Spoilers för avsnitt 5 av Rings of Power!
Kvalitén i Rings of Power bara ökar och ökar, och nu i det femte avsnittet, när man ser Numenors skepp ge sig av mot Midgård, när man bevittnar Durin och Elronds fantastiskt fina relation, när man hör Poppy sjunga en riktigt go Tolkienvisa, då vet man att Payne och McKay, de två männen bakom serien, har koll på vad de gör. Rings of Power är lika respektfullt som det är påkostat, och det är inte illa.
Avsnitt 5 kan förvisso ge intrycket av att saker och ting står och stampar, särskilt i Galadriels storyline på Numenor. Avsnitt fyra slutar med att Numenorborna bestämmer sig för att åka och spöa orcher i Midgård, och avsnitt fem slutar med att... numenorborna åker och spöar orcher i Midgård. Samtidigt gör det inte sådär jättemycket, då tiden används smart för att ge lite mer djup åt både Isildur och kanske framförallt Halbrand, som snabbt blivit en av seriens bästa karaktärer. Charlie Vickers gör en stark insats och varvar charm med patos. Det faktum att vi inte heller vet hur Halbrands story slutar gör honom bara än starkare som karaktär. Den största bristen i Numenor rent utvecklingsmässigt är stackars Eärien (Ema Horvath), som verkligen känns som ett tredje hjul. Hon är tydligen stark motståndare till att Numenor ska hänga på Galadriels Sauronspöartåg, men varför har vi ingen aning om. Karaktären har inte fått mycket utrymme, och hade verkligen behövt en scen eller två där hon får göra sitt case, särskilt då hennes motstånd verkar vara en viktig faktor för Kemen (Leon Wadham), som mer eller mindre blir inhemsk terrorist i sitt försök att hejda drottning Miriels expedition mot Midgård. Förhoppningsvis ger de Eärien mer djup i nästa avsnitt, särskilt om de ska fortsätta använda henne som en central motivationskälla för andra karaktärer.
Avsnittet slutar hursomhelst med att Galadriel, Halbrand, Miriel, Elendil och Isildur ger sig av mot the Southlands för att sparka ut orcherna. Förmodligen innebär det en mysig meet-up med Arondir och Bronwyn, som inte heller får särskilt mycket gjort i dagens avsnitt. Efter att surgubben Waldreg tagit med sig halva byn för att svära trohet till Sauron så visar Theo upp sitt onda svärd för Arondir, som i sin tur visar det för Bronwyn, som då tappar allt hopp om överlevnad. Här måste jag säga att manuset är något oklart: det var ju inte som att oddsen såg fantastiska ut innan heller. Southlands-storyn skiner klart starkast så fort Adar är i bild. Joseph Mawle är grym i rollen, och det märks att det finns en hel del som bubblar under ytan hos den karaktären. Inte bara verkar han vara den ende i Midgård som bryr sig om orcher, han blir dessutom arg när Waldreg antar att han är Sauron. Utöver det verkar han också vara något melankolisk inför att lägga världen i mörker, vilket är något som skurkar i Midgård generellt sett snarare brukar se fram emot. Utmärkt skurk.
På tal om skurkar så dyker ett gäng vitklädda skummisar med tydlig kultkänsla upp. De verkar spåra Meteor Man, men exakt vad de vill är högst oklart. Deras vita klädsel får en att spontant tänka på puritaner, så de kanske bara är sura över att Meteor Man ränner runt halvnaken i endast höftskynke + raggfilt, men med största sannolikhet har de ett större syfte än så. De kommer dock inte ikapp harfoots i det här avsnittet: istället får vi se Meteor Man försvara Nori från ett gäng vargar, och sedan skrämma skiten ur henne genom att oavsiktligt frysa ner hennes arm. Deras relation är en av de bästa och finaste i serien, så jag räknar med att klyftan mellan dem bara är tillfällig.
På tal om fina relationer så får vi mer Durin IV och Elrond! Yippie!!! Och ännu bättre är att Payne och McKay kommit på att Gil-galad existerar, efter att till synes ha glömt bort honom sen premiäravsnittet. Här får han rätt ordentligt med screen-time. Främst spenderar han sin tid med att avslöja för Elrond att ett magiskt alvträd håller på att dö, vilket tydligen innebär att alverna snart kommer tyna bort och dö om de inte får tag i lite av Eldars ljus. Den enda källan till sånt ljus är såklart mithril. Jag är ingen Tolkienpurist, men är högst osäker på hur förankrat i etablerad lore den twisten är. Hursom så lyckas den alltid så charmige Elrond få Durin att gå med på att dela med sig av mithril till alverna, för att på så vis säkra deras fortsatta närvaro i Midgård.
På det hela taget känns avsnitt 5 av Rings of Power som ett set-up avsnitt inför säsongens sista tre avsnitt, där shit definitivt kommer go down. Men jag är tacksam för att man tar en timme till att låta story och karaktärer andas. Serien vinner definitivt på att ge publiken mer tid med karaktärerna, och på att ge skådespelarna ordentligt med tid att bli varma i kläderna. Nu ser jag fram emot nästa vecka, då åtminstone några av alla frågor som serien presenterat förhoppningsvis får något slags svar.
