Jon Favreaus märkliga förtjusning i Tusken Raiders...

 

Spoilers för avsnitt 2 av The Book of Boba Fett:

Avsnitt 2 av The Book of Boba Fett är mycket bättre än avsnitt 1. Det händer mer, Bobas karaktär får mer utrymme att fördjupas, och actionscenen när Boba och Tuskens angriper Pyke-Syndikatets tåg är grym, nästan lika cool som den kungligt fantastiska tågsekvensen i Solo. Samtidigt så kvarstår mitt största problem från avsnitt 1:

Det är Tusken Raiders överallt och hela tiden. 

Serien har presenterats som en gangsterstory med Boba Fett och Fennec Shand som försöker ta plats i Tatooines kriminella värld. De bitarna av serien är också allra bäst, för där finns det både karaktärer, frågor och spänning. Jag vill se relationen mellan Boba och Fennec utvecklas. Jag vill se vilka som ställer sig på Bobas sida, och vilka som försöker ha ihjäl honom. Jag vill möta nya och gamla ljusskygga halvskurkar och kriminella. Och jag vill se om Boba faktiskt lyckas bygga ett kriminellt imperium, och vad det isåfall innebär för galaxen långt långt borta. Jag är nödvändigtvis inte lika intresserad av huruvida sandfolket på Tatooine lyckas kräva Pikesyndikatet på tullpengar. 

Bitarna med sandfolket/Tuskens och Boba fyller självklart ett syfte. Vi ser hur en främmande kultur influerar och ändrar Boba som person, och vi får också fördjupa världsbygget i Star Wars. Jättebra. Men det blir för mycket. Som det är nu lägger avsnitten ungefär två tredjedelar på Tuskens och en tredjedel på gangsterstoryn. Det omvända hade varit att föredra. Men Jon Favreau (briljant filmskapare/författare i övrigt) verkar av någon anledning älska Tusken Raiders. De har fått en huvudroll i The Book of Boba Fett, och de är även ett återkommande inslag i The Mandalorian (Chapter 9: The Marshal har också Tuskens överallt, men funkar bättre då det finns två karaktärer, Mando och Cobb Vanth, att förankra storyn i).

Nästa vecka hoppas jag att vi får se mer av vad Hutterna och Black Krrsantan har för lömska planer, och mindre tältande Tusken Raiders.

(Och helt ärligt, nästa gång Jon Favreau vill ha med drömframkallande näsödlor så bör någon nog kanske stoppa honom).