The Rematch of the Century

 Spoilers för avsnitt 6 av Obi-Wan Kenobi!

När Obi-Wan Kenobi började spelas in och hypas upp av Lucasfilm så utlovade man bland annat "the rematch of the century" mellan Obi-Wan och Vader, och avsnitt 6 levererar. Obi-Wan lockar iväg Vader till en random öde planet för att Roken, Leia och The Path-gänget ska kunna komma undan, och väl på planeten så blir det ljussabelaction så det står härliga till. Inte nog med att vi får en riktigt snygg koreografi i bästa prequel-anda, utan dessutom får vi se både Obi-Wan och Vader använda kraften och omgivningen mot varandra i på ett sätt som vi sällan skådat i live-action Star Wars tidigare. En riktigt, riktigt välgjord fight, som når sin kulmen med att Obi-Wan ännu en gång lämnar en svårt skadad och besegrad Vader strandad och ensam. Parallellen till Revenge of the Sith är tydlig, och Vader har sällan framstått som så mänsklig som när Obi-Wan klyver av halva hans mask och låter oss se Anakin/Hayden Christensen där under. Dave Filoni körde med samma trick i säsong 2 av Star Wars Rebels, och det funkade lika bra där som här. 

I avsnittets andra plotline försöker Reva (nej, skadan hon fick av Vader var tydligen inte livshotande, the force works in mysterious ways) hämnas rent allmänt genom att köra home invasion mot Owens gård för att döda Luke. Owen och Beru försvarar sig såpass effektivt att man nästan tycker lite synd om de stackars stormtrupperna som måste gått åt off-screen när deras gård brändes ner i A New Hope. I slutändan kan de dock inte mäta sig med en ilsken, om än skadad, inkvisitor, utan får sätta sitt hopp till att Luke är snabb nog att springa ifrån Reva. Det är han inte, men Reva själv kan inte springa ifrån sitt förflutna. Hon ser sig själv som barn i Luke, och förmår helt enkelt inte döda honom, utan bär istället tillbaka honom till gården. Minnet av sig själv som youngling får Reva att avsäga sig den mörka sidan och besegra det monster hon själv blivit. Det är komplext, intressant och gripande, och Moses Ingram porträtterar Revas inre strid och sorg utmärkt. Hon har varit bra hela serien, men i det här avsnittet får hon definitivt visa på mest räckvidd som skådespelerska. 

Efter att Kenobi spöat upp Vader och Reva besegrat sitt onda jag så har avsnittet skönt nog lite tid över att andas lite, vilket alltid gör slutet bättre (se och lär, Marvel). Vader återvänder till Mustafar och blir utskälld av Palpatine (Ian McDiarmid gör en trevlig cameo via hologram). Owen är fortfarande begränsat förtjust i Obi-Wan, men låter honom ändå säga "Hello there!" till Luke (Owen är seriöst en av mina favoritkaraktärer i Star Wars efter den här serien, Joel Edgerton är en himla kung). Leia återförenas med sina föräldrar och börjar visa intresse för att bära vapen. Och Obi-Wan lämnar sin grotta och rider ut i ingenstans, i sällskap av ingen mindre än Qui-Gon i andeform. Att vi skulle få se Liam Neeson innan seriens slut kändes ganska givet, men det är inte mindre kul för det. Obi-Wan Kenobi slutar således på ett känslosamt sätt, och ger mer djup till både prequels och originaltrilogi, utan att fucka upp existerande canon allt för mycket. Mission accomplished.