Obi-Wan Kenobi är en intressant fördjupningskurs i Star Wars-mytologi

 Det har ju gått ett par veckor sedan Obi-Wan Kenobi sände sitt sista avsnitt, och trots det har jag inte recenserat serien som helhet ännu. Det kommer här. Spoilervarning för hela Obi-Wan Kenobi:

Obi-Wan Kenobi är varken den bästa eller sämsta av Disneys live-action serier i galaxen långt, långt borta. Bäst är helt klart The Mandalorian, som står på egna ben och levererar en story som inte riskerar att krocka med etablerad canon. Sämst är tyvärr The Book of Boba Fett, som handlade ungefär lika mycket om Boba Fett som Obi-Wan Kenobi handlar om Grand Inquisitor. Okej, inte riktigt kanske, men ni fattar. 

De två främsta problemen som Obi-Wan Kenobi stöter på är dels hur man ska undvika att sabba etablerad canon samtidigt som man berättar en story med stor risk att krocka med just etablerad canon, och dels själva manusskriveriet. Problem nummer ett, canonkrockar, lyckas man ducka, åtminstone i tillräckligt hög grad för att serien inte ska kännas uppenbart ologisk. Någonstans förtjänar det en elogé, för det är inget lätt uppdrag. Samtidigt går det absolut att hitta saker som funkar sådär i relation till Lucas originalfilmer. Tyvärr är det nog ett problem som är svårt att undvika i en serie om Obi-Wan, som, enligt canon, mest bara satt och räknade sandkorn på Tatooine tills Luke blev gammal nog att spränga Dödsstjärnor. 

Problem nummer två, manuset, finns det inte en lika bra ursäkt för. Emellanåt är saker och ting ologiska. Varför plockas inte Obi-Wan och Leia bara upp av ett skepp från Alderaan så fort de lämnat Daiyu? Hur kommer det sig att Vader låter sig hindras av lite eld? Är det rimligt att Bail Organa undkommer frågor från Imperiet om vad hans dotter gjorde i sällskap med Most Wanted Space Hobo No. 1? Och så vidare. Man kan självfallet headcannona bort de frågorna, eller bara ignorera dem, men när de hopar sig på det vis som de emellanåt gör i Obi-Wan Kenobi så börjar man undra varför manuset inte gick igenom en eller två revisionsrundor till. 

Men bortsett från de problemen så är Obi-Wan Kenobi för det mesta en stark serie, som har många styrkor. Skådespelet är utmärkt. Ewan McGregors insats som titelfiguren är superstark, och är absolut förtjänt av nomineringar när galasäsongen väl drar igång. McGregor är i samma liga som Adam Driver här, och det är underbart att se. Hayden Christensen är bra han också, och då var jag tyvärr inte ett jättefan av hans prestation i prequeltrilogin. Här är han betydligt bättre, särskilt i kroppsspråket, och lyckas förmedla mycket med rätt lite. Scenen i sista avsnittet där han blir av med halva masken är särskilt minnesvärd. Moses Ingram, som fått mycket hat på sociala medier på sjukt korkade grunder, är bra hon också. Hennes karaktär Reva är visserligen något enkelspårig i de första avsnitten, men mot slutet, när hennes nyanser framkommer ordentligt, så blir hon en minnesvärd karaktär, och Ingram får visa på en stor bredd som skådespelerska. Även Rupert Friend som Grand Inquisitor, Joel Edgerton som Owen Lars, och Indira Varma som Tala Durith är minnesvärda och höjer serien närhelst de är i bild. 

Den kanske främsta styrkan som Obi-Wan Kenobi har är dock det djup den bidrar med. Serien är inte nödvändig att se för att förstå eller uppskatta Skywalker-sagans nio filmer, men, precis som Clone Wars, Rebels eller Rogue One så bidrar den med djup för den som är intresserad. Obi-Wan och Anakins relation utvecklas än mer, och den komplexitet som finns i deras förhållande, som sträcker sig mellan mentor-elev, broderskap, och dödsfiender byggs på än mer här. Återigen så är deras sista duell, och dialogen dem emellan när Obi-Wan kapat Anakins mask i två, en standout i sammanhanget, men serien gör överlag ett utmärkt jobb med att göra en av Star Wars mest intressanta relationer än mer intressant. Till skillnad från The Book of Boba Fett så ligger behållningen med Obi-Wan Kenobi verkligen i titelkaraktären och hans förhållande till den värld och den verklighet han lever i. När serien lyckas leverera det på ett så starkt sätt så är det mesta andra ändå sekundärt. 

The Rematch of the Century

 Spoilers för avsnitt 6 av Obi-Wan Kenobi!

När Obi-Wan Kenobi började spelas in och hypas upp av Lucasfilm så utlovade man bland annat "the rematch of the century" mellan Obi-Wan och Vader, och avsnitt 6 levererar. Obi-Wan lockar iväg Vader till en random öde planet för att Roken, Leia och The Path-gänget ska kunna komma undan, och väl på planeten så blir det ljussabelaction så det står härliga till. Inte nog med att vi får en riktigt snygg koreografi i bästa prequel-anda, utan dessutom får vi se både Obi-Wan och Vader använda kraften och omgivningen mot varandra i på ett sätt som vi sällan skådat i live-action Star Wars tidigare. En riktigt, riktigt välgjord fight, som når sin kulmen med att Obi-Wan ännu en gång lämnar en svårt skadad och besegrad Vader strandad och ensam. Parallellen till Revenge of the Sith är tydlig, och Vader har sällan framstått som så mänsklig som när Obi-Wan klyver av halva hans mask och låter oss se Anakin/Hayden Christensen där under. Dave Filoni körde med samma trick i säsong 2 av Star Wars Rebels, och det funkade lika bra där som här. 

I avsnittets andra plotline försöker Reva (nej, skadan hon fick av Vader var tydligen inte livshotande, the force works in mysterious ways) hämnas rent allmänt genom att köra home invasion mot Owens gård för att döda Luke. Owen och Beru försvarar sig såpass effektivt att man nästan tycker lite synd om de stackars stormtrupperna som måste gått åt off-screen när deras gård brändes ner i A New Hope. I slutändan kan de dock inte mäta sig med en ilsken, om än skadad, inkvisitor, utan får sätta sitt hopp till att Luke är snabb nog att springa ifrån Reva. Det är han inte, men Reva själv kan inte springa ifrån sitt förflutna. Hon ser sig själv som barn i Luke, och förmår helt enkelt inte döda honom, utan bär istället tillbaka honom till gården. Minnet av sig själv som youngling får Reva att avsäga sig den mörka sidan och besegra det monster hon själv blivit. Det är komplext, intressant och gripande, och Moses Ingram porträtterar Revas inre strid och sorg utmärkt. Hon har varit bra hela serien, men i det här avsnittet får hon definitivt visa på mest räckvidd som skådespelerska. 

Efter att Kenobi spöat upp Vader och Reva besegrat sitt onda jag så har avsnittet skönt nog lite tid över att andas lite, vilket alltid gör slutet bättre (se och lär, Marvel). Vader återvänder till Mustafar och blir utskälld av Palpatine (Ian McDiarmid gör en trevlig cameo via hologram). Owen är fortfarande begränsat förtjust i Obi-Wan, men låter honom ändå säga "Hello there!" till Luke (Owen är seriöst en av mina favoritkaraktärer i Star Wars efter den här serien, Joel Edgerton är en himla kung). Leia återförenas med sina föräldrar och börjar visa intresse för att bära vapen. Och Obi-Wan lämnar sin grotta och rider ut i ingenstans, i sällskap av ingen mindre än Qui-Gon i andeform. Att vi skulle få se Liam Neeson innan seriens slut kändes ganska givet, men det är inte mindre kul för det. Obi-Wan Kenobi slutar således på ett känslosamt sätt, och ger mer djup till både prequels och originaltrilogi, utan att fucka upp existerande canon allt för mycket. Mission accomplished. 

Star Wars-fans är en arbetsmiljöfara

 

Star Wars officiella Twitterkonto har idag gått ut och påmint alla fans om att rasism inte är okej. En självklarhet kan man tycka, men samtidigt är det en påminnelse som fyller ett syfte. Moses Ingram, som spelar Reva/Third Sister i Obi-Wan Kenobi, har sedan fredagens premiär utsatts för diverse rasistiska (och även en del rent allmänna) påhopp på sociala medier, vilket är förbannat tråkigt, men tyvärr allt annat än oväntat. Star Wars har i alla tider haft problem med fans som känt sig berättigade att ge sig på skådespelare, och Moses Ingram är bara den senaste i en lång rad. Att respektfullt kritisera Reva som karaktär eller Moses Ingrams skådespeleri är självklart okej, men det substanslösa hat som riktas mot henne är bisarrt och vidrigt. 

Bilder på Kenobi

 Entertainment Weekly har gått ut med de första bilderna från Obi-Wan Kenobi, Disney+ serien om Ewan McGregors populäre Jedimästare från Star Wars. På typiskt Star Wars-manér så visar de typ nada, utan mest bara Kenobi som ser bekymrad ut i olika miljöer. Det mest intressanta är att vi får en första titt på Reva (spelad av Moses Ingram), en av seriens skurkar, och tillika en av Vaders Inquisitors. Hennes rustning påminner en hel del om Second Sister bär i Fallen Order, och det ser snyggt ut. Hoppas bara att hon har en hjälm. Inquisitors ska ha hjälmar som ligger i gränslandet mellan coola och absurt fula. Det kommer liksom med jobbet. 

EW har även lite text till bilderna, bland annat ett par korta citat från Moses Ingram, som pratar om Reva i relation till the Grand Inquisitor, vilket pekar mot att han kommer dyka upp i serien, förmodligen spelad av Rupert Friend, vilket den här bloggen tagit upp tidigare. Kort sagt tycker jag att det är oerhört segt att de inte fortsatt med Jason Isaacs i rollen, även om Friend är oerhört lik Grandy. 

Det mest spännande med bilderna (bortsett från vår första titt på Reva) är att de pekar på att en trailer är runt hörnet. Den här typen av första reportage och bildsläpp följs ganska ofta av en trailerdebut (det var ju till exempel så Amazon gjorde med The Rings of Power nyligen). Och det är ju bara två och en halv månad kvar till seriens premiär, trots allt.