Det är en spännande trend i musiksverige, att alla ska sjunga på svenska, och att fler och fler av hitlåtarna i Sverige är på svenska. Exakt vad det beror på eller vem som började kan jag inte svara på, även om jag skulle vilja säga att framgångarna som rönts av exempelvis Håkan Hellström, Miriam Bryant och Hov1 förmodligen kan ha något med det att göra. Trenden att alla sjunger på svenska har även letat sig in bland de artister som slagit igenom via Melodifestivalen, och bär Mellostämpeln. Där var Molly Sandén tidig, och hon lyckades bryta sig in i allmän mainstream genom ett språkbyte på ett vis som ingen Melloartist lyckats med efter henne. Danny Saucedo, Oscar Zia, Lisa Ajax, Dotter, Eric Saade och Benjamin Ingrosso är andra exempel på artister som prövat på språkbyten med varierande framgång.
Det nyaste exemplet är dock Paul Rey, en av de bästa artisterna som ställt upp i Melodifestivalen de senaste åren. Han släppte sin nya singel Någon Någonsin i fredags, och det är hans första låt på svenska. Och visst, den är lite catchy, och den växer med flera lyssningar, men den är inte i klass med hans tidigare låtar. "What Good is Love", "Soldier", "Missing Piece", "All Falls Down" och mästerverket "Talking in My Sleep" skiljer sig inte bara från "Någon Någonsin" när det kommer till språk, utan även när det kommer till stil. Då de tidigare var dramatisk, stämningsfull och snygg midtempo-pop så blir "Någon någonsin" i mina öron mer en generisk svenskpop-låt, vilket är synd. Paul Reys unika sound och röst fungerade superb på engelska, och det gör hans språk-och-kanske-stilbyte tråkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar