Så, vad var egentligen poängen med The Book of Boba Fett?

När jag nu kommenterat alla sju avsnitt av The Book of Boba Fett är det dags att diskutera säsongen som helhet, och den har varit minst sagt ojämn. Man undrar ju verkligen hur Jon Favreau kan ha fått till The Mandalorian så fantastiskt bra, men misslyckats såhär mycket med The Book of Boba Fett. Det finns definitivt guldkorn, fantastiska scener, höga höjdpunkter, men allt sänks av en känsla av att Favreau hellre hade gjort säsong 3 av The Mandalorian. 

Vad serien främst lider av är bristen på en fungerande röd tråd. Den marknadsfördes som en krönika över Boba Fetts försök att etablera sig som ny lord i Mos Espa efter Jabba the Hutts död, men serien valde tidigt att knappt fokusera på det, utan istället lägga mängder med tid på flashbacks från Boba Fetts tid som adopterad Tusken Raider. Sagda Tuskens massakerades sedan, varpå  Boba hittade Fennec och snodde tillbaka Slave 1 från Bib Fortuna. När nutidsstoryn i Mos Espa rördes var det mest för att Boba lite snabbt skulle kunna rekrytera random karaktärer till sitt växande entourage eller gå fram och tillbaka mellan sitt slott och Garsa Fwips bar. 

Att serien sedan i avsnitt fem och sex väljer att plötsligt göra avstickare till Din Djarin/Mando och Grogu, och basically smälla in ett och ett halvt avsnitt av The Mandalorian mitt i The Book of Boba Fett gjorde lite för att hjälpa Bobas redan underutvecklade och riktningslösa storyline. Det fanns väldigt mycket bra i The Mandalorians sekvenser, men de tyngs ner av att de placerats i fel serie. Det är som om WandaVision helt plöstsligt haft ett och ett halvt avsnitt av Hawkeye inslängt mitt i. Finalavsnittet försöker sedan knyta ihop alla trådarna, och även ge serien ett slut som den inte förtjänar: att Boba bondar med Drash, Skad och Krrsantan känns inte särdeles meningsfullt eftersom varken Drash, Skad eller Krrsantan fått karaktärsutveckling, eller ens karaktär i första hand. Att Boba väljer att beskydda Mos Espa känns inte meningsfullt, då vi fortfarande inte begripit varför han vill det. Att han och Fennec har skiljda uppfattningar om hur saker ska lösas spelar ingen roll, utan Fennec är ändlöst lojal. Den tid som spenderas på karaktärsbygge används antingen på Mando och Grogu, och det hör hemma i The Mandalorian, eller på Boba och sandfolket, vilket egentligen inte ger särskilt mycket heller. Twisten i sista avsnittet, att Pykes dödade sandfolket, blir också tom, dels Boba knappt reagerar på den, och dels då det inte leder till att konflikten med Pykes blir personligare, eftersom Pykes inte heller har varken djup eller karaktär. Tiden som Boba spenderade med sandfolket hade varit bättre spenderad på att låta honom få en starkare personlig koppling till Mos Espa, vilket hade gett Drash och Skads status som fattiga ungdomar i staden mer mening. Flashbacksen med Fennec hade kunnat ställas i kontrast mot Bobas och Fennecs skiljda uppfattningar på saker och ting i nuet, för att ge bägge mer karaktärsutveckling. Serien saknar helt enkelt all form av djup, och därmed känns det som en rätt tom upplevelse, och blir mest sju avsnitt man behöver dra sig igenom för att kunna hänga med i säsong 3 av The Mandalorian. 

Visst finns här guldklimpar: Cad Bane är grym i live-action. Krrsantan, Drash och Skad har alla potential, om Favreau bestämmer sig för att faktiskt utnyttja den. Att återse Din och Grogu är fint, även om de tog upp för mycket fokus. Jag vet inte vad de har för planer för Cobb Vanth, men oavsett vad det är så är jag intresserad. I slutändan är det dock bara guldklimpar, instoppade i en annars menlös, riktningslös och karaktärslös serie, vilket är synd och skam. Om man ska göra mer serie om Boba Fett så hoppas jag att det blir just Boba Fett det handlar om, och att man faktiskt dyker ner i vad som gör Boba till Boba. Just nu känns hans karaktär annars rätt färdig. 

Pangpang i Mos Espa

Spoilers för finalavsnittet av The Book of Boba Fett! 

Jaha, då var den slut. The Book of Boba Fett har sänt sitt finalavsnitt, och det var helt okej. Fanns en del coola actionscener, som när Boba och Mando teamade upp mot ett gäng fiendesoldater i en väldigt cool shootout som lät dem använda sina fulla arsenaler. Gillade också att se Boba rida på sin rancor, och scenen när Grogu söver sagda rancor med kraften kommer få mångas hjärtan att smälta. Men annars var det väldigt mycket tomt pangpang. Inga konsekvenser, ingen dog, Bobas styre ifrågasätts inte på ett djupare plan, Cad Bane leder inte någonannanstans än ytterligare en cool fightscen, och visst, i avsnittets slut har Boba befäst sin makt i Mos Espa, men hans motiv känns oklart, precis som hans arc. Har Boba Fett egentligen utvecklats under seriens gång? Har Fennec gjort det? Det känns inte så.

Avsnittet regisserades av Robert Rodriguez, som även regisserat en hel del andra avsnitt i Book of Boba Fett, och även stod för det fantastiska "The Tragedy"-avsnittet i säsong 2 av The Mandalorian. Han imponerade där, men i den här serien har hans arbete varit rätt svajigt. Både Dave Filoni och Bryce Dallas Howard gjorde bättre insatser med sina avsnitt. 

Det mest spännande med avsnittet är annars den glimt vi fick av Cobb Vanth i Bobas bacta-tank, övervakad av moddaren som gjorde Fennec till en cyborg. Vad för förändringar som görs på Cobb, och hur han är när vi ser honom nästa gång ska bli oerhört intressant att se. 

Star Wars när det är som mest och bäst

Spoilers för avsnitt 6 av The Book of Boba Fett!

Wow... asså, wow...

Jag tror inte att jag varit såhär imponerad efter något enda avsnitt av varken Book of Boba Fett eller The Mandalorian. Hur mycket Star Wars kan man klämma in på 45 minuter? Förmodligen inte mer än såhär. Avsnitt 6 bjuder på ljussablar, revolverdueller, undervisning i kraften, Grogu, Luke Skywalker, Ahsoka Tano, R2-D2, Cobb Vanth och ingen mindre än självaste Cad Bane, fortfarande med Corey Burton som röst, precis som i Clone Wars.

Det sätt som man introducerar Bane på är genialt. Han kommer vandrandes in i Freedtown, till synes från ingenstans i öknen, först bara som en silhuett och sedan blir han tydligare ju närmre han kommer (lite som Stora Morran i Mumintrollen, och med tanke på hur rädd jag var för henne när jag var liten så är det en komplimang). Spänningen ökar än mer när Cobb Vanth beordrar alla att gå in och hålla sig gömda medan han konfronterar Bane. Självfallet går det åt skogen, och Bane skjuter ner både Cobb och hans vice-sheriff (Cobb verkar klara sig dock, och helt ärligt så hade det varit ett enormt slöseri att göra sig av med honom och därmed även Timothy Olyphant såhär fort). Cad Bane ser dessutom oväntat bra ut i live-action: han är långt mycket mer skrämmande här än han var i animerad form. Och Burtons röstskådespel går inte av för hackor. 

På annat håll får vi feelgood-nostalgi i form av förvånansvärt långa scener med Luke och Grogu som mästare och padawan. Det görs en hel del callbacks till Lukes träning hos Yoda, både visuellt och i dialogen, fast med twisten att det nu är Luke som lär ut och en storörad gröngöling som studerar. Det är ett bra sätt att visa Lukes framsteg på, och ger även hans relation och story med Yoda ett slut som vi inte visste behövdes. Luke bjuder dessutom på avsnittets cliffhanger, då han ger Grogu valet mellan att bli en Jedi eller återvända till Mando. Vad Grogu väljer är oklart, men iochmed att Disney vill fortsätta sälja Grogu-merch så misstänker jag att han kommer att flytta tillbaka till pappa Mando i tid för säsong 3. Det skulle även lösa det smärre problemet med att förklara var Grogu var när Kylo Ren ca 20 år efter nuvarande avsnitt bränner ner Lukes skola och fimpar hans elever.  

Mitt största klagomål på avsnittet är återigen Boba Fett själv, eller snarare hans frånvaro. Han syns förvisso till i avsnittet, så det är en förbättring från förra veckan, och storyn berör definitivt hans kamp mot Pykesyndikatet. Men det faktum att borgmästarens (fortfarande namnlöse) betjänt hade fler repliker i avsnittet än vad Boba själv hade känns väl konstigt. På något sett verkar det som att Favreau känner att Bobas story avslutades iochmed att hans flashback-badstunder tog slut, vilket är tråkigt. Förhoppningsvis lägger nästa veckas sista avsnitt återigen sitt fokus på Boba. Hans namn är ju i titeln trots allt. En duell mellan Boba och Cad misstänker jag ändå att vi kommer få (snälla, ge inte det till Mando, han har en egen serie för såna saker...). Och vi bör också få någon form av payoff på Black Krrsantan, och på Danny Trejo och hans rancor. Samt på Cobb och hans skottskada. Nästa avsnitt är förhoppningsvis långt, för det finns en hel drös trådar att knyta ihop. 

The Book Without Boba Fett

 

Spoilers för avsnitt 5 av The Book of Boba Fett:

Det känns nästan som att Jon Favreau och Dave Filoni gör vad som helst för att undvika att berätta den storyn de marknadsfört The Book of Boba Fett som, nämligen Boba som gangsterboss. Istället har man fokuserat på Tusken Raiders, Bobas jakt på diverse borttappade ägodelar, och, i dagens avsnitt, på Din Djarin/The Mandalorian och hans försök att hitta en ny mening och ett nytt skepp efter händelserna i säsong 2 av The Mandalorian. Avsnittet känns väldigt mycket som ett avsnitt av The Mandalorian, till den grad att varken Boba Fett eller hans story är närvarande i avsnittet fram till dess sista minut, då Fennec Shand söker upp Mando för att be om hans hjälp mot Pykesyndikatet. 

Och vad pysslar Mando med, då? Mest är det en rundtur för att hälsa på gamla favoriter från hans egen serie: The Armorer (Emily Swallow) gör en välkommen återkomst för att hålla lite föreläsningar om nödvändig lore inför säsong 3 av The Mandalorian, och mekanikern Peli Motto (Amy Sedaris) får hjälpa Mando att bygga ett nytt skepp i en sekvens som för tankarna till avsnitt fem av The Falcon and the Winter Soldier som spenderade avsevärt lång tid med att visa Sam och Bucky renovera en båt. Mando lyckas också med konststycket att bli utsparkad från sin klan som straff för att han visade ansiktet för Bill Burr i säsong 2. Det är fint att få spendera tid med Mando, och se hur ihålig hans triumf i säsong 2 blev. Visst, han räddade Grogu, lämnade honom i säkert förvar hos Luke Skywalker, besegrade Gideon och vann the Darksaber, men konsekvenserna av segern är allt annat än roliga, vilket manuset tar fasta på: Mando har förlorat sitt hem, sitt skepp, sin fosterson och framstår som en naiv förrädare i ögonen på det som återstår av hans klan. 

På det hela taget är det alltså ett stabilt The Mandalorian-avsnitt, som av någon anledning hamnat i The Book of Boba Fett istället för i The Mandalorians tredje säsong. Nu blir det spännande att se om Boba Fett dyker upp i nästa veckas avsnitt, eller om återigen lägger fokuset på något annat. Jaworna har ju trots allt inte fått ett eget avsnitt ännu...

Fennec är stjärnan i veckans ökenvandring

 

Spoilers för avsnitt fyra av The Book of Boba Fett!

The Book of Boba Fett fortsätter vara något vacklande, särskilt jämfört med The Mandalorian, som är fantastisk. Hela serien har lite av en B-känsla, och inte riktigt på det charmiga sätt som de George Lucas gamla originalfilmer har. Hittils har serien följt en stadig struktur: Boba Fett sover i sin bactatank, drömmer sig bort till tråkigare storylines som tar 70% av avsnittets speltid i anspråk, vaknar, går ut till Garsa Fwips nattklubb för att visa upp sig, stöter på en udda figur, och går hem igen. En av de främsta förtjänsterna med veckans avsnitt, The Gathering Storm, är att den verkar markera slutet på denna struktur, och att vi nästa vecka äntligen kan röra oss i en intressantare riktning. Boba vaknar upp ur dagens flashbacksiesta helt självmant, vilket inte hänt tidigare i serien, och hans robot informerar om att han är fullt återställd. Och i tillbakablickarna ser vi hur han och Fennec kommer överens om att driva ett brottssyndikat tillsammans, och därmed har vi typ kommit fram till Bobas story i säsong 2 av The Mandalorian. 

Flashbacksen i sig var nog de intressantaste hittils i serien, så de sparade det bästa till sist. Boba och Fennec ska stjäla tillbaka Slave 1/The Firespray Gunship (suck) från Bib Fortuna. Eskapaden lider av liknande problem som Bobas ändlösa sandfolkshäng tidigare i serien (vi vet redan hur det hela slutar, så spänningen är begränsad). Men äventyret bjuder ändå på en cool actionsekvens där Fennec Shand äntligen får visa hur grym hon är, samt en General Grievous-inspirerad köksrobot, så man var i varje fall inte uttråkad. Att få lite bakgrund till relationen mellan Boba och Fennec var också trevligt. 

I den nutida storyn händer inte mycket mer än att Boba rekryterar Black Krrsantan, vilket han egentligen kunde ha gjort förra avsnittet. Det hela känns lite som i ett RPG: Boba gjorde fel dialogval när han först hade möjligheten att rekrytera Krrsantan, men om man bara går till rätt bar så kan man hitta och rekrytera honom när man vill. Avsnittet slutar med att Fennec och Boba diskuterar att hyra in legosoldater för att bekämpa Pykes, samtidigt som theme-låten från The Mandalorian spelas. Misstänker starkt att vi kommer att få se Din Djarin dyka upp på Tatooine innan säsongen är över. 

Så serien lunkar på, i ungefär lika hög takt som Bobas bantha. Manuset är fortfarande inte tillnärmelsevis lika starkt som i The Mandalorian, och sidokaraktärerna får fortfarande ingen tid alls att utvecklas. Det läggs alldeles för mycket tid på random grejer istället för på att fördjupa seriens premiss. Nu hoppas jag att nästa vecka bjuder på ett riktigt maffigt gangsteravsnitt. Det behövs. 

Slave I har fått ett nytt namn, helt i onödan

 

Det har länge rapporterats om att Boba Fetts rymdskepp Slave I ska få ett nytt namn, och nu är det bekräftat av Boba Fett själv, Temuera Morrison (källa: Iconic Star Wars Ship Officially Renamed To Remove Racist Connotations - UNILAD). Tydligen ska skeppet heta Firespray istället, och visst, det är inget dåligt namn. Problemet är bara att ändringen var helt onödig. 

De flesta utgår ifrån att ändringen genomförts för att namnet "Slave I" ska ha rasistiska kopplingar, med tanke på slaveriets historia. Det är ju dock att försimpla ordet "slaveri" oerhört, för slaveri, som visserligen var hemskt på alla sätt och vis, var inte nödvändigtvis kopplat till rasism. Att vara slav innebar inte nödvändigtvis ens att man förtryckt. Tvärtom, i Osmanska Riket hade janitsjarerna, som var slavsoldater, hög status, och likaså de flesta som arbetade i palatset. I Romarriket var grekiska slavar ofta lärare. Ja, i USA hade slaveriet en väldigt stark koppling till rasism, men att låtsas som att slaveri bara förekommit i USA är något som delar av den liberala rörelsen visserligen älskar, men dessvärre inte stämmer. 

Slaveri var definitivt en vidrig företeelse på alla sätt, men det innebär inte att det är fel att döpa ett rymdskepp i Star Wars till Slave. Tvärtom så stärker det ju bara bilden av Boba Fett som en moraliskt tveksam figur, vilket bara är bra. 

Boba Fett tar två steg fram och ett steg bak

 

Spoilers för avsnitt 3 av The Book of Boba Fett!

Veckans avsnitt av The Book of Boba Fett uppfyller definitivt mitt önskemål från förra veckan om mer tid för Bobas kriminella imperium och mindre tid med intetsägande Tusken Raiders. Jon Favreau gav nämligen inte bara minimalt med tid åt sandfolket i "The Streets of Mos Espa" (avsnittets titel), utan lät dessutom ett kriminellt gäng ha ihjäl hela bunten off-screen, kanske för att hindra sig själv från att skriva en helt egen spinoff med dem. Hursomhelst så är de borta, och scenen när Boba hittar deras förstörda läger och bränner deras kroppar var välgjord och sorglig. Flashbacksen lär nog inte vara över för det: nu lär vi få se Boba hämnas på rövarna som fimpade hans nya vänner.

I present-day storyn, som fortfarande är betydligt mer intressant än flashback-storyn så får Boba Fett personaltillskott till sitt nya brottssyndikat, först i form av ett gäng ungdomsbrottslingar som leds av Drash (Sophie Thatcher) och Skad (Jordan Bolger), och sedan i form av Danny Trejo som har med sig en rancor till Boba, eftersom Luke Skywalker hade ihjäl den som Jabba hade, och Boba måste imitera Jabba på alla vis, utom då i hur han gör saker. Boba tänker härska genom respekt, inte genom rädsla, vilket alla som sett en enda trailer för serien vet mycket väl. 

Jag förstår hur serien tänker med Boba och alla paralleller till Jabba - han tar trots allt över Jabbas imperium, och dessutom är easter eggs och nostalgiska blinkningar aldrig fel. Samtidigt så finns risken att man överdriver det hela något, och gör Boba Fetts brottssyndikat till ett "gott syndikat" motsatt till Jabbas "onda". De är dock fortfarande i högsta grad brottslingar, så jag är inte hundra på den parallellen, även om Boba Fetts gäng definitivt är att föredra. 

Jag gillar hursomhelst Bobas nya ungdomsgäng. De har intressant design, och konceptet med folk som självmant gör om sig själva till cyborgs är coolt och gärna något serien får utforska mer. Dessutom var Jordan Bolger som spelar Skad med i The 100, en annan sci-fi serie jag diggar, så det är också kul. 

Men "The Streets of Mos Espa" är trots sin brist på sandfolk och introduktionen av fler spännande nya karaktärer långt ifrån perfekt. Manuset känns lite taffligt, vilket är konstigt då Favreaus grejer brukar hålla hög nivå. Vissa repliker funkar inte riktigt, och jag förstår fortfarande inte hur Black Krrsantan, som är en enorm wookie, kunde smyga in i hjärtat av Bobas palats för att överfalla honom utan att någon märkte. Visst, Boba har typ sex anställda, men ändå. 

Jag var också besviken på actionscenerna, som också kändes taffliga. Striden med Black Krrsantan i palatset var verkligen inget vidare, och alla involverade kändes mest klumpiga, vilket jag antar kan bero på att både Krrsantan och gamorreanvakterna är stuntmen i tunga kostymer, men det känns ändå som att man borde kunnat bättre. Den avslutande speederjakten var inte heller något man kommer minnas. Robert Rodriguez, som regisserade avsnittet har ju gjort bra action innan (till exempel i The Tragedy i säsong två av The Mandalorian), så återigen undrar man ju lite vad som gått fel. 

Storymässigt ser jag ändå det här som ett framsteg. Saker börjar hända i serien, och chillandet med sandfolket är officiellt över. Till nästa vecka hoppas jag på bättre manus och action, samt mer tid för att utveckla Fennec, Skad och Drash. Boba ska inte vara den enda karaktären med ett storyarc. 

Jon Favreaus märkliga förtjusning i Tusken Raiders...

 

Spoilers för avsnitt 2 av The Book of Boba Fett:

Avsnitt 2 av The Book of Boba Fett är mycket bättre än avsnitt 1. Det händer mer, Bobas karaktär får mer utrymme att fördjupas, och actionscenen när Boba och Tuskens angriper Pyke-Syndikatets tåg är grym, nästan lika cool som den kungligt fantastiska tågsekvensen i Solo. Samtidigt så kvarstår mitt största problem från avsnitt 1:

Det är Tusken Raiders överallt och hela tiden. 

Serien har presenterats som en gangsterstory med Boba Fett och Fennec Shand som försöker ta plats i Tatooines kriminella värld. De bitarna av serien är också allra bäst, för där finns det både karaktärer, frågor och spänning. Jag vill se relationen mellan Boba och Fennec utvecklas. Jag vill se vilka som ställer sig på Bobas sida, och vilka som försöker ha ihjäl honom. Jag vill möta nya och gamla ljusskygga halvskurkar och kriminella. Och jag vill se om Boba faktiskt lyckas bygga ett kriminellt imperium, och vad det isåfall innebär för galaxen långt långt borta. Jag är nödvändigtvis inte lika intresserad av huruvida sandfolket på Tatooine lyckas kräva Pikesyndikatet på tullpengar. 

Bitarna med sandfolket/Tuskens och Boba fyller självklart ett syfte. Vi ser hur en främmande kultur influerar och ändrar Boba som person, och vi får också fördjupa världsbygget i Star Wars. Jättebra. Men det blir för mycket. Som det är nu lägger avsnitten ungefär två tredjedelar på Tuskens och en tredjedel på gangsterstoryn. Det omvända hade varit att föredra. Men Jon Favreau (briljant filmskapare/författare i övrigt) verkar av någon anledning älska Tusken Raiders. De har fått en huvudroll i The Book of Boba Fett, och de är även ett återkommande inslag i The Mandalorian (Chapter 9: The Marshal har också Tuskens överallt, men funkar bättre då det finns två karaktärer, Mando och Cobb Vanth, att förankra storyn i).

Nästa vecka hoppas jag att vi får se mer av vad Hutterna och Black Krrsantan har för lömska planer, och mindre tältande Tusken Raiders.

(Och helt ärligt, nästa gång Jon Favreau vill ha med drömframkallande näsödlor så bör någon nog kanske stoppa honom). 

Star Wars möter Gudfadern

 

The Book of Boba Fett har äntligen haft premiär, och efter första avsnittet är den lovande. Den känns som Star Wars med tydliga gangstervibbar, och förhoppningsvis kan detta vara den djupdykning ner i Star Wars undre värld som The Mandalorian aldrig riktigt blev. Mitt enda klagomål är att det var för mycket flashbacks till Bobas tid som övergiven i Tatooines öken. Eftersom vi vet hur den biten slutar, och det heller inte finns särskilt många karaktärer för Boba att interagera med där, så blir den delen lite väl ointressant, särskilt jämfört med avsnittets andra storyline, där Boba och Fennec i nutid försöker fylla det maktvakuum som lämnats efter Jabbas tragiska frånfälle i Return of the Jedi. 

Nu ser vi fram emot fortsättningen nästa onsdag!