År 2021 är som bekant över, och 2022 har börjat. Folk gör årslistor om allt som är löst - musik, film, tv, spel, kläder, mat, etc - och självklart vill jag göra detsamma (listor är skoj!). Listan över mina favoritdebuter i MCU ligger redan uppe, och nu kommer ytterligare en: årets bästa tv-serier. Följande titlar tyckte jag var värda att nämnas (dock har jag inte rankat dem i någon specifik ordning):
*WandaVision: Vi kan börja med serien som bilden ovan är från: WandaVision, MCUs första ordentliga tv-serie, som gjorts med ambitionen att knyta an till filmerna (vilket inte riktigt var fallet med Netflixexperimenten och Agents of SHIELD). WandaVision följdes under året av The Falcon and the Winter Soldier, Loki, What If...? och Hawkeye, och är förmodligen rent kvalitetsmässigt den bästa av dem. Mystiken är tät, känslan av att något i den idylliska villaorten är väldigt, väldigt fel ökar stadigt, och samtidigt lever obehaget i perfekt symbios med sitcom-sekvenserna, som är genialt invävda i narrativet. Serien gör både Wanda Maximoff (Elizabeth Olsen) och Vision (Paul Bettany) till betydligt mer nynaserade karaktärer än filmerna kunde, och låter även Olsen och Bettany skina som skådespelare. Serien är en galen genremashup (sitcom, superhjälteaction, drama, romans, nästan lite skräckkänsla emellanåt) att fungera, och lyckas sy ihop det hela så att all galenskap faktisk känns både rimlig och logisk.
*The Witcher: Jag har redan skrivit om mina tankar kring Geralts fortsatta äventyr i säsong 2 av The Witcher, så utläggningen här behöver inte bli jättelång. Men jag vill ändå återupprepa att säsong 2 var riktigt bra fantasyunderhållning, med några av de snyggaste scener jag sett på TV, och en story som var gräsligt mycket starkare än i säsong 1. Man lyckades även etablera fler karaktärer än Geralt, Ciri och Yennefer, och Jaskier fick två nya superhits. Ser mycket fram emot vad Lauren Hissrich, Henry Cavill och resten av gänget kokar ihop inför säsong 3.
*Snowpiercer: På tal om säsong 2 av saker och ting så kom ju Snowpiercer in på sitt andra varv i början av året, med Sean Beans Mr. Wilford som största nytillskott. Bean har sällan varit bättre, eller mer karismatisk, och Wilford är en riktigt bra bad guy, som genom hela säsongen känns som ett verkligt hot mot tågets passagerare och nya styrning. Säsongen är bitvis en riktig nagelbitare, och slutar med en maffig setup för säsong 3, som faktiskt är precis runt hörnet! Tjoho!
*Hawkeye: WandaVision är Marvels första seriesatsning, och Hawkeye är deras senaste. Serien följer Clint Barton (Jeremy Renner), när han motvilligt slår sig samman med Kate Bishop (Hailee Steinfeld) för att bekämpa en kriminell liga mitt i julruschen. Serien är lagom julmysig, med underbara insatser från Renner och Steinfeld. Actionscenerna är dessutom några av Marvels skarpaste, med den fantastiska biljakten i avsnitt 3 som grädden på moset.
*The Falcon and the Winter Soldier: Sista Marvelserien på listan! Många verkar vara av uppfattningen att The Falcon and the Winter Soldier är Marvels sämsta serie. Jag kan förstå vad man menar: strukturmässigt är den en smula virrig, och sista avsnittet är en rushad besvikelse. Trots det så kvalar den ändå in på den här listan, av ett par skäl. Dels så är jag svag för berättelser med fler karaktärer än scener, vilket The Falcon and the Winter Soldier typ har (Falcon, Bucky, Sharon, Zemo, Ayo, Walker, Julia Louis Dreyfuss, Sams syster, Buckys granne, Batroc, Karli, etc, etc). Dels så är serien, när den är som bäst, riktigt, riktigt bra. Avsnitt 4 är och förblir helt briljant. Seriens diskussioner angående symboler och deras kraft och innebörd? Guld. John Walker, och Wyatt Russels skådespel? Rakt igenom kanon. Och Zemo, en av mina absoluta favoritkaraktärer från MCU: strålande. Daniel Bruhl stjäl varenda scen (som sig bör), och därmed är The Falcon and the Winter Soldier, trots sina problem, en av mina favoriter från det gångna året. Extra plus för att serien står för årets roligaste Awards-nominering, när Don Cheadle, som är med i cirka en minut i första avsnittet, av någon obegriplig anledning fick en Emmynominering för sin insats.
*The Mandalorian: Egentligen väldigt oklart om säsong 2 av The Mandalorian räknas som 2020 eller 2021, men vad sjutton, den får vara med. Jon Favreau och Dave Filoni syr ihop en fin andra säsong där Din Djarin, aka The Mandalorian får fortsätta uppfostra Grogu, aka Baby Yoda, och skydda honom från diverse ljusskygga typer som vill lägga beslag på honom (storyn i The Mandalorian och The Witcher är förvånansvärt lika...). Serien är mer fokuserad än i sin första säsong (ytterligare en parallell till The Witcher), och har ett något bredare fokus. Cara Dune får verkligen skina (Gina Carano borde inte fått sparken, och jag kommer sakna både henne och Cara i framtida säsonger). Bo-Katan Kryze är utmärkt överförd från animation till live-action. Timothy Olyphant stjäl hela första avsnittet som Cobb Vanth (måste skaffa en samlarfigur av honom). Bill Burrs Mayfeld får en storyline som är bättre än något Burr själv lär ha trott att manusförfattare till Star Wars kunde sy ihop. Och två cameos med kopplingar till kraften gjorde något så ovanligt som att få alla Star Wars-fans, nya, gamla, nygamla, allihopa, att jubla.
*Arcane: Vi avslutar med vad som kanske är den mest överraskande och bästa serien på hela listan: det Riot Games-sponsrade animerade niodelarsepos som är Arcane. En animerad tv-serie baserad på League of Legends borde egentligen inte vara bättre än typ allt annat som görs, men det är den. Arcane bevisar att Runeterras lore är fylld med obegränsad potential. Den bevisar att tv-spel kan bli fantastiska berättelser i andra medier än just spelmediet. Den bevisar min högst personliga tes om att Heimerdinger hade varit en betydligt mer sympatisk figur om man bara tog bort alla hans förbannade miniturrets. Och framförallt visar den upp en strålande berättelse om systerskap, faderskap, kärlek, hämnd, splittring och utanförskap. Vi kommer behöva vänta ett tag på säsong 2, men om den är lika bra som ettan är den väl värd det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar