She-Hulk känns mer och mer som ett slöseri med tid

 Spoilers för She-Hulk: Attorney at Law avsnitt 5&6!

Nä, det här är inget vidare asså. Det är det jag (tyvärr) tänker oftare och oftare ju mer jag ser av She-Hulk. Ja, Tatiana Maslany är klockren som Jennifer Walters, men det är också ungefär det enda som verkligen fungerar. Allt annat hade kunnat vara så mycket bättre. Titania, som får en hel del screen-time i avsnitt 5 och 6, utvecklas inte ens lite som figur, utan förblir en osympatisk narcissist. Hela konceptet med en influencer med superkrafter hade varit spännande att utforska, men det har serien inte lust med. Istället ska det skojas om Tinder. Idén om en värld som både kommersiellt och juridiskt tvingas anpassa sig till det faktum att det högt och lågt dyker upp personer med mer eller mindre absurda superkrafter är också intressant, men det dumpas till förmån för skämt om She-Hulks stora bröst. Och Daredevil, vars mask dyker upp i en teaser i slutet av avsnitt 5 får vackert vänta till förmån för ett metaskämt om hur jobbiga bröllop är. Ja, jo, haha, men nä, egentligen inte. 

Det är svårt att förstå exakt vad som gått fel med She-Hulk: Attorney at Law. Delvis tror jag att det är budgeten som spökar. Actionscenerna är oinspirerade, ofta direkt dåliga. Färgstarka superskurkar med visuellt intressanta krafter och utseenden prioriteras bort, och She-Hulk själv ser fortfarande ut som en copy-paste från en Skyrim-mod till PS3. Överlag känns produktionen mer som om CW gjorde Alvin och gänget och inte särskilt mycket som en MCU-serie signerad Kevin Feige. Jämför man detta med Loki, The Falcon and the Winter Soldier eller WandaVision så är det på alla plan som att jämföra ett hangarfartyg med en jolle. När säsongen om tre veckor är över får de nog sätta sig ner på Marvel och ta en funderare eller två, för det här håller inte. Marvel kan bättre.

She-Hulks tre första avsnitt är en blandad kompott

 Spoilers för de tre första avsnitten av She-Hulk!

Disney och Marvel har nu släppt tre avsnitt av She-Hulk, den senaste i den oändliga strömmen av MCU-projekt till Disney+. Mitt intryck är att det är kul underhållning för stunden, men absolut ingenting som fastnar. Jämför man med Loki, WandaVision eller The Falcon & The Winter Soldier så ser man rätt fort att She-Hulk känns betydligt taffligare, både när det kommer till utseende, manus, karaktär och ambition. Medan exempelvis Loki lika gärna kunnat vara en biofilm så känns She-Hulk väldigt mycket som en blandning mellan en Arrowverse-serie och typ How I Met Your Mother, fast svagare.

Allt är dock inte dåligt. Seriens starkaste kort stavas Tatiana Maslany, som är fantastiskt välcastad i rollen som Jennifer Walters/She-Hulk. Hon osar av charm och karaktär, trots att manuset inte ger henne särskilt mycket djup. Oavsett om hon ska spela nervös eller kaxig så träffar Maslany mitt i prick, och bär många scener över mållinjen på mer eller mindre egen hand. Övriga skådespelare är godkända. Mark Ruffalo och Benedict Wong kan spela sina roller i sömnen vid det här laget, och nytillskott som Ginger Gonanza och Josh Segarra funkar utan att lämna något större intryck. Tim Roth återvänder som Emil Blonsky/Abomination, och har helt uppenbart kul med rollen, även om karaktären känns som en miss. Istället för att utveckla idén om mannen som låter sig själv bli ett monster så har man gjort Blonsky till en Trevor Slattery-liknande hippiebudist. Det hade kanske kunnat funka om man gett det hela mer djup, men det gör man inte, och däri gestaltar man också She-Hulks stora problem: komplexiteten är helt frånvarande. 

Nu måste ju allt självfallet inte vara mångfacetterat och djupt, och kanske förväntar jag mig för mycket av She-Hulk, men jag kan ändå känna att det som lyft MCU i många fall varit att man tecknat intressanta porträtt av i många fall absurda figurer. Bruce Banner kämpar med sin personlighetsdelning och det faktum att han av både sig själv och sin omgivning betraktas som ett monster. Tony Stark var en lika osäker som intelligent skitstövel som lärde sig värdet av ödmjukhet. Loki växte upp på en lögn som blommade ut i avundsjuka, ensamhet och rädsla. Och så vidare. She-Hulk-avsnitten på typ 25 minuter vardera har varken tid eller intresse (?) av att bygga upp något i den stilen. Ingenting fastnar hos mig som tittare, ingenting sitter kvar eller lämnar bestående intryck. De knasiga rättsfallen och Jennifers one-liners är kul för stunden, men inte längre än så. Det känns billigt och outvecklat på ett sätt som MCU inte gjort förr.

She-Hulk har ju också, precis som allt annat nuförtiden, fått hat för att det är för politiskt korrekt. För SJW, för feministiskt, för woke. Och såhär, visst, She-Hulk har absolut ett väldigt tydligt feministiskt grundtema. Yes box, utan tvekan. Skriver den tittaren på näsan. Åh ja. Är det subtilt? Sällan. Gynnar det serien? I min uppfattning nej, iallafall inte så som det är utfört. Är det på egen hand ett skäl att såga serien, recensionsbomba den, och göra en miljon hatvideos på Youtube? Nä. 

Det ska förvisso sägas att She-Hulk ju knappast underlättar för sig själv när det kommer till woke-kritiken. Avsnitt 3 innehåller en scen där Jennifer går igenom den respons som hennes superhjälte-jag får på nätet, och parallellen till diverse woke-hatande nätpredikanter är så uppenbar att en neddrogad grävling med både syn- och hörselproblem inte kunnat missa det. Att ge sig in och dunka på näthatarna är förvisso säkert roligt som serieskapare, men varken särskilt konstruktivt eller originellt, särskilt då man med alla önskvärd tydlighet förklarar att man betraktar all deras kritik som trams. Den inställningen kommer bara bredda klyftan mellan mainstreamunderhållning och högerpubliken, och det är det sista media i stort behöver just nu. 

Men, trots alla sina fel och brister så är She-Hulk fortfarande underhållande att glo på, så något rätt görs det ju. Ta snälla bara inte med Megan Thee Stallion igen. Hennes inhopp i avsnitt 3, med en post-credits-scen där hon skakar rumpa och räcker ut tungan, var pinsam nog att få mig att vilja köra ner skallen i närmsta brödrost. Dumma kändiscameos är något som MCU verkligen aldrig behövt, och att börja med det nu känns både omotiverat och korkat. 

She-Hulk ser bättre ut

 Man får ge Marvel detta: de har fått mig lite taggad på She-Hulk. 

När projektet först utlovades kunde jag inte bry mig mindre. Karaktären Jennifer Walters/She-Hulk har aldrig intresserat mig nämnvärt. Och när första trailern kom så såg CGIn helt gräslig ut. Och just den biten ser svajig ut även i trailern som Kevin Feige presenterade i San Diego igårnatt. Inte lika illa som i trailer nummer 1, men inte bra heller, åtminstone inte hos She-Hulk själv. Jag vidhåller att det smartaste hade varit att bara måla henne grön. Med färg. Som man gjort med Yondu, Vision, Gamora, och så vidare. Det hade blivit bättre. 

I övrigt då? Jo, serien verkar faktiskt ganska kul. En courtroom-serie med diverse obskyra skurkar känns som ett lovande koncept, och att se Tim Roth återvända som Emil Blonsky bli skoj. Särskilt spännande blir det också att se hur Wong passar in i serien, särskilt med tanke på att nuvarande fas i MCU ingår i "The Multiverse Saga", vilket Feige lät kunngöra i San Diego. Kan She-Hulk: Attorney at Law bli serien som börjar knyta ihop de för tillfället ganska spretiga delarna av MCU? Jag hoppas det. 

September kommer bli tidernas nördmånad

The Rings of Power. Star Wars: Andor. She-Hulk: Attorney at Law. House of the Dragon. Sällan har en enda månad haft så många stora nördserier som september 2022 kommer ha. Det är helt fullpackat. Visst, House of the Dragon och She-Hulk har tekniskt sett premiär i augusti, men de kommer att fortsätta släppa avsnitt i september. Förra året var november rätt packat, men årets första höstmånad verkar slå det. Stormtroopers, alver, drakar och hulkar kommer drabba samman om tittarsiffrorna, och till råga på allt så verkar det som att även The Bad Batch återvänder i slutet av månaden. Spännande tider!

 

Marvel, vad tusan ska det här föreställa????

 Trailern för She-Hulk har landat, (eller She-Hulk: Attorney at Law som den nu heter) komplett med bland det värsta jag sett i CGI-väg i modern film/tv. Av någon anledning har man bestämt sig för att She-Hulk bör vara en CGI-karaktär, trots att hon mer eller mindre bara ser ut som en ovanligt stor kvinna med grön hy. Man hade med andra ord bara kunnat måla Tatiana Maslany grön och använda lite filmmagi för att förstora henne. Istället väljer man att göra henne helt CGIad, trots att man helt uppenbart saknar både tid och pengar för att få det att se åtminstone hyfsat ut. Som det är nu ser hon ut som en förrendering till en Pixarfilm från 2006, och det håller inte. Att ingen sagt stopp och belägg är helt obegripligt. Förhoppningsvis hinner de fixa det hela innan seriens premiärdatum den 19 augusti, men om inte så föreslår jag att de skjuter upp serien. Du kan inte ha en huvudkaraktär som ser ut att komma från ett tidigt Xbox-spel. 

Tyvärr är CGIn inte det enda i trailern som inte imponerar. Jag medger villigt att She-Hulk aldrig intresserat mig, och att serien (tillsammans med Miss Marvel) på förhand varit den jag sett minst fram emot från Marvel. Visst, det blir kul med ett rättegångsdrama för superhjältar, och jag ser fram emot att se vad Marvel har för planer för Emil Blonsky/Abomination (återigen spelad av Tim Roth). Att man dessutom slängt in Frog Man höjer också intressenivån ett snäpp. Men annars såg det mer ut som Sex and the City än MCU, och det är jag begränsat taggad på. She-Hulks releasedatum innebär att den kommer få tävla med HBOs House of the Dragon och Amazons Rings of Power om uppmärksamhet, och som den ser ut just nu tvivlar jag starkt på att det är en strid den kommer att vinna.