Helgen har inte bara bjudit på ukrainsk folkhiphop och ovanligt långhåriga britter, utan också på en historisk omsvängning i skandinavisk säkerhetspolitik. Finlands regering har gått ut med att de tänker ansöka om NATO-medlemskap, och de svenska Socialdemokraterna har nu tillkännagivit att de avser följa efter. Sverige och Finland kommer således ansöka till NATO med anledning av "det försämrade säkerhetsläget", och för min del är det mycket välkommet. Alla som intalar sig att Sverige hittills varit neutrala är ute och cyklar. Ja, på pappret har vi varit det, men i praktiken är vi fast cementerade i västblocket. Man kan tycka vad man vill om amerikansk hegemoni och imperialism, men det är så världen ser ut. Att inte erkänna det, baserat på ideologiska skygglappar, och därmed riskera Sveriges långsiktiga framtid som ett fritt och tryggt demokratiskt västland är i min mening galet och oansvarigt. Att Vänsterpartiet och Miljöpartiet trots allt valt den linjen är förbluffande dumt. Från deras håll pratas det om folkmomröstningar, och om att saker och ting gått för fort. Men Sverige är inte Schweiz. Vi tillämpar representativ demokrati, och gillar generellt inte folkomröstningar. Att en eventuell omröstning om NATO hade utsatts för ryska påverkansoperationer är dessutom något som alla med en halv hjärncell bör inse. Och angående att NATO-beslutet skulle ha gått för fort så ser jag hellre att vi fattar våra säkerhetsbeslut för tidigt än för sent. Det är dags för NATO nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar