Jag har nu sett om Don't Look Up, och en tanke som slår mig än mer nu än första gången jag såg den är det narrativ om vetenskap som filmen för fram. När dr Randall Mindy (spelad av Leonardo DiCaprio) och Kate Dibiasky (Jennifer Lawrence) har upptäckt kometen som är på kollisionskurs med Jorden så börjar en hel drös människor rätt omgående tvivla på, eller rakt uppochner förneka att det finns någon komet. Detta är en uppenbar parallell till de högst verkliga grupper som förnekar klimatkrisen, eller, nu på senare tider, de som hävdar att Coronaviruset inte finns, eller att vaccinet är fejk. Gemensamt för bägge grupper är att de går rakt emot etablerad konsensus inom det vetenskapliga samfundet, vilket är ett beteende som kritiseras hårt i filmen, allra tydligast när Ariana Grande sjunger att man ska dra huvudet ur arslet och lyssna på de kvalificerade forskarna.
Den här hållningen, att man i alla sammanhang ska lyssna på forskare, är i sig en god idé. Vetenskapen finns trots allt till för att vi ska förstå vår omgivning och vår värld, vilket är nödvändigt för gott beslutsfattande. Samtidigt så är det ett problem att forskning oftare och oftare görs till ofelbar dogm, inte minst (såvitt jag sett) av folk som lutar mer åt vänster (högern har också ett dumt förhållningssätt till forskningen, vi kommer dit). "Forskningen säger såhär, alla som säger emot är emot vetenskap" är ett vanligare och vanligare argument i debatter, vilket är problematiskt av en rad skäl.
Dels så är vetenskapens slutsatser aldrig hundraprocentigt säkra (vilket mer eller mindre alla forskare lär hålla med om). Forskning bygger i sig på ifrågasättande, ibland av saker som majoriteten ser som fullständigt självklart. När Galileo gick ut med att Jorden snurrar runt solen sågs han som galen, men idag ser vi på alla som hävdar att solen snurrar runt Jorden som galna. Vetenskapen är inte statisk, och bygger på ifrågasättande. Argumentationslinjen att man inte ska säga emot vetenskapen är därmed inget vidare, inte minst då forskare själva tenderar att ifrågasätta varandra åt höger och vänster, vilket för oss in på ett annat argument emot "forskarna vet bäst"-attityden:
Forskning pekar sällan på en sak samtidigt. Ta bara den svenska hanteringen av Coronaviruset som exempel. Vi hade Folkhälsomyndigheten och Anders Tegnell som ville stänga ner så lite som möjligt, och sedan hade vi 22 forskare på diverse debattsidor (främst DNs har jag för mig) som ville stänga ner betydligt mer. I USA vill statsepidemiologen Anthony Fauci att allt som rör sig ska ha munskydd. I Sverige har Anders Tegnell länge varit kritisk mot munskydd. Bägge hållningarna baseras på forskning, och vad gör man då? Vad gör vi outbildade icke-forskare när forskningen inte pekar med hela handen åt ett håll? Jo, vi väljer sida, gräver ner oss, och börjar slänga skit. Helt plötsligt vill ingen lyssna på forskningen, sålänge den inte passar det egna narrativet, och det är här som vi hittar det kanske främsta argumentet mot "forskarna vet bäst"-attityden: den förringar forskningens resultat, och gör vetenskap till ett medel för ideologiska mål. När man kommit så långt talar man inte längre om empirisk kunskap, utan om subjektiva världsuppfattningar, med skillnaden att man kanske har lite fler linjediagram än vanligt. Alla kan rättfärdiga sina ideologier med hjälp av godtyckligt utvald forskning som pekar åt "rätt" håll, och säger du emot så har du objektivt fel. För vem vill vara som inkvisitionen som jagade Galileo när han beskrev Jordens omloppsbana runt solen?
Självklart ska man lyssna på vad forskare säger och ha respekt för dem. Annars blir man som delar av högern (sa ju att vi skulle komma dit), som ser konspirationer runt varje hörn, och betraktar ordet vetenskap som lika med manipulativ lögn från liberaler/marxister/judar/Hillary Clinton/big-tech/osv. Det är inte en frisk hållning det heller, och leder till en högst aggressiv och paranoid tillvaro, föga konstruktiv för någon. Men att förespråka närmast dogmatisk hållning till vetenskapliga fynd är minst lika farligt, fast på långa vägar inte lika kritiserat. Don't Look Up spenderar till exempel en hel del tid på den vetenskapshatande högern, men inte ens en nanosekund på konceptet med forskning som ofelbar. Tvärtom så använder sig filmen av en meteor som med så gott som 100% säkerhet kommer träffa Jorden som främsta verktyg i sin kritik mot konspirationsteoretikerna, vilket lämnar lite utrymme för nyans eller ifrågasättande. Förvånansvärt ovetenskapligt av en film som älskar vetenskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar