Obi-Wan Kenobi är en intressant fördjupningskurs i Star Wars-mytologi

 Det har ju gått ett par veckor sedan Obi-Wan Kenobi sände sitt sista avsnitt, och trots det har jag inte recenserat serien som helhet ännu. Det kommer här. Spoilervarning för hela Obi-Wan Kenobi:

Obi-Wan Kenobi är varken den bästa eller sämsta av Disneys live-action serier i galaxen långt, långt borta. Bäst är helt klart The Mandalorian, som står på egna ben och levererar en story som inte riskerar att krocka med etablerad canon. Sämst är tyvärr The Book of Boba Fett, som handlade ungefär lika mycket om Boba Fett som Obi-Wan Kenobi handlar om Grand Inquisitor. Okej, inte riktigt kanske, men ni fattar. 

De två främsta problemen som Obi-Wan Kenobi stöter på är dels hur man ska undvika att sabba etablerad canon samtidigt som man berättar en story med stor risk att krocka med just etablerad canon, och dels själva manusskriveriet. Problem nummer ett, canonkrockar, lyckas man ducka, åtminstone i tillräckligt hög grad för att serien inte ska kännas uppenbart ologisk. Någonstans förtjänar det en elogé, för det är inget lätt uppdrag. Samtidigt går det absolut att hitta saker som funkar sådär i relation till Lucas originalfilmer. Tyvärr är det nog ett problem som är svårt att undvika i en serie om Obi-Wan, som, enligt canon, mest bara satt och räknade sandkorn på Tatooine tills Luke blev gammal nog att spränga Dödsstjärnor. 

Problem nummer två, manuset, finns det inte en lika bra ursäkt för. Emellanåt är saker och ting ologiska. Varför plockas inte Obi-Wan och Leia bara upp av ett skepp från Alderaan så fort de lämnat Daiyu? Hur kommer det sig att Vader låter sig hindras av lite eld? Är det rimligt att Bail Organa undkommer frågor från Imperiet om vad hans dotter gjorde i sällskap med Most Wanted Space Hobo No. 1? Och så vidare. Man kan självfallet headcannona bort de frågorna, eller bara ignorera dem, men när de hopar sig på det vis som de emellanåt gör i Obi-Wan Kenobi så börjar man undra varför manuset inte gick igenom en eller två revisionsrundor till. 

Men bortsett från de problemen så är Obi-Wan Kenobi för det mesta en stark serie, som har många styrkor. Skådespelet är utmärkt. Ewan McGregors insats som titelfiguren är superstark, och är absolut förtjänt av nomineringar när galasäsongen väl drar igång. McGregor är i samma liga som Adam Driver här, och det är underbart att se. Hayden Christensen är bra han också, och då var jag tyvärr inte ett jättefan av hans prestation i prequeltrilogin. Här är han betydligt bättre, särskilt i kroppsspråket, och lyckas förmedla mycket med rätt lite. Scenen i sista avsnittet där han blir av med halva masken är särskilt minnesvärd. Moses Ingram, som fått mycket hat på sociala medier på sjukt korkade grunder, är bra hon också. Hennes karaktär Reva är visserligen något enkelspårig i de första avsnitten, men mot slutet, när hennes nyanser framkommer ordentligt, så blir hon en minnesvärd karaktär, och Ingram får visa på en stor bredd som skådespelerska. Även Rupert Friend som Grand Inquisitor, Joel Edgerton som Owen Lars, och Indira Varma som Tala Durith är minnesvärda och höjer serien närhelst de är i bild. 

Den kanske främsta styrkan som Obi-Wan Kenobi har är dock det djup den bidrar med. Serien är inte nödvändig att se för att förstå eller uppskatta Skywalker-sagans nio filmer, men, precis som Clone Wars, Rebels eller Rogue One så bidrar den med djup för den som är intresserad. Obi-Wan och Anakins relation utvecklas än mer, och den komplexitet som finns i deras förhållande, som sträcker sig mellan mentor-elev, broderskap, och dödsfiender byggs på än mer här. Återigen så är deras sista duell, och dialogen dem emellan när Obi-Wan kapat Anakins mask i två, en standout i sammanhanget, men serien gör överlag ett utmärkt jobb med att göra en av Star Wars mest intressanta relationer än mer intressant. Till skillnad från The Book of Boba Fett så ligger behållningen med Obi-Wan Kenobi verkligen i titelkaraktären och hans förhållande till den värld och den verklighet han lever i. När serien lyckas leverera det på ett så starkt sätt så är det mesta andra ändå sekundärt. 

Borde Obi-Wan Kenobi få en säsong två?

 Spoilers för hela säsong 1 av Obi-Wan Kenobi!

Obi-Wan Kenobi var en bra serie. Man lyckades fördjupa både Kenobi, Vader och såväl prequels som originalfilmer utan att rucka på etablerad canon, även om fans av Grand "Inquie" Inquisitor var oroliga där ett tag. Nu pratas det från många håll om en potentiell andra säsong, särskilt från Obi-Wan själv, Ewan McGregor. Men är det verkligen en bra idé? Jag är kluven. 

Å ena sidan så tackar jag aldrig nej till mer av Ewan McGregor som Obi-Wan. Det är en av Star Wars-universumets starkaste skådespelare som porträtterar en av de bästa karaktärerna. Obi-Wan är och förblir en av mina favoriter i galaxen lång långt borta. Och jag ser gärna mer av Joel Edgertons Owen Lars också, för den delen. Och Hayden som Darth Vader, Moses Ingram som Reva, Rupert Friend som Inquie, Sung Kang som Fifth Brother, osv, osv. Men samtidigt så är det inte säkert att det jag vill se i slutändan är det som är bäst för Star Wars. 

Om det görs en andra säsong av Obi-Wan Kenobi så är det mycket storylogistik som måste falla på plats. Man måste ha ett gott skäl för Obi-Wan att inte sitta och bevaka Owens gård hela tiden, utan istället ge sig ut på någon form av äventyr. Att Leia kidnappades fungerade, men samtidigt så är det löjligt om man gör ytterligare en säsong med exakt samma premiss. Leia kan således inte vara involverad i en säsong 2. Och problemen stannar inte där. 

Mycket av Obi-Wan Kenobi byggdes på relationen mellan Obi-Wan och Anakin. Det var på många vis berättelsens emotionella kärna, men inte heller det går att göra om. Om Obi-Wan och Vader springer på varandra stup i kvarten under åren mellan Revenge of the Sith och A New Hope så underminerar man dels deras sista konfrontation på Dödsstjärnan, och dels så får man Vader att se ganska fånig ut när han gång på gång försöker ha ihjäl Obi-Wan utan att lyckas. Om Vader ska medverka kan det således endast vara via flashbacks eller möjligen hologram. Och om Vader inte är med, vem ska Obi-Wan då tampas med? Inquie och hans anställda? Det funkar inte heller, av ett par skäl. Dels så är Obi-Wan stark nog att spöa upp Vader, och Vader är överlägsen samtliga inkvisitorer. Vi såg ju hur han steamrollade Reva utan att ens försöka i avsnitt 5. Därmed får man ha en hel drös inkvisitorer för att de ska kännas som ett trovärdigt hot mot Obi-Wan. Och även om man har det så kvarstår frågan: hur många gånger kan Obi-Wan bråka med Imperiet men ändå hålla sig själv och Luke gömda utan att det känns billigt? 

Det finns alltså en hel drös av logistiska problem som man behöver ta i för att få ihop en andra säsong av Obi-Wan Kenobi. Visst, man skulle kunna frångå Imperiet helt och hållet och låta Obi-Wan bråka med typ Jabba the Hutt, diverse prisjägare eller sandfolk. Men samtidigt måste man vara trogen karaktären och historien, och just nu känns det svårt att hitta något som motiverar ytterligare ett serievärdigt äventyr för Obi-Wan. 

En genial duell

 Spoilers för avsnitt fem av Obi-Wan Kenobi!

Manuset i Obi-Wan Kenobi har varit något svajigt, med en drös logiska luckor som irriterat åtminstone mig. Men även om manusförfattarna kanske inte är de skarpaste knivarna i lådan gällande detaljlogik så är de briljanta när det kommer till att porträttera relationer mellan karaktärer, och det är ändå viktigare. Avsnitt fem av Obi-Wan Kenobi bevisar det med all önskvärd tydlighet. 

Hela avsnittet är nämligen en duell, mellan Anakin och Obi-Wan. Inte en fysisk duell, utan en mental. Vader belägrar The Path-högkvarteret, och Obi-Wan försöker klura ut ett sätt för sig själv, Leia och alla flyktingarna att undkomma med livet i behåll. Bägge tänker tillbaka på en övningsduell de hade på Coruscant, när Anakin fortfarande var en padawan. Annat än i de tillbakablickarna så ser de aldrig ens varandra i avsnittet, vilket förmodligen är ett väldigt medvetet sätt att visa att kampen dem emellan inte är i första hand fysisk, utan mental, andlig och ideologisk. Striden pågår genom hela avsnittet, och används för att visa hur karaktärerna tänker, och hur de ser på varandra i vad som är ett briljant exempel på hur man kan knyta ihop berättelse och karaktär. Det är ingenting annat än mästerligt, och Ewan McGregor och Hayden Christensen gör utmärkta jobb med att porträttera det hela. Ewan, som varit genomgående fantastisk genom hela serien, får nu spela en mer och mer självsäker Obi-Wan som långsamt återgår till sitt gamla jag i takt med att han upptäcker det hopp som The Path ger. Hayden Christensens insats är inte lika tydlig, då han varken hörs eller syns, men den finns ändå där. Vaders kroppspråk, särskilt när han inser att Kenobi besegrat honom och kommit undan, talar om allt tittaren behöver veta, och det är suveränt skådespeleri från Hayden. 

Det finns dock fler karaktärer än Obi-Wan och Anakin. Reva/Third Sister befordras till Grand Inquisitor, och leder belägringen av The Path-basen. I ett samtal med Obi-Wan avslöjas dock att hon inte är vad hon utger sig för: hennes slutgiltiga mål är att döda Anakin för att att hämnas sina döda kamrater som Anakin slaktade under Order 66. Det är en snygg twist som gör Reva några dimensioner djupare: för att kunna hämnas har hon blivit lika mycket monster som den hon ska hämnas på. Obi-Wan, som aldrig missar ett tillfälle till strategiska manövrar, uppmanar henne till att sätta sin plan i verket, vilket leder till en oerhört snygg (fysisk) duell mellan Reva och Vader, där Vader fullkomligt roflstompar Reva med ungefär lika mycket ansträngning som medelsvensson visar när han öppnar kylen. Det hela slutar, förutsägbart nog, med att Vader hugger ner Reva och avslöjar att han hela tiden vetat vem hon är. Allas vår favoritkaraktär Grand "Inquie" Inquisitor dyker sedan upp vid god hälsa och håller låda om hur patetisk Reva är, för att sedan ta tillbaka sin eftertraktade post som Imperiets coolaste mellanchef. Vader och Inquie lämnar Reva till att dö, men istället hittar hon ett hologrammeddelande från Bail Organa som Kumail Nanjiani tappade tidigare i avsnittet, vilket innebär att hon nu vet vem Luke är och vad han gömmer sig. Attans också!

Avslutningsvis så får vi även ta farväl av Tala och NED-B. Indira Varma får leverera en snygg monolog där Tala beskriver sin tidigare jobbsituation hos Imperiet, och sedan stupar både hon och NED i striden mot Vaders trupper. De får en fin dödsscen, och det är viktigt att Obi-Wan Kenobi inte låter alla karaktärer överleva allt. Jag hade dock gärna sett mer från NED-B, han var en cool droid. Nu ser vi fram emot finalavsnittet nästa vecka...

This is where the fun begins!

Spoilers för avsnitt 1 & 2 av Obi-Wan Kenobi!!!! 

Äntligen är den här!!! De två första avsnitten av Obi-Wan Kenobi finns nu att streama på Disney+!! Och vilka avsnitt! Särskilt det första är riktigt starkt. Serien börjar med en recap av prequeltrilogin, och följer raskt upp med en sketsnygg scen som visar hur en jedi försöker skydda en grupp younglings under Darth Vaders anfall mot Jeditemplet under Order 66. Sedan hoppar vi framåt tio år, och berättelsen börjar. Ett skepp lastat med tre ondingar landar på Tatooine. Det rör sig om fifunklonen Fifth Brother (Sung Kang), aggressiva och arga Reva/Third Sister (Moses Ingram) och deras pratglade chef, the Grand Inquisitor (Rupert Friend), som är ute och letar efter Jediriddare. De hittar snabbt den de söker, en ung men hoppfull Jedi, som lyckas undkomma inkvisitörerna. Samtidigt så hänger Obi-Wan en bit bort, och försörjer sig med att hacka någon form av kött. Sin lediga tid spenderar han med att rida runt på en ökentapir och köpa leksaker till tioårige Luke från en skamlös jawa. 

Serien visar rätt fort att Obi-Wan är bär på ärren från prequelfilmerna. Han drömmer mardrömmar om Anakin, han förebrår sig själv för Padmés död, och han är allmänt rätt uppgiven. Det är helt rätt riktning att ta karaktären i, och Ewan McGregor spelar fruktansvärt bra. Man kan se att den heroiske och one-liner-sprutande Jedimästaren som besegrade Maul och Grievous finns kvar därinne, bakom sorgen, skammen och rädslan, men att han varken kan eller får komma fram. Kenobi låter sig mobbas av sin arbetsgivare, gömmer sig för Reva medan Owen Lars (en underbart stabil Joel Edgerton) nästan får sätta livet till, och vägrar hjälpa den unga jedin som flyr ut i öknen i jakt på räddning från inkvisitionen. Det enda Kenobi bryr sig om är att hålla sig själv och Luke gömda. Det är det enda han har kvar. Därmed blir det himla segt för honom att Bail Organa (härlige Jimmy Smitts) dyker upp för att be Obi-Wan att rädda tioåriga Leia, som kidnappats av en prisjägare som ser ut som Sting och i hemlighet är anlitad av Reva. Obi-Wan går motvilligt med på det hela efter lite övertalning, och ger sig av till en Blade Runner-liknande planet där avsnitt två utspelar sig. 

Avsnitt 2 ger oss mer action, men är inte riktigt lika mörkt och känslomässigt drabbande som ettan. Det är dock fortfarande av väldigt hög kvalitet. Vi får se Obi-Wan och Leia lära känna varandra medan de försöker fly undan diverse prisjägare och Reva, som har en mystisk besatthet av att fånga Obi-Wan. Moses Ingram gör en bra roll, även om Rupert Friends Grand Inquisitor är den överlägset mest underhållande skurken. Friend gör en utmärkt rolltolkning, och är en värdig ersättare för Jason Isaacs. Sung Kang är också bra som Fifth Brother, även om hans karaktär såhär långt känns som ett femte hjul. Jag kan inte heller komma ifrån hans look. Han ser verkligen ut som en plufsig fifun, vilket verkligen inte matchar utseendet i Rebels. Serien är också bra på att visa inkvisitorernas styrkor och svagheter. De är genuint bra på att hitta Jedis, men ännu bättre på att bråka på varandra. Allt Reva gör sker bakom ryggen på Grand Inquisitor, som blir mer och mer irriterad på henne för varje scen som går, till den graden att han tar ut sin ilska på rymd-Sting (RIP), och sedan konfronterar henne när hon nästan fått tag i Obi-Wan. Bråket mellan de två inkvisitorerna leder dels till att Kenobi kommer undan, och dels till att Grand Inquisitor till synes dödas av en arg Reva. Med tanke på att karaktären är skurken i säsong 1 av Rebels, som utspelar sig typ åtta år efter Obi-Wan Kenobi så är det nog hyfsat säkert att satsa krediter på att Grand Inquisitor inte är död, men exakt vilka följder Revas impulsiva aggression får återstår att se. 

Avsnitt två introducerar även krokodil med en blasterkanon (som Obi-Wan skjuter ihjäl) och Kumail Nanjiani som Haja, en lurendrejare med hjärta av... kanske inte guld, men brons, åtminstone. Å ena sidan är det kul med en karaktär som låtsas vara en jedi för att tjäna pengar, men å andra sidan är jag inte hundra på att jag köper Kumail Nanjiani som något annat än Kumail Nanjiani. Men han var absolut inte dålig. Ytterligare en sak som introduceras i avsnitt 2 är fler mentala problem för Obi-Wan, som får reda på att Anakin lever, vilket knappast gör saker och ting lättare för honom. Avsnittet slutar med en kort sneak peek på the man, the myth, the legend himself, Darth Vader, i en bactatank. Shits about to go down, och nästa onsdag kommer avsnitt 3. Såhär långt är det en riktigt, riktigt bra serie.