Jag vet inte om jag någonsin varit med om en tv-serie som börjat så lovande och sedan tappat så mycket som Ms Marvel. Inledningen var kanon. Svinmysig, jätterolig, härlig, jordnära, färgstark och genuint bra. Men sen föll hela grejen ihop i andra halvan, när dåliga skurkar, fett skumma tidsresor, och annat mög kastades in och skapade en virrig röra.
Mycket av min kritik har jag ju tagit upp i mina inlägg om de enskilda avsnitten, men för att ändå sammanfatta lite, så har serien (enligt mig) följande problem:
*ClanDestines. De är de värsta skurkar i MCU. Sämre än Whiplash. Sämre än Malekith. Sämre än Taskmaster. Sämre än hela högen. Serien verkar inte ha någon aning om vad för typ av roll de ska vara: först presenteras de som astrevliga, och framställs mest som en kul familj, men sedan så gör manuset en U-sväng, all personlighet försvinner, och de blir mordiska plot-devices för hela slanten. Att de dör ganska hastigt gör faktiskt inte saken bättre heller.
*Noor. ClanDestines skumma hemdimension, som, till skillnad från MCUs andra timey wimey stuff knappt förklaras eller byggs ut. Precis som ClanDestines känns det mest som utfyllnad/plot-device. Att Kamala dessutom hoppar bak i tiden och folk skickar superkrafter till varandra över halva jorden sabbar dessutom den jordnära känsla som gjorde de första avsnitten så bra.
*Samhällskritiken. Den funkar bara inte. Det blir för svartvitt. För platt. För enkelt. De nyanser som finns i verklighetens interaktioner mellan minoriteter, flyktingar och myndigheter skrotas helt och hållet till förmån för en onyanserad halmgubbe.
*Stilen. Stilistiskt känns det som två olika serier. Avsnitt 1-3 är färgglada och, återigen, jordnära. Avsnitt 4-6 känns betydligt dystrare i ton, och betydligt mindre jordnära.
I korthet så borde Ms Marvel ha fokuserat på the basics. Kamala och hennes familj. Hennes vänner. Damage Control, porträtterad med bredare penseldrag. Som det är nu så blir Ms Marvel tyvärr mest en besvikelse, och en miss, trots starka skådespelarinsatser och tre fantastiska avsnitt.
Jag tyckte att avsnitt 4 och 5 av Ms Marvel var rätt dåliga, vilket är väldigt synd, med tanke på kvalitén i avsnitt 1-3. Lyckades sista avsnittet räta upp skutan? Tyvärr inte. Istället urartar seriens sjätte och sista avsnitt i vad som känns som Kevin Feiges försök att göra en remake på Ensam Hemma i Marveluniverset. Det funkar sådär.
Det faktum att Kamala och hennes klasskamrater snurrar bort tränade elitsoldater medelst softballs, cyklar och brandsläckare är dock inte den stora boven i avsnittet. Det hade tvärtom kunnat funka, eller iallafall ursäktas, om storyn runtomkring var bättre. Det avsnittet faller på är istället de förbaskade ClanDestines. Trots att hela högen kolade vippen i avsnitt fyra och fem så är deras inflytande över serien fortfarande kännbart, i form av Kamran, son till ClanDestine-ledaren Najma, som, vi oklart hokus pokus, fick superkrafter i slutet av avsnitt 5. I avsnitt nummer sex pendlar han mellan att vara fett lost och försvagad, på gränsen till sjukdom eller skada, och arg och hänsynslös, närmast mordisk. Kamrans högst ojämna humör och hälsotillstånd gör inte mycket för att hjälpa det faktum att ClanDestine-storyn redan är det mest halvbakta flum som MCU någonsin hittat på. Att han i ena stunden inte kan kontrollera sina krafter, utan pratar om att de "sliter sönder honom" och i nästa ögonblick kan använda dem för att klå upp Damage Control-soldater är minst sagt tveksamt manusskriveri.
Inte heller hjälps avsnittet av att det mesta av poängerna den försöker leverera faller hyfsat platt. Kritiken om amerikanska myndigheters överbevakning av muslimer har visserligen varit närvarande tidigare i serien, men i avsnitt 6 når det sin kokpunkt, i en sekvens där hela New Jerseys befolkning står och hejar på Kamala när hon spöar upp Damage Control. Det finns självklart en rimlighet i det: sättet som Damage Control sköter sin myndighetsverksamhet på är allt annat än rimlig, men i grund och botten hade nog de flesta ändå gärna sett någon form av polisstyrka som bevakade folk med superkrafter, om vi nu hade haft dem i verkligheten. Att Damage Controls arbete i grunden är fullt vettigt, men att de i Ms Marvel använder sina befogenheter på ett fullkomligt ansvarslöst sätt hade kunnat bli en intressant berättelse. En sån story hade också kunnat ta upp viktiga frågor om hur statens våldsmonopol bör fungera. Istället gör man det hela extremt simpelt, och gör en svartvit halmgubbe av polismyndigheter.
Det som hindrar Ms Marvel från att kollapsa helt och hållet är de charmiga karaktärerna, och de skickliga skådespelare som porträtterar dem. Alla är jättebra, och ett par väldigt fina och roliga scener som för tankarna till avsnitt 1-3 går att hitta även i finalavsnittet. Och visst, det är spännande att man hintar om att Kamala är MCUs första mutant (oväntad twist), och att hon i post-credits-scenen råkar ut för ett teleporteringsmissöde med Carol Danvers, som hamnar i hennes sovrum. Hela Secret Invasion/The Marvels-grejen är cool, och jag ser fram emot den. Men som enskild seriefinal för Ms Marvel så är avsnitt 6 tyvärr en besvikelse.
På grund av diverse semesterresor får jag täcka både avsnitt 4 och 5 i samma blogginlägg, vilket iochförsig kanske är lika bra, då de två avsnitten känns väldigt tight sammankopplade. Bägge utspelar sig i Karachi, och femman fortsätter exakt där fyran slutar. Mycket känns annorlunda. Majoriteten av karaktärerna från de tre första avsnitten är frånvarande. Yusuf Khan, Nakia, Bruno, Aamir, Stewy från Succession, osv, är alla frånvarande. Endast Kamala, Muneeba och (tyvärr) ClanDestine-gänget är närvarande. Miljöerna är också annorlunda, och många av de roliga stilistiska valen från de tre första avsnitten är närmast bortblåsta här, till förmån för ganska standard action och en raskt berättad story. Det känns emellanåt som en annan serie, och är tyvärr mycket sämre än de tidigare avsnitten.
Höjdpunkten är utan tvekan Kareem/Red Dagger (Aramis Knight), som lyser upp sina scener genom att vara härligt cool och kaxig utan att bli för mycket. Visst, hans organisation kommer väldigt mycket från ingenstans, och försvinner lika hastigt som de dyker upp, men som enskild karaktär fungerar han. Även Kamala och Muneeba är fortsatt bra och välspelade, och bitvis kommer man åt den värme och humor som gjorde avsnitt 1-3 så bra. Men tyvärr så fokuserar man mestadels på Kamalas släkthistoria och ClanDestine.
ClanDestine var redan i avsnitt 3 det överlägset sämsta med Ms Marvel, och de lyckas inte bli mycket bättre i avsnitt 4 eller 5. De känns hopplöst enformiga, och serien verkar inte ens försöka göra dem minnesvärda. Kanske är det för att de ändå ska dö. Ett par av dem stryker med redan i avsnitt 4, och resterande två, inklusive ledaren Najma, dör i avsnitt 5 när de försöker interagera med Noor-dimensionen. Najma offrar sig för att stänga den, och ger i samma veva superkrafter till Kamran, som lämnats kvar i New Jersey.
När det kommer till Kamalas släkthistoria blir det både för mycket och för snurrigt. Jag förstår att serien vill ta tillfället i akt och utforska historiska händelser som inte dominerar skolböckerna i västvärlden, men delningen av Indien känns mer som ett set-piece för övernaturligt mumbo-jumbo än ett faktiskt utforskande av en mänsklig tragedi. Kamalas gammelmorföräldrar är visserligen välspelade, och scenerna är för det mesta snygga. I slutändan räcker det dock inte, särskilt inte när serien kör på någon form av Back to the Future-twist och låter Kamala tidsresa för att rädda sin egen mormor, vilket säkrar hennes egen existens i nuet... typ. Jag vet inte. För att vara en serie som verkligen omfamnade sin grundade och verklighetsnära natur så har Ms Marvel gått alldeles för mycket all-in på skumma äventyr mellan tid och rum. Det hade kanske funkat med Doctor Strange, men det lyfter inte med Kamala Khan.
Avsnitt 5 slutar med att ClanDestine-problemet har lösts och Kamalas släkthistoria rätats ut, samtidigt som Kamran och Bruno får problem med Damage Control hemma i Jersey. Förhoppningsvis kan seriens sista avsnitt återgå till det som gjorde den bra i första hand, och ge Kamala Khans första MCU-äventyr ett värdigt avslut.
Ms Marvel har varit strålande i sina två första avsnitt. Väldigt rolig, väldigt mysig, ganska spännande, oerhört välskriven. Det enda som saknats har väl egentligen varit skurkarna. I avsnitt 3 dyker de upp, och visar sig vara allt annat än värda två veckors väntan.
Seriens skurkar är ClanDestine, en grupp djinner (andeväsen i mellanöstern-mytologi) i männsikoform, som trillat ut ur sin dimension och hamnat i vår/MCUs värld. De vill hemskt gärna komma hem, och är kopplade både till Kamalas armband och Kamalas släkt. Ledaren Najma (Nimra Bucha) är mamma till Kamran, som Kamala har en crush på, och typ... syster (?) till Kamalas mormor. De är släkt iallafall. Tydligen är Kamala och armbandet deras enda väg hem, och efter att Kamala lovat att hjälpa dem så fort hon och Bruno klurat ut ett säkert sätt att göra det på så får Najma damp och anfaller Kamala på Aamirs bröllop.
Allt detta går väldigt hastigt till: Najma har minimalt med scener där hennes motiv/backstory/personlighet/etc utforskas. Vi får inte ens veta vad det mer exakt är som hon vill att Kamala ska göra för att trolla tillbaka henne och resten av klanen till rätt dimension. Inte heller framgår det med särskilt stor tydlighet varför Najma har så bråttom att hon inte kan vänta några dagar. Istället marscherar hon runt och manar sina hejdukar på Kamala och tjatar om hur Kamala förrått henne. Som tittare blir man mest bara förvirrad, då Najma saknar både kontext, set-up och utveckling. Man köper helt enkelt inte situationen. Det är väldigt tydligt att skurkarna legat väääääldigt långt ner på prio-listan för manusförfattarna här. Hela situationen för tankarna till MCUs tidiga år, innan vi fått mästerliga bad guys som Thanos, Vulture, Killmonger och Mysterio. Det är helt enkelt rätt pajigt gjort.
Med det sagt så har avsnitt tre fortfarande alla de styrkor som de två tidigare avsnitten har. Kamala är fantastisk. Hennes föräldrar är fantastiska. Hennes vänner, Bruno och Nakia, är fantastiska. Det är charmigt, mysigt, välspelat, och så vidare. Om man nu bara fått till skurkarna också...
Ms Marvel har överraskat såhär långt. Istället för att vara den politiska och hafsiga Mean Girls-kopia som trailern visade upp så är det en riktigt välgjord och välspelad dramakomedi. Avsnitt 1 var en grym introduktion till Kamala Khan och hennes värld, och avsnitt 2 fortsätter i samma spår, men utan att det känns tråkigt eller överflödigt, då de element man introducerar nu är lika nya för Kamala som för publiken. Det rör sig dels om armbandet som gett Kamala hennes krafter, och dels om Kamran (Rish Shah) en ny kille på hennes skola som hon snabbt får en crush på. Iman Vellani fortsätter att briljera, och passar som handen i handsken som Kamala. Det är även kul att återse Arian Moayed (Stewy i Succession) som Agent Cleary från Damage Control, och scenen där hans män jagar Kamala ger samma vibbar som Avengers-spelets story-läge, där Kamala tvingas fly undan AIMs styrkor.
Bäst är dock det mysterium som man introducerar angående Kamalas armband, som har kopplingar till hennes släkt, och även till Kamran. Exakt var det kommer ifrån, och vem Kamalas mystiska moster är, är ännu oklart, och, givet att armbandet är ett påfund unikt för MCUs version av Kamala, så finns svaret på gåtan mig veteligen inte i serietidningarna. Det kommer därmed bli extra spännande att följa seriens återstående fyra avsnitt, och få reda på vilka hemligheter som döljer sig i Kamalas släkthistoria.
När trailern för Ms Marvel släpptes tyckte jag helt ärligt att den såg rätt kass ut. Jag var inte taggad innan, och jag var verkligen inte taggad efteråt. Men efter premiäravsnittet får jag ändå medge att jag hade fel, för Ms Marvel är (åtminstone i premiäravsnittet) riktigt bra. Den är jordnära på ett sätt som ingen MCU-produktion varit hittills, och Kamala och hennes familj är ofantligt charmiga. Iman Vellani gör ett strålande jobb i huvudrollen, och har garanterat en lång karriär att se fram emot i Hollywood. Mohan Kapur, Matt Lintz och Saagar Shaikh är alla utmärkta i sina biroller, och allra starkast skiner Zenobia Schroff som Kamalas mor Muneeba. Hon är fantastiskt rolig, fantastiskt äkta, och fantastiskt sympatisk. Man älskar henne så fort man ser henne.
Storyn är... well, inte riktigt igång igen, utan första avsnittet är snarare en väldigt charmig set-up, med en post-credits scen där Stewy från Succession (eller Cleary som han heter i MCU) beslutar sig för att ta in Kamala på förhör på grund av de superkrafter hon får via ett magiskt armband. Som introduktion till Kamalas situation och liv är Ms Marvels första avsnitt utmärkt, och nu ser jag fram emot att se storyn utvecklas i de resterande fem avsnitten.
Marvel släppte seriens första trailer igår och det ser... well, inget vidare ut, för att vara ärlig. Jag erkänner villigt att Ms Marvel är den serie jag på förhand varit minst taggad på. Jag har ingen relation till karaktären, och high-school-miljön är ingenting jag känner att superhjältegenren direkt behöver mer av, särskilt eftersom Spider-Man redan gjort det så bra som det går att göra. Men Kevin Feige (och många fans) känner annorlunda, så nykomlingen Iman Vellani har castats i titelrollen som Kamala Khan/Ms Marvel, och serien är inspelad och klar. Tyvärr så känns trailern mest som en uppsättning grejer man sett förr. En ung nörd som är mobbad får superkrafter och försöker lära sig hantera dem. Inte min favoritstory redan första gången jag hörde den, och i Ms Marvel verkar det (av den två minuter långa trailern att döma) dessutom göras rätt hafsigt. Mobbartjejen kändes som copy-pastead ur Mean Girls, och Kamalas monolog om att känna sig representerad var allt annat än subtil.
Men å andra sidan var trailern bara två minuter, och Marvel klantar sig sällan. Oavsett vad så hoppas jag att arga Marvelfans som tycker att MCU är för politiskt bestämmer sig för att ge sig efter Iman Vellani på sociala medier. Sånt beteende är bara vidrigt.
Okej, jag är medveten om att "Game of Thrones möter Walking Dead" inte alls är en korrekt beskrivning av The Last of Us , varken ...
