Efter kravallerna under påsken så har alla möjliga människor reagerat på alla möjliga olika sätt, men den mest omtalade reaktionen står Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch för. Hon frågade sig varför vi inte hundra skadade motdemonstranter istället för hundra skadade poliser, och uttryckte att man polisen borde skjutit skarpt som svar på angreppen mot dem. Halva Sverige har självklart gått i taket över Ebbas uttalande, och visst, det är inte totalt orimligt. Ebba formulerade sig illa, förmodligen avsiktligt i syfte att få rubriker. Hon är ju trots allt inte dum i huvudet, särskilt inte när det kommer till media. Det innebär dock inte att kritiken mot henne hittar hem, för det gör den inte.
Om vi tar ett steg tillbaka och tar en titt på situationen i sin helhet så måste vi konstatera att det värsta är att polisen inte lyckades pressa tillbaka kravallerna som kom som svar på Rasmus Paludans efterblivna bränning av koranen. Hundra poliser skadades, de fick bilar förstörda, och de lyckades inte slå ner våldet. Poliser som var på plats har talat om att situationen var aktivt livshotande, och i efterhand har det lyfts att situationen poliser utsätts för till vardags blir allt hotfullare, allt farligare. När Ebba Busch talar om hundra skadade motdemonstranter och att skjuta skarpt så är det det hon pratar om. Hon pratar om polisernas individuella säkerhet, och deras förmåga att upprätthålla ordning i samhället via ett våldsmonopol, något som är essentiellt för varenda modern stats överlevnad. Var det onödigt spetsigt och uppseendeväckande formulerat? Absolut. Var det dumt av Ebba att formulera sig så? Jajemen. Är det en giltig ursäkt för resten av samhället att skita i att formulera lösningar på problemen som våra poliser står för och istället formulera arga debattinlägg om hur fascistiska Kristdemokraterna blivit? Absolut inte.
Ebba Busch har sedan sitt ursprungliga uttalande varit ute och förklarat sig, och dessutom pratat om att hon bland annat vill fixa fram vattenkanoner åt polisen. Det är ett bra, konstruktivt förslag. Långt ifrån en fullständig lösning på de problem som vår poliskår står inför, men en början. Om resten av den politiska diskussionen nu kunde röra sig åt samma håll, och fokusera på det faktiska samhällsproblemet (en försvagad poliskår) istället för på det inbillade samhällsproblemet (Ebba Busch är som Sveriges svar på Mussolini) så hade vi faktiskt kunnat komma någonvart, för en gångs skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar