänsla, men även med en fanatisk ideologi och hänsynslös hämndlystenhet. Oavsett om Zemo ska vara en ensam galning, en machiavellisk mästerstrateg, en bruten och krossad man, en charmig manipulatör eller en comic-relief-figur så kan alla involverade lita på att Daniel Bruhl kommer leverera till 100%. Dessutom har karln gjort hyllade rolltolkningar i alltifrån Rush till The Alienist, så att han förtjänar mer uppskattning är något alla borde vara rörande överens om.

Vad tusan händer med Armor Wars egentligen?

 Marvel fortsätter spruta ur sig filmer och TV-serier i vansinnigt tempo, men det är ett projekt som det är misstänkt lite väsen kring: Don Cheadles War Machine-spinoff Armor Wars. Serien var i den "andra vågen" av Marvelserier som bekräftades, (tillsammans med Secret Invasion och Ironheart) under Disneys Investor Day 2020. Secret Invasion har avslutat sin inspelning, och Ironheart börjar spela in nu i sommar, och har castat lite roller, men kring Armor Wars är det tyst. Ett rykte som cirkulerade för ett par veckor sedan hävdade att Armor Wars mer eller mindre låg i malpåse för tillfället, då många av seriens element flyttats till Ironheart. Det är inte helt ologiskt: bägge serierna handlar om Iron Mans arv, och har protagonister som använder sig av Iron Man-dräkter. 

Blir Armor Wars nedlagt då? Ingen aning, men för tillfället ser det inte särskilt ljust ut, särskilt inte med tanke på att Echo, som utannonserades efter Armor Wars redan satt igång inspelning, och att även House of Harkness, också ett senare påfund, verkar ha kommit längre i produktionsprocessen än Cheadles serie. Det är olyckligt, både med tanke på att James Rhodes/War Machine är en cool karaktär, och att Don Cheadle är en skicklig skådespelare som inte fått sin tid i MCUs rampljus trots mer än tio års trogen tjänst. Personligen känner jag att det borde finnas plats i Marvels universum för både Ironheart och Armor Wars, och jag hoppas verkligen att Kevin Feige och kompani känner likadant, och lyckas blåsa liv i serien igen.