Favoriter 2021: Filmer

 

Då ska vi äntligen gå igenom årets favoritfilmer! Jag har kollat totalt 22 nya filmer i år, och har rankat allihopa. Tyvärr har det inte blivit av att se typ House of Gucci eller The Last Duel, men det får gå ändå. Här kommer hela listan, samtliga filmer jag sett i år, både bra och dåliga, och nu börjar vi från botten (helt spoilerfritt):

22. The Harder They Fall 

Jag hade höga förhoppningar på debutregissören Jeymes Samuels westernfilm med Jonathan Majors, Idris Elba och Zazie Beetz, men bortsett från en lysande prestation från Lakeith Stanfield och en grym sekvens ombord på ett tåg så var filmen tyvärr riktigt kass. Lång, väldigt platta karaktärer, mycket stil och typ nada substans. 

21. Luca

Disneys animerade film om två italienska pojkar som hänger i en ospecificerad by över sommaren känns lite som en barnvänlig kombo av Ponyo och Call Me By Your Name (tror jag, har inte sett Call Me By Your Name...). Antingen så kan filmen inte leva upp till samma nivå som de filmerna, eller så är den inte gjord för mig. Tyckte att den var väldigt tråkig. Liksom, mattelektions-tråkig. Den enarmade fiskaren var cool, men det var väl också allt. 

20. Jungle Cruise

Jungle Cruise är en film jag trodde jag skulle gilla. På förhand såg det ut som något mittemellan Pirates of the Caribbean och Brendan Frasers Mumien-filmer. Ett kul matinéäventyr helt enkelt. Men ett starkt skäl till att bägge filmerna fungerar är att storyn i dem är välskriven och karaktärerna engagerande. I Jungle Cruise var det inte så, utan allt kändes så formulaiskt att filmen lika gärna kunnat vara skriven av Skolverket. Jesse Plemons tyske prins var lite rolig, och Emily Blunt och The Rock är charmiga nog för att kunna paddla filmen i hamn, men inte mer än så. 

19. Mortal Kombat

Mortal Kombat hade mindre story än jag trott, och då hade jag ändå inte förväntat mig särskilt mycket av den varan. Det lilla som fanns i form av manus var mest en ursäkt för att få folk att slå varandra, vilket väl är okej, med tanke på originalförlagan. Ingen går väl och glor på Mortal Kombat i hopp om något annat än cool actionkoreografi, och det fanns det. Hade filmen eller dess skådespelare haft mer charm eller en glimt i ögat hade det kunnat bli bättre, men den varan saknades av alla utom Josh Lawson, som har väldigt roligt som supersvinet Kano. 

18. The Power of the Dog

The Power of the Dog är ingen dålig film. Skådespelet är utmärkt, som pusselfilm är den intressant och som karaktärsstudie är den tragisk. Men för mig går det inte att tycka om den mer än så. The Power of the Dog är alldeles, alldeles för seg för min smak. Långa sträckor är tråkiga. Väldigt lite händer på de drygt två timmar som filmen består av. Om man har tålamod, eller större uppskattning för genren "deppiga människor mitt ute i ingenstans" så är den garanterat mycket bättre, men för mig är den inget mer än ett fint hantverk.

17. Black Widow

Hade Black Widow inte varit en MCU-film hade jag nog rankat den högre än såhär. Men nu är den det, och jag vet att Marvel Studios under Kevin Feige kan mycket bättre än såhär. Jag kommer nog skriva mer utförligt om filmen en vacker dag, men som det är nu kan jag mest bara konstatera att stora delar av filmen kändes formulaiska, underutvecklade eller bara dumma. Florence Pugh som Yelena Belova bär filmen, och det finns bra scener och kul sekvenser, men som helhet är detta definitivt en av MCUs sämsta filmer. 

16. The Green Knight

The Green Knight är, i likhet med The Power of the Dog, en välgjord film som hamnat högre upp om jag vetat något om konst. Nu gör jag tyvärr inte det, och då blir det som det blir. The Green Knight är vansinnigt snyggt gjord, väldigt välspelad, och kan plockas isär för tolkning och diskussion i evigheter. Men storyn är lite för udda för att jag ska ta till mig den, karaktärerna lite för mycket mysterium och lite för lite karaktär för att jag ska fastna för dem. 

15. A Quiet Place: Part 2

Full disclosure: jag gillar inte skräck och har inte sett ettan. Tyckte ändå att A Quiet Place var en bra film, även om den lider av typiska skräckfilmsproblem (karaktärerna får inte så mycket utrymme att sticka ut). Spännande, snyggt gjord, underhållande, välspelad. Hade nog kommit högre om jag var ett fan av A Quiet Place-serien som helhet. 

14. Zack Snyders Justice League

Den här filmen var lång, och den kändes lång. Bitvis var det bra: jag tittar hellre på fyra välgjorda timmar film än två timmar värdelöst fiasko (begriper fortfarande inte hur Joss Whedon klantat sig så). Bitvis var det inte så bra: jag kommer nog aldrig orka se om den. Zack Snyders Justice League är Snyderig på mesta möjliga vis, och det mesta som inte funkade i Joss Whedons miljöpartistiskt dåliga film fungerar ganska bra här. Framförallt ligger skillnaden i karaktärerna: framförallt Cyborg får en riktigt stark story, och jag begriper verkligen varför Ray Fisher är så sur på Whedons massaker av Snyders ursprungliga plan. 

13. Free Guy

Free Guy var kul. Skojig idé, skojigt genomförande. Jodie Comer är på alla vis filmens MVP, men Ryan Reynolds är förvånansvärt tråkig. Han fungerar bättre när han inte ska driva filmens story (såvida det inte handlar om Deadpool, då är han bra oavsett). Även Taika Waititi var oväntat nedtonad, men sen var hans skurk ganska platt överlag. Det roligaste med Free Guy är att den kommer bli mycket sämre om (när?) den får en uppföljare, vilket helt skulle underminera budskapet med filmen.

12. Don't Look Up

Här kan jag ju passa på och förtydliga: trots min kritik mot Don't Look Up så tycker jag inte illa om filmen. Den är bra. Bitvis utomordentligt bra. På alla sätt välgjord, och de delar som rör människans besatthet vid det jordiska och det ytliga är riktigt, riktigt välgjorda. Det jag ogillar, och det som sänker filmen ett par snäpp, är den rakt igenom usla politiska satiren som filmen (och många tittare) verkar övertygade om att den lyckas med, trots att den inte gör det. 

11. Raya and the Last Dragon

Raya and the Last Dragon är en film som börjar ganska dåligt, och blir bättre och bättre hela tiden. I sista akten är den briljant, och hur den porträtterar karaktärerna Raya och Namaari är en stor del av behållningen. Röstskådespelet, allra främst från Kelly Marie Tran, är top-notch, och den förvuxna armadillon, eller vad det nu är för djur, är supergullig. Bitvis väldigt snygg action också.

10. Army of Thieves

Army of Thieves var en bra film. Välspelad, fin, rolig, välgjord. Den saknade kanske det där lilla extra som fick mig att verkligen fastna för den, men på det hela taget en väl godkänd film. Shoutout till Hans Zimmers underbara musik. 

9. Red Notice

Jag trodde att den här skulle vara rätt dålig (de trailers jag såg hade kunnat säljas på Apoteket som sömnmedel) men ack så fel jag hade. Red Notice var en kul, underhållande film, med en twist jag faktiskt inte såg komma. Jag är kanske lite lätt korkad, eller bara lättroad, men det här var en bra actionkomedi, och filmens tre största utgifter (lönecheckarna till Dwayne Johnson, Ryan Reynolds och Gal Gadot) är väl spenderade. 

8. The King's Man

Jag gav The King's Man ganska hård kritik igår, men jag gillar den trots allt, för de sekvenser som fungerar fungerar verkligen. Rasputin fungerar verkligen. Actionscenerna fungerar verkligen. Twisten fungerar verkligen. Karaktärerna är charmiga, Ralph Fiennes spelar bra, tillochmed huvudskurken fungerar, bättre än han borde. 

7. Shang-Chi and The Legend of the Ten Rings

Det är här det börjar bli lite tight, för alla kvarvarande filmer gillar jag verkligen. Shang-Chi var en riktigt bra origin-story-film, en av Marvels bästa. Särskilt actionscenerna stod ut, den på byggnadsställningen kan vara årets bästa. Simu Liu gör Shang-Chi till en charmig filur, Meng'er Zhang är stencool som hans något mindre genomgoda syster, och Tony Leung som Wenwu ger MCU ytterligare en stark skurk att skryta med. 

6. Spider-Man: No Way Home

Jag är inte säker på att No Way Home ska vara på plats 6. Den borde kanske vara på 5 egentligen. Men nu är den här, whatever. Spideys senaste film är den mest hyllade grejen sen tandborsten, och det finns bra skäl. En bra story för Spider-Man, många kul och intressanta cameos, och så många metareferenser att man drunknar i dem. Hade jag personligen föredragit en film med mer fokus på det man byggt upp i Homecoming och Far From Home? Ja. Tycker jag att filmen för meta? Ja. Är den lite överhypad? Ja. Men den är ändå väldigt, väldigt bra, och på några vis även historisk.

5. Army of the Dead

Army of the Dead är förmodligen årets näst mest underskattade film (vi kommer snart till årets mest underskattade film). Det kanske bara är jag som tycker det, men så får det väl vara. Jag är hursomhelst vansinnigt svag för självmordsuppdragsfilmer. Storys där ett gäng tuffingar gör något som förmodligen kommer få dem dödade, går mot alla odds, och offrar sig. Jag älskar det i Rogue One. Jag älskar det i The Alamo. Jag älskar det i Suicide Squad. Jag gillar det tillochmed i Game of Thrones-avsnittet Beyond the Wall, trots att de inte riktigt leverar på dödsaspekten av premissen (hur kan en Star Wars-film ha ihjäl fler huvudkaraktärer än ett Game of Thrones-avsnitt???). Hursom så är Army of the Dead väldigt mycket en självmordsuppdragsfilm, med charmiga om än underutvecklade karaktärer, vars dödsfall i en hel del fall sticker lite grann. Sen finns det en zombietiger också. Det är coolt.

4. The Guilty

Jake Gyllenhaal gör remake på hyllad dansk thriller, och bra blir det, särskilt eftersom man tagit bort danska filmers stora svaghet: danskan. Gyllenhaal är briljant som trasig och osympatisk polis, och röstskådespelet från Riley Keough, som spelar skiten ur sin roll trots att hon aldrig syns i bild, är värt betydligt fler hyllningar än det fått. Twisten (som man iochförsig får ge den danska originalfilmen credden för) är fullkomligt dunderawesome, och hela storyn är gripande och vansinnigt spännande.

3. Dune

Dune är en av årets mest hyllade filmer, och det är den värd, för det är verkligen en superfilm. Iochförsig ska den väl vara det. Om du gör episk mastodontfilm på en av världens mest hyllade sci-fi-böcker, låter Denis Villeneueve regissera och fyller rollistan med namn som Oscar Isaac, Timothee Chalamet, Stellan Skarsgård, Josh Brolin, Jason Momoa, Zendaya, Javier Bardem, Rebecca Fergusson och Dave Bautista så ska det vara bra, eller så ska samtliga involverade skämma ögonen ur sig. Men det här är en oerhört stark film på alla vis: visuellt slående, musikaliskt pampigt, karaktärsmässigt intressant, världsmässigt välbyggt, storymässigt välskrivet. Allt med Dune är bra (utom att två karaktärers flykt genom sandhavet i filmens sista akt är lite väl lång), och jag ser fram emot uppföljaren.

2. Eternals

Här har vi den, som utlovat: årets mest underskattade film, med råge. Eternals är en på så många plan oerhört intressant film. Den har starka karaktärer som man älskar. Druig, Dane, Ikaris och Gilgamesh var de jag föll mest för, men hela rollistan ska ha en eloge. Den är visuellt episk, och har några av Marvels coolaste actionscener. Filosofiskt är den jätteintressant, och behandlar meningen med livet, mytologi och fri vilja. Hur Eternals inte fått fler fans är helt obegripligt, för det är en fenomenal film, en av Marvels bästa. 

1. The Suicide Squad

Det krävs mycket för att slå Eternals i min bok, men filmmässigt kan James Gunn lyckas med det mesta. Som jag nämnde tidigare älskar jag filmer med självmordsuppdrag, och självmordsuppdrag är essensen av Gunns Suicide Squad. Den är vansinnigt rolig, den är fylld med välskrivna karaktärer, storyn är genial, twistarna är lika bra som de är många, och för att vara en drygt två timmar lång actionfilm lyckas den kommentera både politik och moral ganska väl. The Suicide Squad är fantastisk, och enligt mig, årets bästa film.