Amerikansk skönsång i blekt Melloformat

 

Så var det då dags. I onsdags hade American Song Contest premiär i Sverige (det sändes i måndags i USA), och vad ska man säga? Var det bra? Asså... egentligen inte. Var det dåligt? Egentligen inte. Henrik Schyfferts ofta citerade liknelse mellan Melodifestivalen och en kanna blandsaft är än mer applicerbar på andra sidan Atlanten än den är här hemma. 

Det första som slog mig med American Song Contest (ASC) var att det kändes skalmässigt otroligt mycket mindre än både Eurovision och Melodifestivalen. Arenan, publikantalet, ambitionsnivån i programmet runtom själva bidragen... det luktade mer Talang på TV4 än Eurovision i en europeisk huvudstad. Och med tanke på att programmet marknadsför sig som ett "8-week event" så blir det lite märkligt när närmsta Walmart förmodligen har fler besökare än ASC har publikmedlemmar. 

För övrigt så känns programmet oerhört rushat. Visserligen har man valt att lägga mer eller mindre all programtid åt bidragen, vilket är rimligt, och introfilmerna (kanske något för långa) ger en kul inblick i kulturen runt varje delstat, vilket för oss obildade skandinaver är kul och intressant. Samtidigt så blir känslan av att programmet har bråttom påtaglig, och man hinner inte med mellanakter eller ens avslöjande av resultat (??!!) vilket ju är källan till spänning i både Mello och Eurovision, och en otrolig miss från Christer Björkmans sida. Men man har iallafall inte fyllt manuset med lökiga skämt som Snoop Dogg och Kelly Clarkson ska tvingas dra. Alltid något. 

Och bidragen då? Jovars, det var en salig blandning. Bäst var AleXa från Oklahoma som tävlade med en k-pop-låt som stack ut i så motto att den, till skillnad från all annan k-pop jag hört faktiskt var värd att lyssna på. Gamle musiklegenden Michael Bolton sjöng för Connecticut, och hörde också till deltävlingens starkare halva, med en ballad som skulle kunnat ta sig till åtminstone semi i Melodifestivalen. Och vinnaren Hueston från Rhode Island tävlade med en fin ballad som visserligen inte är min kopp av te, men som absolut besatt kvalité. Sen bjöds det på en del lågvattenmärken också - Wyomings Ryan Charles ställde upp med en låt vars dålighet endast trumfades av UG Skywalkin från Indiana, som ställde upp med en rent sagt värdelöst kass raplåt. 

Kommer ASC bli succé nu då? Knappast, både baserat på recensioner och Spotifystreams. Kommer det få fler säsonger efter den här? Ingen aning, jag har alldeles för dålig koll på hur amerikanska tv-bolag mäter framgång. Men jag hoppas det. Även om det finns mycket att förbättra så har ASC potential. Och vad är bättre än ett Eurovision? Två stycken, även om version nummer 2 vacklar lite.