Spoilers för hela säsong 3 av Snowpiercer!
Nu är då hela tredje säsongen av Snowpiercer avslutad, och det måste sägas att den var svagare än både säsong 1 och 2. Ettan hade ett kul detektivupplägg och en långsamt men stadigt accelererande konflikt. Tvåan var full fart framåt spänningsthriller. Säsong tre är mer... sökande? Karaktärerna söker efter New Eden, efter ett bättre liv, och manusförfattarna verkar söka efter en mening och en riktning för serien. Resultatet blir en betydligt mer splittrad säsong än de föregående, där konflikten först är en fortsättning på Layton/Wilford-maktkampen från säsong 2, sedan blir en hastig och hyfsat dåligt motiverad strid mellan Layton och Pike, varefter serien övergår till jakten efter Melanie Cavill, och den slutgiltiga uppgörelsen mellan drömmar och vetenskap på tåget. På pappret låter det förvisso som en fullpackad säsong, men alla plotlines gör strukturen lidande. Att den enda genomgående röda tråden serien har (jakten på New Eden) till stor del drivs av ett fullkomligt hjärndött beslut av Layton (att dra en skitkass lögn) och att ingen utom Pike och Melanie protesterar, är dessutom himla dumt. Man måste verkligen komma bättre drivkrafter för storyn än att Layton har hjärnsläpp.
Karaktärsmässigt är säsongen heller inte on point. Pike (Steven Ogg) verkar ha glömt bort sin karaktärsutveckling i säsong 2, och hatar plötsligt Layton till den grad att han försöker mörda honom. Steven Ogg lyckas sälja in det hela någorlunda, och jag förstår tanken, men det hela blir lite som Daenerys Targaryens förvandling från hjältinna till krigsbrottsling på fem blanka i åttonde säsongen av Game of Thrones. Det var för hastigt, för omotiverat, och ledde inte till särskilt mycket. Miss Audrey (Lena Hall) var också föremål för bristfälligt manusförfattande. Hon blev en good guy igen lite väl hastigt, och beslutet att låta henne vandra fritt i tåget istället för att hållas inlåst är fortfarande ett av de dummaste någon karaktär gjort i hela serien. Serien fortsätter också sin tradition av att återuppliva "döda" karaktärer: både Melanie Cavill (Jennifer Connelly) och Boki Boscovic (Aleks Paunovic) visar sig vara livs levande efter sin nära-döden-upplevelser i säsong 2. Men man verkar också ha ihjäl folk på riktigt för en gångs skull. Snowpiercer dödade inga huvudkaraktärer i varken säsong 1 eller säsong 2. I säsong 3 har man ihjäl tre stycken, till synes permanent: Pike som huggs ihjäl av Layton i tvekamp, nykomlingen Asha (Archie Panjabi), som offrar sig för att laga tåget, och heltidspsykot LJ Folger (Annalise Basso) som kvävs till döds på sin pappas protesöga i en av de mest udda dödsscenerna jag sett på TV.
Men trots sina brister så finns det fortfarande en hel del som funkar i Snowpiercer. De två sista avsnitten var riktigt bra, bland seriens bästa. Skådespelarna är genomgående bra, särskilt Sean "Bönan" Bean, som får spela ett ännu bredare register än han fick i säsong 2. Ruth (Allison Wright) har en fortsatt superbra storyline. Scenen där LJ dödar Wilfords lojale butler Kevin och ropar "long live the revolution!" är fantastiskt rolig. Säsongen bjuder även på några av de mest hjärtvärmande scenerna som serien haft hittills, och slutet, med gryningen för ett liv utanför tåget, och en hint om fler överlevare än kärnkrafts-Asha, lovar gott inför säsong 4, som jag definitivt ser fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar