Svenska folket har ju bättre musiksmak än juryn i ASC...

 

Om vi börjar med det positiva så var American Song Contests tredje vecka den låtmässigt starkaste hittills. Visst, Enisas Green Light från förra veckan och AleXas Wonderland från gången dessförinnan är fortfarande tävlingens bästa låtar, men sett till övergripande kvalité så var väl egentligen alla kvällens låtar som minst helt okej, och många av låtarna lyftes verkligen av sina scenshower, som, när de är som bäst, är geniala. Men det leder oss också till det negativa. Nämligen juryn. Snoop Dogg och Kelly Clarkson pratar ständigt om att den består av musikvärldens giganter, och med tanke på hur ointressant och emellanåt dålig dagens största hits är så kan det nog stämma, för hur den här juryn tänker börjar bli ett större mysterium än Area 51 och Jack the Ripper, tillsammans. 

Avsnittets uppenbare vinnare, sett till låt och scenshow var Grant Knoche från Texas. Och det säger jag inte för att jag tycker att hans låt var bäst (rent låtmässigt tycker jag nog att Ale Zabala från Florida med sin glada trallvänliga låt var bäst), men utan för att hans show var så många mil framför alla andras, samtidigt som låten också var snygg och unik i tävlingen. Snubben hade varit finalvärdig i Melodifestivalen, och toppstridsvärdig i Eurovision. Inget bidrag i tävlingen har skrikit "vinnarlåt" såhär mycket som Grant Knoche. Att han då kom fyra i juryrankingen är ju smått obegripligt. Istället krönte de ärade musikgiganterna countrymurveln Tyler Braden från Tennessee till vinnare. Visst, det var ingen dålig låt, den var helt okej. Men bättre än Knoche? Näpp, absolut inte. Christer Björkman borde vända blicken hemåt och anlita svenska folket som ny jury. De må rösta dåligt, men de brukar ändå ha någon sorts koll. 

Sedan ska det sägas att det amerikanska folket inte är mycket bättre än sin jury. De misslyckades med att rösta vidare Enisa från förra veckan. Istället skickade de vidare Broderick Jones från Kansas, Chloe Fredericks från North Dakota och Jonah Prill från Montana. Aja, man kan ju hoppas att Enisa lyckas kvala in på en av fan-favorit-platserna.

American Song Contest återvänder nästa vecka, med fler obegripliga jurybeslut. Stay tuned...

USA borde kunna skrapa ihop bättre låtar än såhär...

 Avsnitt två av American Song Contest sändes i måndags i USA, och landade på SVT igårkväll. Jag kikade på det imorse, och det led av typ exakt samma problem som avsnitt 1. Främst av dessa är att musiken överlag är lätt blek. At best känns det som Andra Chansen-material för Mello, at worst är det riktigt dåligt, och ofta är det bara lättglömt och oinspirerande. Inte aktivt dåligt, men inte bra heller. USA borde kunna bättre, med tanke på hur många potentiella låtskrivare och artister som finns där. 

Bäst var iallafall Enisa från New York (på bilden ovan), som hade en rätt catchy poplåt (Green Lights), och tillsammans med AleXa från första veckan definitivt har tävlingens bästa bidrag hittills. Jag tror att hon kan vara en stark kandidat för att trollas vidare medelst folkröster. Vann via juryn gjorde Kentuckys Jordan Smith (ej att förväxla med Vikings-skådisen Jordan Patrick Smith) med sin låt "Sparrows". Avsnittet inleddes även med en recap av första veckans låtar, och offentliggörandet av folkets röster i en väldigt Melloliknande process. Första veckans artister (minus juryvinnaren Hueston från Rhode Island) satt i green-room, och utav dem skickades AleXa (Oklahoma), Christian Pagan (Puerto Rico) och Michael Bolton (Connecticut) vidare. Den biten borde egentligen ha varit med i förra veckans program, och gör bara ASCs struktur ännu skummare än den redan är. Varje avsnitt slutar i ett anti-klimax och inleds med förra veckans klimax, vilket blir minst sagt udda, och inte heller ger mycket spotlight för vinnarna. 

Vilka hoppas jag då få se gå vidare från deltävling 2? Well, Enisa då, som sagt, som hade kvällens bästa låt. Sedan hade det varit kul att se Jonah Hill från Montana gå vidare, om så bara för att tävlingen ju måste skicka vidare någon countrylåt, och snubben verkade vara en go gubbe. Slutligen röstar jag på... asså jag vet knappt. King Kyote från Maine kanske? Han har ett fett skägg, och låten var lite stämningsfull. Vi får se nästa vecka, antar jag...

Amerikansk skönsång i blekt Melloformat

 

Så var det då dags. I onsdags hade American Song Contest premiär i Sverige (det sändes i måndags i USA), och vad ska man säga? Var det bra? Asså... egentligen inte. Var det dåligt? Egentligen inte. Henrik Schyfferts ofta citerade liknelse mellan Melodifestivalen och en kanna blandsaft är än mer applicerbar på andra sidan Atlanten än den är här hemma. 

Det första som slog mig med American Song Contest (ASC) var att det kändes skalmässigt otroligt mycket mindre än både Eurovision och Melodifestivalen. Arenan, publikantalet, ambitionsnivån i programmet runtom själva bidragen... det luktade mer Talang på TV4 än Eurovision i en europeisk huvudstad. Och med tanke på att programmet marknadsför sig som ett "8-week event" så blir det lite märkligt när närmsta Walmart förmodligen har fler besökare än ASC har publikmedlemmar. 

För övrigt så känns programmet oerhört rushat. Visserligen har man valt att lägga mer eller mindre all programtid åt bidragen, vilket är rimligt, och introfilmerna (kanske något för långa) ger en kul inblick i kulturen runt varje delstat, vilket för oss obildade skandinaver är kul och intressant. Samtidigt så blir känslan av att programmet har bråttom påtaglig, och man hinner inte med mellanakter eller ens avslöjande av resultat (??!!) vilket ju är källan till spänning i både Mello och Eurovision, och en otrolig miss från Christer Björkmans sida. Men man har iallafall inte fyllt manuset med lökiga skämt som Snoop Dogg och Kelly Clarkson ska tvingas dra. Alltid något. 

Och bidragen då? Jovars, det var en salig blandning. Bäst var AleXa från Oklahoma som tävlade med en k-pop-låt som stack ut i så motto att den, till skillnad från all annan k-pop jag hört faktiskt var värd att lyssna på. Gamle musiklegenden Michael Bolton sjöng för Connecticut, och hörde också till deltävlingens starkare halva, med en ballad som skulle kunnat ta sig till åtminstone semi i Melodifestivalen. Och vinnaren Hueston från Rhode Island tävlade med en fin ballad som visserligen inte är min kopp av te, men som absolut besatt kvalité. Sen bjöds det på en del lågvattenmärken också - Wyomings Ryan Charles ställde upp med en låt vars dålighet endast trumfades av UG Skywalkin från Indiana, som ställde upp med en rent sagt värdelöst kass raplåt. 

Kommer ASC bli succé nu då? Knappast, både baserat på recensioner och Spotifystreams. Kommer det få fler säsonger efter den här? Ingen aning, jag har alldeles för dålig koll på hur amerikanska tv-bolag mäter framgång. Men jag hoppas det. Även om det finns mycket att förbättra så har ASC potential. Och vad är bättre än ett Eurovision? Två stycken, även om version nummer 2 vacklar lite.