Visar inlägg med etikett Danmark. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Danmark. Visa alla inlägg

måndag 16 maj 2022

Eurovision Song Contest 2022


 Då har Eurovision Song Contest 2022 avgjorts. Efter två semifinaler och en final står det klart att Ukrainas Kalush Orchestra tar hem segern, vilket väl var ungefär lika överraskande som att Anders Lindberg skrivit ännu en ledare om Ebba Busch. Kalushs låt Stefania (nej, den handlar inte om Greklands artist från förra året) var stark, och dessutom var det säkerligen många européer som ville visa sitt stöd för Ukraina givet Rysslands fruktansvärda invasion. Jag är normalt sett inte något fan av att politik avgör vem som segrar i Eurovision, men när det rör sig om regelrätta anfallskrig mot oskyldiga demokratiska stater så kan jag se värdet i att Eurovisionresultatet speglar den solidaritet som världen vill visa gentemot Ukraina. Och låten är dessutom bra, och hade nog fått en stark placering även under vanliga omständigheter. 

Annars då? Vår egen Cornelia Jakobs kom fyra, bara några poäng bakom Spaniens Chanel, som tävlade utan byxor med en medioker låt men fantastisk scenshow. Cornelia å sin sida hade både en stark låt, en stark show, och byxor, men det räckte tydligen inte för att klå spanjorerna. Tvåa kom Storbritanniens Sam Ryder, som sjöng fantastiskt och verkade vara en riktigt go gubbe rent allmänt. Extra kul är det ju iochmed att britterna inte kunnat se seger med kikare på evigheter. Förhoppningsvis är detta början på en era av brittisk framgång i Eurovision. Deras musikindustri är ju trots allt förmodligen världens mest framgångsrika. 

När det kommer till våra grannländer gick det väl hyfsat. Finland ställde sin vana trogen upp med en rocklåt, dock en riktigt bra sådan. Jezebel med The Rasmus förtjänade en mycket högre placering än den fick. Norges banangula vargar förtjänade å sin sida en lägre placering. Visst, de var roliga, särskilt när de kramade programledaren i greenroom, men musikmässigt var det en gimmick snarare än en bra låt. Islands sjungande systertrio var lika minnesvärda som snabbmakaroner, men lyckades ändå ta sig till finalen. Danskarna lyckades inte lika bra och blev kvar i sin semi, vilket väl inte var någon skandal precis. The Show var inte en särskilt stark låt. Det var däremot Irlands Thats Rich, med Brooke Scullion, som ändå delade samma öde som Danmark. Det var en kul, kaxig poplåt som definitivt funkat i det balladtunga startfält som finalen trots allt blev. Andra höjdpunkter för egen del var Nederländernas De Diepte med S10 och Greklands Die Together med Amanda Tenfjord. Att satsa på unga halvgrekiska sångerskor verkar för övrigt vara en skaplig strategi från grekernas sida. Stefania förra året, och Amanda i år. Ska bli skoj att se vilken nationalitet deras nästa artist har. 

Eurovision Song Contest 2022 var sammanfattningsvis stabilt, trots (eller tack vare) att det var färgat av världsläget. Jag är nöjd med Kalush som vinnare, jag är nöjd med Sam Ryder som tvåa, Sverige gjorde bra ifrån sig och danskarna åkte ut tidigt. Finns inte så jättemycket att klaga på, med andra ord.



lördag 16 april 2022

Rasmus Paludan är en samhällsfara


 Upploppen i ett flertal svenska städer nu kring påskhelgen handlar förmodligen om mer än Rasmus Paludan, men han är definitivt en utlösande faktor. Den kontroversielle danske högerpolitikern (tydligen dock med svenskt medborgarskap) har gjort sig känd för att organisera koranbränningar i Sverige, trots att hans parti, Stram Kurs, är danskt, och nu har han gjort det igen. I Örebro brann polisbilar i samband med en våldsam motdemonstration mot Paludans planerade skändelse. Vissa inom högern tycker att det här är bra, att de motreaktioner Paludan provocerar fram visar på ett aktuellt och allvarligt samhällsproblem. Jag håller inte med. Rasmus Paludans "demonstrationer" är ansvarslösa och stenkorkade. 

För det första är det väl ingen som tror att Rasmus Paludan verkligen vill demonstrera? Karln vill sparka igång upplopp. Han genomför en aktivitet han vet är vansinnigt provocerande för en stor folkgrupp, och han gör det mitt framför näsan på sagda folkgrupp, om och om igen. Han vet att det hela kommer spåra ur, och det är det han vill. Då behöver han inte ödsla tid på att skriva debattartiklar, hålla valmöten, och dela ut flygblad. Han kan bara peka på nyhetsflödet i valfri svensk dagstidning, säga "titta vad våldsamma de är!" och åka hem. Varje gång en sten flyger mot svensk polis vinner Rasmus Paludan. Det är ett ansvarslöst, kallhamrat och vidrigt sätt att föra debatt på. 

Istället för att bete sig som folk, och föra ett demokratiskt samtal, så utnyttjar Rasmus Paludan alltså svensk demonstrationsrätt för att göra politisk poäng. Kostnaden blir hög, för de poliser och oskyldiga privatpersoner som skadas i kaoset, och för de svenska skattebetalare som måste finansiera reparationer eller nyinköp av alltifrån bilar till busskurer. Till råga på allt så är Paludan primärt dansk. Han verkar i Danmark, partiet vars paroll han "demonstrerar" under är danskt, och ändå är det Sverige som ska lida för hans livsfarliga och träskalliga påhitt? Det är obegripligt. Svensk polis måste neka Rasmus Paludan demonstrationstillstånd. Hans tillställningar har gång på gång visat sig vara en samhällsfara, och svenska folket ska inte tvingas betala för en dansk knäppgöks politiska våldsspektakel.



Game of Thrones möter Walking Dead

 Okej, jag är medveten om att "Game of Thrones möter Walking Dead" inte alls är en korrekt beskrivning av The Last of Us , varken ...