Jag har listat mina favoritdebuter i MCU och mina favoritserier från 2021, och nu är det dags för karaktärer i övrigt. För att göra listan lite mer spännande så inkluderar jag ingen från MCU-debutlistan, men de hade alla kunnat platsa här också (Kate Bishop och John Walker är sjukt bra karaktärer alla kategorier). Här listar jag istället några av de karaktärer som jag tycker stuckit ut i filmer/serier/spel/whatever från 2021. Listan, utan inbördes ordning:
*Helmut Zemo (MCU): Zemo (spelad av underbare tysken Daniel Bruhl) har i år dykt upp i Marvelserien The Falcon and the Winter Soldier, och var, tillsammans med John Walker, de två bästa karaktärerna i den serien, hands down. Bortsett från att han vinner VM i karaktärsdesign (rocken + skidmössan = klockrent) så är han en drivande faktor i att seriens diskussion av symbolik fungerar så bra som den gör. Zemo, som vill utrota superhjältar eftersom de blir symboler som massan hjärndött följer, har en filosofiskt intressant ståndpunkt, och drivs inte av ett maktbegär som så många andra skurkar. Tvärtom så visar "The Falcon and the Winter Soldier" med all önskvärd tydlighet att han är lika ointresserad av personlig vinning som de två titelfigurerna. Zemo känns som en god man som begår onda handlingar för ett högre syfte, och den typen av moraliskt grå figurer är alltid de mest intressanta. Mitt enda klagomål på honom är att han var med alldeles för lite (ja, Zemo förtjänar definitivt en egen spinoff).
*Vi (Arcane/League of Legends): Arcane var en av årets största överraskningar, då ingen riktigt väntat sig att en animerad serie baserad på ett gammalt MOBA-spel skulle vara bättre än Marvels blockbusterserier eller diverse Oscarsflörtar med halva Hollywood i rollistan. Men Arcane var verkligen galet bra, och en av seriens MVPs är utan tvekan Vi, som väl även får anses vara seriens huvudroll. Vi är en ung tjuv och gatukämpe som egentligen bara vill rädda den lillasyster hon svikit, och slår sig fram genom kaoset från kollisionen mellan två samhällen med sina nävar, sin kaxighet, charm och intelligens. Hennes relation med polisofficeren Caitlyn, med systern Jinx/Powder och även med adoptivfadern Vander är alla bärande pelare för serien, och när dammet efter alla konflikterna lagt sig så står Vi som en av seriens, och League-universets, mest välskrivna och sympatiska karaktärer.
*Crosshair (Star Wars): Årets stora Star Wars-nyhet (bortsett från The Book of Boba Fett, som delas mellan 2021 och 2022) var Dave Filonis Clone Wars-uppföljare The Bad Batch, som var en... mixed batch. Vissa avsnitt var kanon, vissa var rätt svaga, och serien lider i allmänhet av att premissen känns förvånansvärt lik den i The Mandalorian. Den absolut bästa komponenten i The Bad Batch var klonsnipern Crosshair, som tvingas förråda sina bröder till Imperiet, men lär sig leva med det, och blir en trogen Imperiesoldat, dock inte helt utan skrupler eller moral. Crosshair, som på ytan är en kall skitstövel, har både några av de coolaste actionscenerna i serien, och även den överlägset mest intressanta resan som karaktär. Han står villigt på de ondas sida, men visar samtidigt på både heder och lojalitet mot de bröder som på sätt och vis svikit honom lika mycket som han svikit dem. Crosshair brottas med lojalitet, svek, ensamhet och förlust på ett sätt som få andra karaktärer i galaxen långt, långt borta, vilket gör honom både fascinerande och tragisk.
*Triss Merigold (The Witcher): Nöjesåret 2021 avslutades med säsong 2 av Netflix monsterserie The Witcher, och trots att många karaktärer definitivt imponerade (Geralt, Yennefer, Nivellen, Cahir och Jaskier var alla bra) så var det Triss Merigold som stack ut mest för mig. Jag ska erkänna att jag inte var jättesåld på Harry Potter-skådisen Anna Shaffer i rollen, men säsong 2 gjorde henne definitivt rättvisa. Hon fick mer material att jobba med, och Triss blev en varm och sympatisk figur, som känns både stark och väldigt sårbar, inte minst då serien utforskar de skador, både yttre och inre, som hon bär på sedan finalavsnittet i säsong ett då hon nästan stryker med i slaget vid Sodden. Hennes vänlighet mot Ciri men även hennes oerhörda fruktan inför vad Ciri kan bli gjorde henne också minnesvärd, och därmed platsar hon definitivt på listan.
*Stellan Gios (Star Wars): Star Wars: The High Republic, multimediaprojektet som behandlar Jediordern och Republiken ett par hundra år innan Phantom Menace, har ju fallit lite i skymundan, delvis kanske för att det bara är superfansen som läser Star Wars-böcker, delvis för att det inte finns någon Darth Vader, Luke Skywalker eller R2-D2 att koppla storyn till, och delvis för att delar av Star Wars fandom är misstänksamma mot allt som Lucasfilm producerar utan Dave Filoni. Jag har dock gillat de två High Republic-böcker som jag läst, och min favorit från dem är utan tvekan Stellan Gios, som väl bäst kan beskrivas som High Republics svar på Obi-Wan Kenobi. Stellan är allt en Jedi ska vara, stark, god, intelligent, hela paketet. Han har också ansvarskänsla och humor, två användbara drag, och de storylines han har rör ofta den galaktiska politiken, vilket är böckernas bästa stunder. Jag gillar Stellan, och jag gillar High Republic.
*Viktor (Arcane/League of Legends): Mer eller mindre alla karaktärer i Arcane förtjänar att hyllas, men tillsammans med Vi så är Viktor i mitt tycke den främste. Visst, jag kanske är rätt biased då jag spelade en hel del Viktor i League redan innan serien var en grej, men ändå. Viktor är en sån underdog att man inte kan hjälpa att känna för honom och han är så sympatisk och välvillig att man inte kan hålla sig från att tycka om honom. Medan hans vän Jayce rör sig uppåt i samhällsskikten sitter Viktor kvar i sitt labb för att försöka reparera både sin egen trasiga kropp, men även det trasiga samhälle han kommer ifrån, och resultaten är lika ofta hjärtskärande som de är lyckade. Den vänskap som formas och sedan ställs på prov mellan Viktor och Jayce är en av seriens bästa förhållanden, och röstskådespelet från Harry Lloyd, aka Viserys Targaryen i Game of Thrones, gör bara Viktor ännu bättre. Ett av de främsta skälen att se fram emot säsong 2 av Arcane är Viktors resa, som lär vara långt ifrån över.
*Cleo Cazo/Ratcatcher 2 (DCEU): James Gunn är en mästare på att skriva karaktärer, och i The Suicide Squad visar han verkligen upp den talangen, kanske allra mest med Ratcatcher, av alla figurer. Den unga Cleo Cazo (genombrottet Daniela Melchior) lärde sig kontrollera råttor av sin pappa, som sedan dog av en överdos och när hon sedan skickas till Corto Maltese för att spränga nazistfästen och skjuta milissoldater tillsammans med diverse brottslingar med olika grader av psykopati så gör hon det till sitt M.O att se det goda i folk, från den kallhamrade lönnmördaren Bloodsport till den humanoida jättehajen Nanaue. Cleo visar dessutom på både mod och rädsla, och hennes förmågor, både råttstyrningen och att tro på andras godhet, är avgörande både för filmens story och för filmens tema.
Och där stannar vi för den här listan. Egentligen finns det många fler karaktärer värda att skriva om, men jag hinner inte med att skriva om typ femton stycken. Därmed kommer här några honorable mentions som komplement: Wanda Maximoff (MCU), Inej Ghafa (Shadow & Bone), Logain Ablar (The Wheel of Time), Vision (MCU), Geralt (The Witcher), Wilford (Snowpiercer), Clint Barton/Hawkeye (MCU), Rick Flag (DCEU), Bloodsport (DCEU), Stepin (The Wheel of Time), Yennefer (The Witcher), Lily (Army of the Dead), Duncan Idaho (Dune), Kaz Brekker (Shadow & Bone), Leto Atreides (Dune) och Peacemaker (DCEU).
