Är man pro-life bör man gå hela vägen

 Idag hände det. USAs högsta domstol rev upp Roe vs Wade, den dom som garanterat tillgång till abort i hela USA sedan 1970-talet. Istället får nu alla delstater själva besluta om egna lagstiftningar. Washington kan inte lägga sig i. 

Domen väcker självklart känslor. Konservativa profiler som Ben Shapiro jublar, tillsammans med religiösa och folk som rent allmänt ser ofödda barn som skyddsvärda. Pro-choice-sidan, hela det Demokratiska partiet, svenska folket (som involverar sig av någon anledning) och Hollywood sörjer. Det talas om att domstolen är illegitim (det är den inte), att domen förbjuder abort i USA (det gör den inte) och att republikanerna nu försöker iscensätta en real-life-tolkning av The Handmaids Tale (det gör de inte). En annan idé som lyfts är att utvidga domstolen så att man kan trycka in fler demokratiska domare och därmed tejpa ihop Roe vs Wade och återgå till status quo. 

Jag är personligen pro-life och sympatiserar med domstolens beslut. Men jag tror också att man, som pro-life, måste vara konsekvent, och det är man inte i USA. Att samma människor som vill ta bort möjligheterna till abort skriker som småbarn när folk i livets namn försöker begränsa antalet skjutvapen i landet är fullständigt orimligt. Likaså är det faktum att det på många håll i USA saknas bra stöd och hjälp till mödrar med små barn. Att rädda ett barn från en abort bara för att sedan dumpa det i social misär är inget hjältedåd. Här har USAs pro-lifers en hel del att lära. 

I övrigt så tror jag att samhället som helhet (både i USA och Sverige) behöver ändra sin syn på sex och ansvarstagande. Ja, våldtäkter är ett faktum, och ingenting som en kvinna kan rå för. Men en majoritet av västvärldens oönskade graviditeter kommer sig från en allmän ovilja att ta ansvar för vad sex faktiskt innebär. Att vi lever i ett samhälle som glorifierat och uppmuntrat till ett väldigt fritt sexuellt leverne och en stark individualism leder till en oförmåga att tänka på ofödda barn som skyddsvärda individer, och även till en uppsjö av tillfälliga sexuella kontakter vilket i sin tur skapar svårhanterliga graviditeter. 

Samtidigt så kan man inte heller gå för långt åt andra hållet: konservativa föräldrar som skuldbelägger unga för att de har utomäktenskapligt sex riskerar att pressa unga till att vilja dölja sina relationer till varje pris, vilket ironiskt nog kan leda till aborter. Plötsligt uppdykande bebisar är trots allt ett tecken på att någon legat med någon, och att vissa kvinnor söker aborter för att undvika omvärldens dom kring hennes sexuella leverne är tragiskt. 

Kort sagt så finns det åtskilliga problem att lösa om man är pro-life. Man kan inte bara lagstifta lite grann och känna sig färdig. Istället måste man arbeta för att skapa en värld där det är så enkelt som möjligt att behålla barn, önskade som oönskade, och ge dem ett värdigt liv. Först då är man verkligen pro-life. 

Det är faktiskt värre att Disney sponsrar politik än att Disney sponsrar "fel" politik

 Den omtalade "Don't Say Gay"-lagen i Florida, USA har lett till rabalder för Disney. Lagen, som i korthet vill ge föräldrar mer makt gentemot skolan när det rör deras barns utbildning och även söker förbjuda klassrumsundervisning om HBTQ-frågor för barn upp till 3e årskursen (dvs 8-9 år gamla barn), kan läsas i sin helhet här, men det är i första hand inte den jag tänker prata om. Disneys VD Bob Chapek har nämligen satt sig i klistret efter att arga liberaler upptäckte att Disney donerat pengar till politiker som stöttar lagförslaget. Anställda protesterade, Hollywoodskådespelare förklarade att lagen var en kränkning mot mänskliga rättigheter, och på Twitter började man vässa de digitala högafflarna. Chapek, som förmodligen vill behålla sitt jobb, har raskt gått ut med en floskelfylld ursäkt och 5 miljoner dollar till diverse välgörenhetsorganisationer. Vi får se om det räcker. 

Hela situationen är intressant på många sätt. För det första då själva lagen, som alltså bara gäller Florida. Efter att ha läst den tycker jag personligen att ilskan verkar överdriven. Visst finns det ett gäng rätt otydliga men trots det centrala formuleringar som borde förtydligas eller kapas. Men samtidigt så är grundtanken, att ge föräldrar makten över sina barns uppfostran, och inte överlåta den till potentiellt politiskt motiverade lärare, fullt rimlig. Det rör sig inte mot en kränkning av yttrandefriheten, utan snarare om ett förtydligande av det faktum att lärarens jobb är utbilda eleven i samarbete med målsman, inte utifrån eget tyckande. Det hade självklart varit oerhört praktiskt för den liberala falangen i USA om deras talepunkter fick bankas in hos framtida röstberättigade medborgare redan i dagisålder, men det är inte så demokrati ska fungera. 

Men för att återgå till den centrala problematiken: Bob Chapek och Disney. Enligt lagstiftning har Disney (och därmed företag i allmänhet) rätt att donera pengar till politiker. Det känns som upplagt för både lobbying och lagstiftning som prioriterar rika företagsledare snarare än de anställda på golvet, och därmed är det väldigt märkligt att det inte är den problematiken man från vänsterhåll lyfter. Istället för att lägga fokus på att Disney är inne och skyfflar runt pengar till lagstiftare med fåglarna vet vad för motiv, så störs man av att Disney ger pengar till fel lagstiftare. Okej? Återigen, jag förstår att det är väldigt praktiskt att ha miljardföretag som potentiellt kan backa ens politiska önskemål, men det är inte så en demokrati bör fungera. Demokratier är byggda på folkvilja, inte företagsvilja. 

Idén om att företag har en skyldighet att stötta "rätt" politiker med sitt väldiga sociala och ekonomiska inflytande är rakt uppochner skadlig för konceptet om ett likvärdigt demokratiskt styre. Vem bestämmer vilken politiker som är "rätt" för företagen att stötta? Som vi ser i fallet med Floridalagen så verkar det vara den som skriker högst. Sammanfaller det med folkviljan? Inte alltid. Lagen i Florida är trots allt skriven i en fullt legitim demokratisk process. Om oppositionsgrupper som är mycket bredare än Florida, lobbyorganisationer som sträcker sig över delstats, lands och kontinentgränser, tack vare företag som Disney ska ha något att säga till om i ett lokalt beslut som endast omfattar och påverkar Florida, så kan vi lika gärna lägga ner Florida. Företag som Disney, Amazon, Netflix, Ikea, etc, verkar på en global arena, hör globala röster, och påverkas av global opinionsbildning. Att de således ska tillåtas ge och ta politiskt inflytande på lokal nivå är därmed extra korkat. Ändå lyfts Chapeks donationer till republikanska politiker inte ur det demokratiska problemet om vad Floridas röster och Floridas folkvilja ska vara värda, utan snarare ur det vänsterliberala problemet om att politik man inte gillar får genomslag. Om det varit konservativa nätmobbar som pressade jätteföretag i olika riktningar så hade Alexandria Ocasio-Cortez avskaffat jätteföretagen för länge sedan. 

Kort sagt: om Florida vill ha en lag om stärkt föräldramakt i skolan så ska de få ha det. Sålänge det inte bryter mot konstitutionen så är det inget Joe Biden i egenskap av president har något att göra med. Och inte ens om det bryter mot konstitutionen så ska Disney lägga sig i. De ska spendera sina pengar på fler nöjesparker eller fetare bonusar till de stackare som tvingas klä ut sig till Musse Pigg i sagda nöjesparker. Inte på att "sponsra" politiker för att Disneys eller Twittermobbens åsikter ska få gå före alla andras.

Nu spolar vi alliansfriheten

 

Ryssland har nu bestämt sig för att gå in i Ukraina, med förevändningen att man vill erkänna de ukrainska regionerna Donetsk och Luhansk som självständiga stater. Med tanke på den mängd soldater man samlat upp vid gränsen, och poänglösheten i att strida om endast Donetsk och Luhansk (vilket man ish redan gjorde) så är det högst rimligt att anta att Vladimir Putin inte stannar där, utan fortsätter längre in i Ukraina. Väst kommer införa sanktioner, men det lär inte stoppa honom. 

I det här läget, då Putin dessutom kräver att NATO ska minska sitt inflytande i Europa och inte ta emot fler medlemsländer, så är det hög tid att Sverige går med i NATO. Det är USA eller Ryssland, och vår alliansfrihet kan sluta med att vi, vare sig vi vill eller inte, blir en del av Rysslands intressesfär förr eller senare. Och då tror jag ändå att de flesta svenskar (liksom jag) föredrar USA. Vi har redan goda relationer med dem, är redan en del av deras hegemoni, har samma liberala grundstat och samma västerländska kultur. Ingenting av det vi i Sverige håller högt när vi pratar om våra värderingar är saker som Putin står bakom. 

Man kan prata fram och tillbaka om att Sveriges alliansfrihet tjänat oss väl, men förr eller senare måste man ta ställning, och välja sida. Och jag är övertygad om att de allra flesta svenskar hellre väljer USA och västvärlden vi redan är en del av, framför den diktatur som Putin leder i Ryssland. Vi bör gå med i NATO. 

Christer Björkman koloniserar USA

Nu händer det faktiskt! USA gör en egen version av Eurovision Song Contest, och självklart ligger den ostoppbare schlagertomten Christer Björkman bakom det hela. Premiären är inbokad till mars, och alla USAs delstater kommer tävla, med en representant var. Nu återstår det att se vilka artister som kan ställa upp, och vilken status tävlingen får i USA. Precis som i Sverige eller Storbritannien lär riktigt stora namn inte ställa upp (britterna hade förmodligen kunnat vinna Eurovision varje år om de lade manken till), men förhoppningsvis får man ihop åtminstone ett par hyfsat etablerade namn. Flo Rida tävlade ju trots allt för San Marino i Eurovision förra året, så helt omöjligt ska det väl inte vara. Dessutom så är det bara ett år sedan italienska rockbandet Måneskin blev en dunderhit världen över efter sin Eurovision-seger, så vill man locka kända namn så är det nog rätt tidpunkt att göra det på. Drömnamn för mig är bland andra Against the Current, Zayde Wolf, Cassadee Pope eller The Federal Empire så hade det varit riktigt kul. Allra coolast hade varit Imagine Dragons, men det kommer inte hända.