Spoilers för de två första avsnitten av Vikings: Valhalla!
Jag har nu sett de två första avsnitten av Vikings: Valhalla, Netflix spinoff på succéserien Vikings av Michael Hirst som avslutades förra året. Valhalla utspelar sig cirka hundra år efter originalserien, och även de karaktärer som överlevde originalserien är således sedan länge döda och begravda, men inte bortglömda. Tvärtom verkar showrunnern Jeb Stuart ha spelat namedropping-bingo under manusförfattandet, och slängt in referenser till bland andra Björn, Lagertha och självfallet även Ragnar själv. Det fungerar dock bra, och tynger aldrig ner berättandet, vilket överlag är en styrka i Vikings: Valhallas första avsnitt: de hittar en bra balans mellan att vara en egen grej och hylla moderserien.
Storyn följer primärt tre karaktärer. Dels syskonparet Freydis och Leif, spelade av Frida Gustavsson och Sam Corlett, och dels prins Harald Sigurdsson (Leo Suter). Syskonen asatroende från det isolerade Grönland, som anländer i Kattegatt (den fiktiva vikingastaden då alltså, inte sundet mellan Sverige och Danmark) med blodig hämnd på en kristen viking i sinnet. I Kattegatt stöter de på Harald, som är ett lurigt charmtroll, vilket han förmodligen ärvt från sin farfars far Harald Hårfager, i originalserien spelad av Peter Franzén. Nye Harald verkar dock vara en allmänt sundare man än sin moraliskt misslyckade förfader, och han blir förtjust i det grönländska syskonparet, och vill gärna få med sig Leif på hämndturné i England. Kung Aethelred (Bosco Hogan) har nämligen haft den dåliga smaken att förrätta folkmord på de skandinaver som bosatt sig där, och det kan varken Harald eller vikingabossen Canute (Bradley Freegard) tolerera.
På många vis liknar Valhalla såhär långt original-Vikings. Det är fortfarande hyfsat styltiga fejk-skandinaviska dialekter, blandat med genuin skandinavisk dialekt från de nordiska skådespelarna. Det är fortfarande ett fokus på konflikten mellan våldsamma men hedersamma vikingar och ränksmidande engelsmän. Religion spelar fortfarande en roll, fast numera är många av vikingarna kristna, vilket skapar en intressant dynamik bland nordmännen som ger serien djup och en ny idé att leka med, som samtidigt ändå är i originalets andliga anda. Skådespelarna är också bra, och de tre huvudrollsinnehavarna imponerar. Något mindre säker är jag på Bradley Freegard som Canute. Han känns rätt campy, och hans dialekt låter nästan mer slavisk än låtsas-skandinavisk. Men Vikings har alltid haft lite av en B-aura, och på det viset bidrar han till seriens charm.
Storyn är än sålänge också intressant. Man bygger ganska tydligt upp en intern splittring bland de olika vikingarna som anslutit till Canutes hämndfärd, och hur Harald och Leif ska navigera där blir spännande att se. Freydis sideplot, som verkar leda till Uppsala, är inte riktigt lika intressant, åtminstone inte ännu, men förhoppningsvis leder det till mer utveckling för den religiösa tematiken, och mindre sex och svampar, vilket det vankades mycket av senast serien var i Uppsala.
Mitt främsta klagomål på serien såhär långt är att den ibland går lite väl fort fram. Den inledande massakern på St. Brice Day går så fort förbi att den inte blir mer än en plot-device för att få Harald och Canute att segla mot England med yxorna i högsta hugg. Hade man spenderat mer tid på den hade det kunnat fungera som en känslomässig koppling till karaktärerna för tittarna, och inte bara som startskott för storyn. Ett annat exempel är relationen mellan Harald och Freydis. Visst, jag köper att Harald är en fett charmig snubbe, men exakt hur det kommer sig att Freydis glatt hoppar i säng med första bästa tjomme som knatar fram till hennes båt och lovar varma bad är något oklart, särskilt när hon annars verkar väldigt målmedveten i sin hämndjakt. Varför Harald är så oerhört förälskad i Freydis, en kvinna han knappt interagerat med, är också en smula oklart.
Men bortsett från de skavankerna är jag väldigt nöjd med Valhalla såhär långt. Det är välgjort, välspelat och överlag välskrivet, med en bra balans mellan gammalt och nytt. Ser fram emot att kolla på resterande sex avsnitt, och håller tummarna för grönt ljus för säsong 2.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar