Peacemaker är ett klockrent mästerverk

Spoilers för alla avsnitt av Peacemaker (säsong 1)! 

Peacemaker är på pappret en TV-serie som inte har någon rätt att vara så bra som den är. Huvudrollen spelas av en före detta wrestlare, manusförfattaren har aldrig gjort en TV-serie, seriens skurkar är datoranimerade insekter, och huvudkaraktären är avskydd av seriens målgrupp. Ändå är det här en av de bästa, mest välgjorda TV-serierna jag sett i mitt liv. 

Peacemaker följer Peacemaker, eller Christopher Smith som han egentligen heter (spelad av John Cena, ovan nämnde wrestlare), och är en spinoff på förra årets bästa film (såvida du inte frågar Oscarsakademin...), The Suicide Squad. Både filmen och serien är skapade av James Gunn, känd från Guardians of the Galaxy, som för första gången skriver en TV-serie. Handlingen utspelar sig efter The Suicide Squad, och Peacemaker (karaktären, inte serien) tvingas ansluta sig till ett nytt team, lika skumt och skattefinansierat som Task Force X, under ledning av Clemson Murn (Chukwudi Iwuji), för att hjälpa dem hindra en grupp utomjordiska fjärilsaliens från att ta över världen. Samtidigt måste han hantera sin relation till sin far Auggie (Robert Patrick), en man som får David Duke att se tam ut i jämförelse, och en grupp överdrivet nitiska poliser ledda av detektiv Sophie Song (Annie Chang). 

Varför fungerar då Peacemaker, trots att den verkar ha rätt många odds emot sig? Jo, för det första så är James Gunn ett geni. En av de absolut bästa berättarna Hollywood har, no contest. Ingen skriver comic book-adaptioner som James Gunn, och han förstår exakt hur en TV-serie ska skapas. Långsamt, avsnitt för avsnitt, låter han oss veta lite, lite mer om fjärilarna, om Peacemaker, om de andra karaktärerna, som alla har sina egna mysterier, men lämnar samtidigt fler frågor än svar. Han ger berättelsen en naturlig progression, och en röd tråd, trots att han ändå jonglerar ett par olika storylines, och ett hyfsat stort karaktärsgalleri. 

Ett annat skäl är att Peacemaker, precis som Guardians of the Galaxy och The Suicide Squad, handlar om människans godhet. Under allt splattervåld och alla sexskämt (och det finns mer än nog av bägge delar) så handlar Peacemaker om människor som försöker växa bortom sig själva för att åstadkomma något gott. Peacemaker må likna andra R-rated superhjälteserier på ytan (hallå, The Boys!) men saknar helt den mörka cynism som finns där. Inte heller känns det som att Peacemaker är grov bara för att vara edgy. James Gunn vill inte visa världen exakt hur mycket han kan komma undan med, utan bara ge alla tittare åtta gränslöst underhållande avsnitt där de flesta skämt, oavsett hur dumma de verkar, har en tanke bakom sig. 

Skådespelarmässigt är serien också grym. John Cena visar skådespelarsidor jag aldrig gissat att han hade, och etablerar att han definitivt är mycket mer än en wrestlare som bestämt sig för att teater också är kul. Chukwudi Iwuji, som spelar Murn, är ett namn jag aldrig hört förr, men oj vad bra han är, trots hyfsat begränsad speltid jämfört med en del andra karaktärer. Freddie Stroma är ett tredje namn som imponerar. Han spelar Peacemakers galna sidekick/fanboy som förmodligen borde sitta inlåst för allas säkerhet, men istället hjälper gruppen eliminera fjärilarna. Vigilante är ytterligare en av James Gunns härligt James Gunn-iga karaktärer: en pojkaktigt gullig massmördare med en moralkompass som lämnar mycket att önska, men trots allt ändå med hjärtat på (hyfsat) rätt ställe. Stroma är klockren i rollen. Även Annie Chang, ytterligare ett helt okänt namn, sticker ut, och gör en grym roll först som den hederliga och sarkastiska Sophie Song, och sedan som den desperata och beslutsamma fjärilsledaren Goff. 

Sedan är Peacemaker även en väldigt politisk serie, men även det hanterar den ganska bra. Alla som följer James Gunn på sociala medier vet att han är en Demokrat (som i det Demokratiska partiet i USA), och det skiner definitivt igenom. Ofta fungerar det, men emellanåt blir manuset lite för predikande, och det finns ett par scener där karaktärerna känns som att de skäller ut olydiga republikaner, vilket kanske inte är optimalt. Men Gunn ska ha en eloge för att han överhuvudtaget väljer att fokusera på och humanisera en karaktär som Peacemaker, som lätt bara hade kunnat stanna vid att vara en satirisk version av amerikansk pang-pang-höger. Peacemakers karaktärsutveckling är också relativt fri från politik. Serien fokuserar på att han växer i sitt sätt att se på andra människor (och på sig själv), och inte på att han ska rösta på Joe Biden istället för på Donald Trump (det specifieras aldrig vad han, eller någon annan, röstar på). 

Det finns mycket mer att säga om Peacemaker, och det är garanterat en serie jag kommer komma tillbaka till, både i tankarna, i konversationer och förmodligen även på bloggen. Den är djup, välskriven, rolig, snygg, välspelad, spännande... ja, ni fattar. Ett klockrent mästerverk, helt enkelt. Säsong 2 kan inte komma fort nog. 

Rest in Peacemaker

 

Spoilers för avsnitt 7 av Peacemaker!

Ytterligare en vecka, ytterligare ett vansinnigt bra och vansinnigt händelserikt avsnitt av Peacemaker. Idag inleds det hela med en flashback till Peacemakers/Chris barndom, och vi får äntligen se hela scenen där Peacemaker av misstag dödar sin bror Keith i en vidrig tvekamp påeggad av Auggie och hans drak-themade KKK-nötter. Chris råkar slå sin bror såpass illa att brodern dör, och lämnar Chris med trauma för livet. I nutid så delas teamet snabbt upp i två grupper, och försöker bägge fly från olika men lika ondsinta hot. Murn, Harcourt och Adebayo försöker komma undan Butterflypoliserna, medan Peacemaker, Vigilante, Eagly och Economos tvingas gömma sig för en mordisk Auggie i full drakmundering, som fortfarande är lite purken över det faktum att han fick sitta inne. 

Avsnittet gör ett bra jobb med att balansera action, spänning och drama (föga förvånande, hela serien har gjort ett utmärkt jobb med det). Harcourt är fly förbannad på Adebayo eftersom hon luskar ut att hon frameat Peacemaker för alla gruppens brott, och en rörande sekvens med en allvarligt skadad Eagly visar hur ensam Peacemaker verkligen känner sig (bonuspoäng för att den är oväntat religiös). 

Avsnittets två storylines leder bägge till dödsfall, ett mer sorgligt än det andra. Det mindre sorgliga är Auggie Smith (och hela hans KKK-gäng, som blir nedskjutna av Economos, som vid det här laget överraskande nog kan ha seriens högsta killcount). Auggies dräkt förstörs av Vigilante, vilket tvingar lämnar honom försvarslös inför en arg och förkrossad Peacemaker, som skjuter honom i huvudet för att hämnas sin bror, Eagly och allt det trauma han själv fått utstå på grund av Auggie. Robert Patrick har varit utmärkt i rollen som vidrig rasist och allmän scumbag, men det här var nog rätt tidpunkt att göra sig av med honom. Att utforska exakt vilka effekter hans död lämnar på Peacemaker blir intressant, och är förhoppningsvis något en potentiell andra säsong kan lägga tid på. 

Avsnittets andra (och mycket sorgligare) dödsfall är Clemson Murn, som blir avrättad av Goff/Sophie när han förbereder teamets flykt. Han kommer inte kunna återvända i en annan kropp, då Goff/Sophie dessutom krossar hans fjärilsform med bara handen. Harcourt och Adebayo hittar sedan den döende fjärilen, och är med honom i hans sista stund, i en väldigt fin men tragisk scen. Chukwudi Iwuji har stått för en av seriens bästa insatser, och är en skådespelare jag aldrig hört talas om innan, men nu är oerhört förtjust i. Snubbens prestation har varit klockren, trots att han förmodligen är den i gänget med minst screentime. Murn som figur var jag heller inte särskilt intresserad av innan serien börjat. Han kändes på förhand som en generisk smygskurk som Peacemaker skulle behöva vända sig emot förr eller senare, men så var inte fallet. All eloge till James Gunn, som skrivit ytterligare en briljant karaktär, och till Iwuji som spelat honom så väl. 

I övrigt så dyker Judomaster upp igen, för att käka fler doritos och ha fler fightscener, bara för att bli knockad, igen. Förhoppningsvis får karaktären en payoff i sista avsnittet, för hittils har han mest fungerat som ursäkt för actionscener. 

Avsnittet slutar med att Peacemaker, Harcourt, Vigilante, Economos och Adebayo och Eagly samlar sig för att döda kossan som förser fjärilarna med mat. Kossa är kanske inte en rättvisande beskrivning, iochförsig. Varelsen är enorm, ful som stryk, och ser både korkad, ledsen och livrädd ut samtidigt. Förmodligen är den totalt oskyldig till fjärilarnas plan, så att döda den kan medföra moraliska betänkligheter. 

Fjärilar överallt!

 

Spoilers för avsnitt 6 av Peacemaker:

Peacemaker är sex avsnitt in, och har inte haft ett enda dåligt avsnitt. Shit, inte ens ett enda mediokert avsnitt. I avsnitt 6 bjuds det på en oerhört snygg flyktscen (de svepande kameraåkningarna medan Peacemaker och Vigilante sprang medan Eagly anföll poliser var grymma), set-up inför konfrontationen mellan Peacemaker och hans far (Auggie förbereder sina inte-alls-KKK-medlemmar för strid och tar på sig sin White Dragon-dräkt), och vi får även svar på våra frågor om dagboken som Amanda Waller lät placera i Peacemakers hem (den verkar sätta dit Peacemaker för alla brott som begåtts i jakten på fjärilarna). 

Stjärnorna i avsnittet är dock fjärilarna själva. Hittills har de varit mycket av ett mysterium, men nu får vi äntligen veta mer om dem. Tydligen så var deras hemplanet döende, så de migrerade raskt till Jorden. Först bodde de avskilda från människor, men så småningom fick deras ledare storhetsvansinne, och bestämde att Jorden skulle erövras. En enda fjäril protesterade, och tog över den kallblodige mördaren Clemson Murn för att kunna bekämpa dem. Chukwudi Iwuji har varit imponerande som Murn genom hela serien, men i det här avsnittet får han verkligen flexa sina skådespelarmuskler, och visar prov på känslomässigt skådespel såväl som komisk timing. Han/Murn och Freddie Stroma/Vigilante är seriens två standouts för min del.

Med det sagt så är Iwuji verkligen inte ensam om att vara bra i sin roll. Annie Chang som Sophie Song och Lochlyn Munro som Larry Fitzgibbon har gett humor och värme åt sin sidoplotline som lätt kunnat bli tråkig, men från och med idag är det slut med det. Ledarfjärilen, kallad Goff efter senatorn vars huvud den bodde i, lyckas rymma från Peacemaker när Peacemaker försöker rymma från Fitz och Sophie, och bosätter sig raskt i den senares huvud. I en fantastisk sekvens, ackompanjerad av låten "Monster" av Reckless Love invaderar Sophie/Goff polisstationen och alla poliser, inklusive stackars Fitz samt Murns skumme kompanjon Locke (Christopher Heyerdahl) blir dödade och övertagna av fjärilar. Monster-sekvensen är en av Gunns absolut bästa musikscener och tar en självklar plats bland ikoniska scener som Yondus Ravager-massaker från Guardians Vol.2 och Star-Lords introdans i Vol.1.

Nu återstår bara två avsnitt, men Gunn verkar ha sparat det bästa till sist. Peacemaker och gänget måste konfrontera både Goffs polisarmé, Auggies pimpade KKK-förening, en rymdko (!?) och förmodligen även Amanda Waller, och vad hon nu har planerat. Spännande.