måndag 18 juli 2022

The Princess känns som ett kul TV-spel


 Jag kikade på Hulu-filmen The Princess för några dagar sedan (finns på Disney+), och känner att den var överraskande bra. Absolut inget mästerverk, såklart, men en bra, välgjord actionfilm. 

The Princess handlar, förutsägbart nog, om en prinsessa, spelad av Joey King, som vaknar upp fastkedjad högt uppe i sitt torn. Det visar sig snabbt att slottet hon och hennes familj bor i blivit erövrat av Dominic Cooper, som är sur över att ha blivit lämnat vid altaret. Prinsessan bestämmer sig raskt för att ge sig ner och rädda sin familj, slå ihjäl sin otrevlige fästman och återta sitt hem. Vad som följer är massvis med våld med gott om feministiska undertoner. 

The Princess bjuder alltså inte på en särskilt djup story, eller särskilt komplexa karaktärer. Prinsessan (hon förblir namnlös) är ivrig att visa sig värdig sitt kungarike, intresserad av att kunna försvara de hon bryr sig om, och fast besluten att vandra sin egen väg i livet. Dominic Coopers skurk (som inte förblir namnlös, han heter Julius) är en ohederlig mansbaby som är grym, sexistisk och maktgalen. Vill man ha nyanser får man kolla på något annat, med andra ord. Men vill man ha kul actionscener så är filmen absolut sevärd. Prinsessan massakerar sig fram genom slottet som en medeltida Rambo, och slagsmålen är välkoreograferade och snyggt filmade. Lite Matthew Vaughn-känsla. Bitvis känns det som ett tv-spel: prinsessan kommer in i ett nytt rum (bana), möter en ny unik fiende (boss), och måste besegra honom på ett kreativt sätt. Det appellerar säkert inte till alla, men jag tyckte det kändes som en kul homage till dungeon-crawling-genren. 

Det är när folk inte bankar skiten ur varandra som filmen inte funkar lika bra, mest för att karaktärerna egentligen är vandrande klichéer, och för att storyn tror att den kan föra fram female-empowerment-feminism på ett intressant sätt (det kan den inte). Dialogerna är ofta tråkiga, emellanåt rakt uppochner dåliga, men som tur är så är det i regel mer rövsparkande än snackande i filmen, så det går att förlåta. Skådespelarmässigt är det, trots manuset, faktiskt inte så tokigt. Joey King är utmärkt som prinsessan, särskilt i actionscenerna, där hon lyckas använda minspel och kroppsspråk för att ge långt mer personlighet åt sin karaktär än manuset kräver. Dominic Cooper spelar över lite väl mycket i vissa scener, men särskilt mot slutet av filmen lägger han sig på precis rätt nivå av douchebag, och gör Julius hyfsat underhållande. Birollsmässigt är det sämre: Olga Kurylenko gör en stabil men hyfsat lättglömd insats som Julius högra hand, och stackars Ed Stoppard slösas bort helt och hållet som prinsessans far.

Till syvende och sist är The Princess definitivt sevärd om man gillar snygg action i fantasymiljö, alternativt älskar strukturen i dungeon-crawler-spel. Om man vill ha djup så får man leta någonannanstans. Men å andra sidan så förväntar man sig kanske knappast någon hög grad av komplexitet från en film som marknadsförs med en video där Joey King beskriver olika sätt att spöa upp fantasysoldater på. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Game of Thrones möter Walking Dead

 Okej, jag är medveten om att "Game of Thrones möter Walking Dead" inte alls är en korrekt beskrivning av The Last of Us , varken ...