Läser Creative Assembly min blogg?

 Igår knåpade jag ihop en liten önskelista över saker jag vill se i Warhammer 3-spelläget Immortal Empires inför Creative Assemblys första infosläpp idag. Nu har informationen kommit och mer eller mindre allt jag skrev om bekräftas komma när Immortal Empires-betan landar i augusti. Det blir inga fler delade kampanjer, utan alla legendary lords får en egen faktion. Volkmar, Helman Ghorst och Grombrindal nämns specifikt. Förvisso sägs ingenting om huruvida man kommer dela upp Vlad och Isabella, men om det är några som känns som logiska val för en delad kampanj så är det de två, så det funkar.

Man kommer också ge nya startpositioner till 29 lorder. Vilka säger de inte (bortsett då från Volkmar, Ghorst och Grombrindal), men jag har ett par gissningar. Mitt önskemål om att rotera Lokhir, Malus och Rakarth tror jag är rätt sannolikt. Likaså är det rimligt att gissa att Vlad eller Mannfred kommer att flytta ut ur Sylvania. Utöver det skulle jag gissa på att allas vår älskade jättekrokodil Nakai the Wanderer inte längre kommer starta på Albion (Bel'akor, som får en egen faktion, kommer gissningsvis vara där istället). Var Nakai hamnar istället är dock oklart. En annan (väldigt rimlig) gissning är att Snikcht flyttar till Cathay, vilket han gjorde redan i huvudkampanjen i Warhammer 3. Även Tretch Craventail lär flyttas till en mer lore-vänlig position, och sedan har vi också en datamine som hävdar att chaos-vikingen Wulfrik och sexsymbolen N'Kari kommer hamna närmare Ulthuan. Förhoppningsvis flyttar man även Alberic någonstans: alla Brettonians startar på typ samma ställe, och Alberics startposition är värst av dem alla. Han behöver något nytt.

Det enda jag skrev i gårdagens inlägg som CA inte bekräftade idag var egentligen en spelbar Boris Todbringer, vilket är högst rimligt. Jag tror definitivt att han kommer släppas som spelbar förr eller senare, men förmodligen inte i samband med Immortal Empires. Drömma kan man dock, och såhär långt ser Immortal Empires riktigt lovande ut.

Förändringar jag vill se i Immortal Empires

 Imorgon kommer Creative Assembly att släppa en första runda information om Immortal Empires, det enorma och svinhypade sandlådespelläget i Total War: Warhammer 3. Alla raser, faktioner och karaktärer från alla tre Total Warhammer-spelen ska vara tillgängliga på en och samma mastodontkarta, precis som Mortal Empires i tvåan, fast ännu större. Warhammer 3 är verkligen i behov av Immortal Empires också: Realm of Chaos-kampanjen är inte så älskad som Creative Assembly nog hoppats på, och spelarsiffrorna sjunker då fler och fler beslutar sig för att lira annat fram tills Immortal Empires släpps. Jag har själv fattat mer eller mindre samma beslut, även om jag förvisso planerar att avsluta min Zhao Ming-kampanj innan Immortal Empires dimper ner någon gång under sensommaren/tidig höst. 

Immortal Empires är hursomhelst ett enormt arbete för CAs anställda, och för att tagga lite inför den första titten under morgondagen så knåpar jag här ihop en liten lista på förändringar jag vill se i Immortal Empires jämfört med Warhammer 2s Mortal Empires:

*Inga faktioner med två Legendary Lords:
De flesta faktioner i spelet har en ledare, en legendary lord, men ett fåtal har två som man kan välja mellan. Reikland har Karl Franz och Volkmar the Grim. Sylvania har Mannfred och Helman Ghorst. Von Carstein har Vlad och Isabella. Och Karaz-a-Karak har Thorgrim Grudgebearer och Grombrindal. Spelet görs betydligt mer spännande om alla lorder har olika faktioner och olika startsituationer. Det gör upplevelserna annorlunda, och gör alla lorder värda att spela. Nu finns det egentligen ingen skillnad mellan Karl Franz kampanj och Volkmars, eller Vlads kampanj och Isabellas. Särskilt segt är det för vampyrerna, som har fyra av fem lorder fördelade på två faktioner. Dela upp dem och sprid ut dem. Volkmar borde förslagsvis få åka norrut och ha religiös krigföring mot Chaos tillsammans med Kostaltyn. Grombrindal kan få åka på äventyr till Naggarond och bråka med Malekith. Och Helman Ghorst kan CA dumpa lite varstans, sålänge han inte är i Sylvania. 

*Rotera lite startpositioner:
Det är inte bara de lorder som delar faktion som borde flyttas på. En del andra borde också få nya startpositioner i Immortal Empires. Några exempel:

Lokhir, Rakarth och Malus borde rotera. Malus lämnar Dragon Isles och flyttar upp norrut, någonstans i trakterna av Albion där Rakarth är för tillfället, eller ännu längre upp. Rakarth drar i sin tur ner till Lustria. Han diggar monster, och Lustrias djungler är fyllda med dem. Förslagsvis kan han ta Lokhirs startposition vid kusten. Och Lokhir drar i sin tur ner till Dragon Isles, där han kan sjöröva till sina döddagar. 

Flytta ut en del vampyrer ur The Empire. De startar typ på exakt samma ställe allihopa. Mannfred skulle kunna dra till öknen i Nehekara och lämna Castle Drakenhof till Vlad. Eller så drar Vlad till Nehekara och låter Mannfred försöka bli kejsare ifred. 

*Gör Boris Todbringer spelbar: 
Jag tror inte att detta händer, och jag kräver det absolut inte. Men Todbringer finns redan i spelet med en unik modell, och är en efterfrågad lord. Visst hade det varit skitcoolt om Creative Assembly överraskade alla med en FLC i form av Boris och Middenland i samband med lanseringen av Immortal Empires?

Tankar om Total War: Warhammer 3

 

Jag skrev om min hype inför Total War: Warhammer 3 för ett tag sedan. Nu har spelet varit ute i ett par veckor, och jag har hittills dunkat in snart 25 timmar i det. Och vad tycker jag då?

För det första tycker jag att det är svårt att recensera det efter bara 25 timmar, särskilt med tanke på att spelets mest emotsedda del, Mortal Empires-kampanjen med en enorm superkarta och alla faktioner från CAs tre Warhammer-spel inte ens släppts ännu. Och bortsett från det så har jag bara prövat två av spelets raser, Kislev och Cathay. Så jag har ingen recension, men jag har tankar. Here goes:

Det positiva först: allt är otroligt väldesignat. Faktionerna och raserna känns unika och roliga. Kislevs bear cavalry är skitkul, likaså deras Little Grom-släde. Även infanteriet, med både melee och ranged-kapacitet, är super. För Cathays del så gillar jag Crane Gunners, armborstmännen och deras enorma flygmaskiner. Tyvärr är jag lite besviken på de enorma monsterunits som man bjuder på. Elementbjörnen, som jag skrev om i inlägget som länkas till ovan, är inte alls lika imponerande som han ser ut. Jag har inte hunnit leka så mycket med Cathays motsvarighet, Terracotta Sentinel, men han verkar ha liknande problem: de kan helt enkelt inte döda grejer, av någon anledning. Om det beror på buggar eller på dålig speldesign vet jag inte, men jag vet att jag kan få bättre resultat med en bastilladon än med Elementbjörnen, och då är det något som är fel. 

Kampanjkartan är svinsnygg den också, och faktionernas olika mechanics och geografiska positioner är fruktansvärt väldesignade. Jag har bara kört klart en kampanj än så länge (Kislevs, med Katarin som Lord), och känslan man får där är bättre än något jag stött på i andra Total War-spel. Man sitter verkligen och håller ihop ett rike på apokalypsens rand som invaderas av allt möjligt från alla håll och dessutom lider av inbördes konflikt. Det kändes mörkt, desperat och tufft, precis som jag föreställer mig att Kislev är rent loremässigt. På samma vis gillar jag Nights Watch-simulatorn som är Miao Yings kampanj. Att försvara the Great Bastion (kinesiska muren), från chaos-monster och blodtröstiga steroidvikingar som samlar sina styrkor i det ödelagda ingenmanslandet utanför är skoj och inlevelsefullt. 

Tyvärr så skymtas spelens problem i de andra bitarna av kampanjen, nämligen Realms of Chaos. Jag förstår vad man ville med de här bitarna, och delvis fungerar det. De konstanta invasionerna stärker exempelvis den fantastiska apokalypskänslan i Katarins kampanj. Samtidigt så blir det väldigt enformigt, och begränsar spelarens frihet. Om man känner för att kuta ner och erövra hela the Empire som Kislev så kan man inte lägga fulla resurser på det, eftersom den starkaste armén måste vara redo för att jaga objectives i Realms of Chaos, och därefter måste sitta still i en stad i flera rundor för att bli av med alla debuff-traits lorden får under utflykterna dit (helt ärligt ett obegripligt designbeslut, ingen spelar Total War för att sitta och vänta i sin huvudstad). De fyra Chaos-rikena är dessutom rätt irriterande att spela igenom. Khornes är okej, det är mest tre rundor av slaktande och sen kan du åka hem. Men Slaanesh och Nurgle går bägge fett långsamt, och den förbannade gissningsleken som pågår i kråkriket ska vi inte ens prata om (återigen helt obegripligt designbeslut). Här har man helt enkelt inte tänkt till tillräckligt väl. Utmaningar är bra, men de ska vara intressanta att möta. Jag tror dock att det här är ett problem som löser sig när CA väl släpper Mortal Empires, som kommer vara den sandlådekampanj som många efterfrågar. Diverse DLC-faktioner kommer förmodligen ha annorlunda kampanjer också, och kan förhoppningsvis skita i Realms of Chaos. 

Elementbjörnen är runt hörnet

 

Creative Assembly är bara veckor ifrån att släppa tredje delen av sitt oerhört fruktsamma samarbete med Games Workshop: Total War: Warhammer III. Chaos olika arméer och faktioner försöker invadera världen, medan Kislev (Ryssland på magiska steroider) och Cathay (Kina på magiska steroider) försöker stätta stopp för dem. Sen springer det runt ogres lite varstans också. Den tidigare upplagan, Total War: Warhammer 2, var fenomenal, och jag ser fram emot att få spela igenom den avslutande delen av CAs krigsfantasytrilogi. Mest av allt ser jag fram emot "the Elemental Bear", en isbjörn som tagit sitt namn bokstavligt, och till stor del består av is (samt sten, gräs, och annat som finns på marken). Dessutom är den stor som ett hus. Elementbjörnen är kanske inte en klockren svensk översättning från min sida, men det skiter jag i. 

Den 17e februari är det dags, och jag är både redo och taggad.