Nu har alla åtta avsnitt av Amazons supersatsning Wheel of Time äntligen släppts. Serien är baserad på Robert Jordans ännu superigare fjorton (femton, om man räknar prequelboken) böcker långa fantasysvit med samma namn, och jag har självklart sett oerhört mycket fram emot adaptionen, och följt produktionen med intresse. Jag har också en uppsjö av tankar om de åtta avsnitt som säsong 1 består av (spoilers för hela säsong 1 följer):
Till att börja med så är castingen utmärkt. Rosamund Pike som Moiraine är en fast och stabil grund för serien att stå på. Daniel Henney som Lan Mandragoran visar på bättre skådespel än någon som varit med i X-Men Origins: Wolverine har rätt till. Bland de fem unga lantisarna från Two Rivers är Barney Harris (tyvärr nu recastad inför säsong 2 av okänd anledning) som Mat Cauthon den som är klart bäst, och även den som har mest att arbeta med, men samtliga är bra. Birollsmässigt är La Casa de Papel-spanjoren Alvaro Morté briljant som den falske draken Logain, Johann Myers Padan Fain är underbart creepy, finske Vikings-skådisen Peter Franzén fortsätter visa hur otroligt underskattad han är, den här gången som en Warder vid namn Stepin, och både Abdul Salis och Kate Fleetwood är härligt lömska som de antagonistiska Valda respektive Liandrin. Man har helt enkelt lyckats sätta rätt folk i rätt roller.
Värre är det med manuset, främst i seriens andra halva, och allra mest i det sista avsnittet. Att fem otränade (varav tre är svaga) kvinnor lyckas radarslakta en hel armé på egen hand är ganska dumt. Att Padan Fain får hjärnsläpp och inte dödar eller kidnappar Perrin när han har tillfälle är också ganska dumt. Att Nynaeve behöver lära Lan, som vanligtvis är Aragorn på steroider, hur man spårar kvinnan Lan känner lika väl som han känner sig själv? Jajemän, ganska dumt. Och så vidare. Världsbygget, som man i säsongens första halvan gör ett bra jobb med (inte minst tack vare att man verkligen tar till sig "show-don't-tell"-principen och använder karaktärer som Logain eller Stepin för att highlighta diverse företeelser som kommer bli viktiga för storyn i framtiden) blir i de sista avsnitten närmast ignorerad, och fenomen som The Ways, ogier, the Blight, Dark Ones fängelse eller krigarnationen Shienar får knappt någon förklaring alls. Det är klantigt, helt enkelt.
Det har även klagats om att serien avviker mycket från böckerna, och jag kan förstå vad man menar. Karaktärer dyker upp tidigare än i böckerna, folk som överlever hela serien dör i säsong 1, man har kapat stora sekvenser, framförallt då Rands äventyr i Caemlyn. Men strukturen är fortfarande densamma, karaktärerna är ganska lika, och säsongen slutar med en setup som tydligt leder in i storylines från bok två och tre. Att i en adaption ta en annan väg för att nå samma resultat som källmaterialet är inte dåligt, tvärt om. Olika medier kräver olika saker, och många av de val och ändringar man gjort i säsong 1 kanske blir mer logiska för oss som är bekanta med böckerna först om ett par säsonger.
Och än finns det hopp! Skådespelarna är som sagt bra, serien är för det mesta ganska snygg (det är till exempel inte i närheten av det effekthaveri som Shannara-serien visade upp för några år sedan), karaktärerna är relativt välskrivna och man närmar sig de mer storslagna bitarna av böckerna med intriger, olika karaktärer i olika ändar av världen, arméer, generaler, kungar och krig, etc, vilket ju är vad showrunnern Rafe Judkins verkligen ser fram emot. Dessutom var introduktionen av Seanchan i säsongsavslutningens sista scen väldigt stark, och säsong 2 ser ut att blanda storylines från bok 2 och 3, vilka bägge har mer potential än den i bok 1. Förhoppningsvis kan Rafe ta till sig av kritiken (och av de råd han får av Brandon Sanderson vid sidlinjen) och bygga på de bra saker han har, och få till en säsong 2 som är starkare än den första.
Och vilket betyg landar Wheel of Time då på? Jag ger den nog en 7a, av 10, trots allt, mycket på grund av det fina skådespeleriet och säsonngens första halva. Samt att jag blir glad bara jag får påkostad fantasy på tv överhuvudtaget (tyckte ju rätt bra om Shannara också, trots att effekterna var lika övertygande som en förskoleteater).
