Showtrial är gripande, tragisk och oviss

 Full disclosure: jag brukar inte kolla på deckare, kriminalare och mordmysterier. Det är en sådan genre som jag upplever har rätt svårt att förnya sig själv. Men jag såg ändå BBCs nya (rätt nya, kom i slutet av 2021) kriminaldrama Showtrial på SVT Play, och den var riktigt, riktigt bra, delvis för att fokuset är annorlunda än i många andra serier med liknande teman. Istället för att manuset radar upp ett gäng skumma typer och frågar "vem av dem är skyldig?", så fokuserar Showtrial på att ge tittaren en skum typ och frågar: "är hon skyldig?". Och det är ett koncept som åtminstone jag sett betydligt mindre av tidigare. 

Showtrial inleds hursom på samma sätt som så många andra serier i sin genre: en ung kvinna är försvunnen, polisen anar det värsta, och en misstänkt identifieras och tas in på förhör. I Showtrials fall är den misstänkta en ung rikemansdotter vid namn Talitha Campbell (Celiné Buckens), som uppträder allmänt snobbigt, kaxigt och nonchalant mot sin omgivning. Hon tilldelas advokaten Cleo Roberts (Tracy Ifeachor), som måste försöka bevisa Talithas oskuld trots att bevisen mot henne trillar in i rasande fart. 

Serien har betydligt fler karaktärer och plotlines än så, och huruvida Talitha är skyldig eller inte är långt ifrån uppenbart. Men fokuset på en misstänkt istället för tio gör bara serien än mer spännande, och än mer effektiv än den varit annars, och den lyckas säga saker om rättvisa och domstolsprocesser som den förmodligen inte kunnat göra med ett mer klassiskt deckarupplägg. Särskilt slutet är briljant, och lämnar mig som tittare med gott om saker att fundera på. 

Skådespeleriet sitter också, iallafall för det mesta. Celiné Buckens gör en stark insats som Talitha, och får till en bra balans mellan sårbar och otrevlig, samtidigt som hon levererar one-liners med precision värdig Hawkeye. Tracy Ifeachors Cleo är inte en lika mångfacetterad figur, men Ifeachor säljer ändå sin goda och rakryggade advokat utan problem. Kemin mellan de två fungerar för det mesta, även om några replikskiften blir lite vacklande. Om det beror på dialogen, som emellanåt kanske inte är top-notch, eller skådespelarna, är lite oklart. Men majoriteten av tiden är de bägge två (särskilt Buckens) väldigt bra. Även James Frain som Talithas krösusrike men frånvarande far, Joseph Payne som hennes problemtyngde BFF Dhillon, Rupert Holliday-Evans som den tuffe privatdetektiven Brian och Kerr Logan som hederlige åklagaren James Thornley står för starka insatser som sticker ut och blir minnesvärda. 

Showtrial är kort och gott ett välskrivet och välgjort kriminaldrama som bryter mot normen för hur mordmysterium brukar se ut och fungera, och blir vinnande tack vare det. Rekommenderas.