Jamie Foxx står för underhållande vampyrslakt i Day Shift

 Netflix släppde idag sin senaste actionsatsning: en buddy-cop-komedi i Las Vegas där Jamie Foxx, Snoop Dogg och Dave Franco spöar skiten ur blodsugna real-estate-vampyrer. Det är ungefär lika dumt som det låter. 

Storyn är simpel. Jamie Foxx, vars jobb som poolstädare bara är en front för ultravåldsam vampyrslakt, måste samla ihop en halv förmögenhet på endast en vecka för att kunna hålla sin dotter i skolan. Till hjälp har han Snoop Dogg, som dräper vampyrer i samma takt som han röker braj, och Dave Franco, en skrivbordstomte som är väldigt oförberedd på all den spänning som vampyrjägaryrket erbjuder. Majoriteten av filmen känns som en charmigt B-ig buddy-cop-komedi, där Foxx och Franco kör runt och gnabbas medans de kikar efter vampyrer att skjuta, hacka, spränga, sparka eller slå sönder. Det är dumt, absolut, men underhållande, och med väldigt snygga actionsekvenser. Särskilt en scen där Foxx och Franco teamar upp med två andra vampyrjägare för att ge sig in i en vampyrfylld förortsvilla är oerhört sevärd och doftar härligt mycket Matthew Vaughn. 

I övrigt är det värt att nämna att filmen också har Natasha Liu Bordizzo på rollistan som en till synes oskyldig granne till Foxx karaktär. Bordizzo ska som bekant spela Sabine Wren i kommande Ahsoka-serien på Disney+. Jag gillade valet av henne redan innan jag såg Day Shift, men nu är jag än mer såld på det hela. Hon har charm, humor, sympati och kan göra action. Härligt val, och här stjäl hon scenerna hon är med i, såvida de inte delas med Snoop Dogg, som med sin cowboyhatt, marijuana-cigg och ett enormt maskingevär utan tvekan är filmens MVP. 

Kaosigt värre i Warhammer-världen

 Immortal Empires-spelläget till Total War: Warhammer III är bara ett par veckor bort, men det lanseras inte ensamt. Efter veckor av avslöjanden så är nu spelets första riktiga DLC (Ogre Kingdoms var mer av en pre-order-bonus) äntligen uppe på Steam och redo för förtidsköp. Paketet innehåller nya units, en ny kampanj, och fyra Legendary Lords, en per Chaos-faktion. Personligen är jag mest taggad på valkyria-inspirerade Valkia the Bloody och Vilitch the Curseling, som ser ut att ha en xenomorph stickandes ur axeln (ja, jag vet att det egentligen är xenomorph-varelsen som heter Vilitch), och paketet ska självklart införskaffas och spelas när det väl släpps den 23 augusti. Tagga!

Lightyear är bättre än box-office-siffrorna

 Årets mest oväntade flopp är förmodligen Lightyear, Pixars animerade Toy Story-spinoff med Chris Evans som röst åt den beryktade rymdjägaren. Och floppen var inte bara oväntad, utan även, hör och häpna, orättvis. För Lightyear var riktigt bra. Överraskande bra. Jag var tveksam sedan första trailern (det såg blekt och ointressant ut), men tji fick jag. Chris Evans är utomordentligt bra som rösten till Buzz, och de andra rollerna görs lika perfekt de av sina respektive skådespelare. Berättelsen är fin och tänkvärd, och filmen balanserar bra mellan att vara ett actionäventyr och samtidigt ha både det hjärta och den hjärna som Pixar är kända för. En riktigt bra animerad film helt enkelt, och oförtjänt ignorerad av biobesökarna (där är jag medskyldig). 

Well played, Sony...

 Potentiella spoilers för Madame Web!

Sonys superhjälteuniverse är ju mer ett meme än en filmfranchise vid det här laget, och det kan mycket väl fortsätta så, men jag måste medge att dagens läcka/rykte/avslöjande gällande rollistan i kommande Madame Web ändå är, tja, spännande!?

För de som glömt (förmodligen rätt många) så ska Sony göra film på den obskyra Spider-Man-karaktären Cassandra Webb/Madame Web, som är mest känd för att vara gammal, blind, kopplad till ett livsuppehållande spindelnät och komma med goda råd till mer aktiva karaktärer. I Sonys varma händer har hon blivit både yngre, snyggare och mindre döende, då hon spelas av drygt trettio år gamla Dakota Johnson, mest känd för att ha gjort huvudrollen i skräpfilmserien Fifty Shades. Dakota verkar vara en bra skådespelerska, och en sympatisk person, så om inte annat så hoppas man ju på en oväntad succé för Madame Web för hennes skull. Övriga roller i filmen görs av Sydney Sweeney, Emma Roberts och Adam Scott, och det är där dagens läckta rollista kommer in. Att Sweeney, Roberts och Scott var med i filmen visste vi redan, men deras roller var öppna för spekulerande snillen att klura på. Men om man ska tro läckan så är spekulationerna färdiga, och, håll i er, Emma Roberts spelar Mary Parker, aka morsan till en viss Peter Parker, och Adam Scott gör rollen som Ben Parker, mer känd som Uncle Ben. Är Madame Web alltså en origin-prequel till Peter Parker? Eller va?

På nätet verkar responsen mest vara att skratta åt Sony och deras knasiga påhitt. Uncle Ben? Mannen som är mest känd för att bli skjuten i en gränd? Verkligen? Men jag är något mer optimistisk, och väljer att tolka detta som att det någonstans djupt inne i Sonys "kreativa" avdelning faktiskt finns en plan. En tanke. Något slags vision och framtidstänk. Det hade kunnat vara revolutionerande för Sonys superhjältesatsningar, och kanske tillochmed leder till en habil film förr eller senare. 

Det kan självklart också vara så att man bara vill casha in på en själlös origin-story för Uncle Ben. 

Den som lever får se, heter det ju. Men Madame Web blev iallafall något mer intressant. Well played, Sony. 

Top Gun: Maverick har ingen rätt att vara såhär bra

 Jag har äntligen sett filmen alla snackat om i månader, och ja, jo, jag får erkänna: Top Gun: Maverick lever upp till de skyhöga förväntningarna. När jag först hörde att Tom Cruise skulle göra en uppföljare till sin trettio år gamla kultklassiker tänkte jag väl att det skulle bli en trist segfest av alltihop. Men mer fel har jag sällan haft, för Top Gun: Maverick är en utmärkt film, med vilken Tom Cruise välförtjänt slagit fler rekord än höghastighetsplanen han flyger, och också en påminnelse till giriga filmstudios: uppföljare blir succéer, om de görs med kärlek och en bra idé. 

Det stora skälet till att Top Gun: Maverick funkar är nämligen just att den görs med kärlek och en bra idé, samt att det inte gjorts någon Top Gun-film sedan den första kom ut 1986. Det är en habil film, 3/5, rätt lättglömd, åtminstone för mig som inte såg den på åttiotalet. Maverick utnyttjar det faktum att trettio år passerat för att både fördjupa karaktärer och setting. Pete "Maverick" Mitchell har levt ett helt liv sen vi såg honom sist, och nu är han på vippen att bli utbytt mot Ed Harris med en drönarkontroll då konceptet med flygaress blivit utdaterat. Mavericks sista chans att få fortsätta flyga är att utbilda en grupp unga Top Gun-elever till att utföra Dödsstjärneattacken från den första Star Wars, fast på en kärnkraftsanläggning istället för en intergalaktisk stridsbas. Bland rekryterna finns det charmige rövhålet Hangman (Glen Powell), tuffa och empatiska Phoenix (Monica Barbaro) och så Mavericks avlidne polares son, Rooster (Miles Teller). Maverick ska nu utbilda gänget, flirta med Jennifer Connelly, och undvika att sänka Jon Hamms humör alltför mycket. 

Skälet till att filmen fungerar med en i grunden hyfsat simpel story är att det finns tanke och hjärta bakom varenda bildruta. Relationen mellan Maverick och Goose (som var den överlägset bästa biten med originalfilmen) får en central roll i berättelsen om Maverick och Rooster, vilket leder till en effektiv och minnesvärd röd tråd genom bägge filmerna. De flesta blinkningar till originalet (och det är vääääldigt många), kopplas smart till berättelsen och karaktärerna, och vad hade kunnat ses som lökiga easter-eggs blir istället fina stunder, även för oss som inte har en stark känslomässig koppling till ettan. Det visuella sitter självklart som en smäck, och Tom Cruise får stunta loss som den galning han är, men utan att det tar över filmen eller går överstyr. Tvärt om så ger Cruise möjlighet åt de unga talangerna att skina. Miles Teller gör en fin insats som den ofta lågmälde Rooster, medan Monica Barbaro och särskilt Glen Powell bägge utmärker sig som skådespelare att hålla ögonen på. Jennifer Connelly, Jon Hamm och Ed Harris gör stabila insatser i roller som mer eller mindre copy-pasteats från en mall någonstans, men deras karaktärer finns å andra sidan med i filmen för att driva storyn, inte för att vara intressanta av sig själva. 

Top Gun: Maverick är en film som lyckas åstadkomma allt den försöker göra, och med råge både toppar och förbättrar originalet. En välförtjänad succé för Tom Cruise och gänget, och ett bevis för oss tvivlare att Top Gun visst kan vara mer än en lökig relik från 80-talet. 

Jag är inte såld på Harry Styles i Star Wars

 Det ryktas (förmodligen oseriöst) just nu om att popfenomenet och skådespelaren Harry Styles ska dyka upp i Star Wars i någon form, vilket jag känner är en av de sista sakerna galaxen långt, långt borta behöver. Missförstå mig rätt nu, att Styles är en skicklig skådis råder det absolut ingen tvekan om. Han är grym i Dunkirk. Men på grund av musikkarriären som han har parallellt med sitt skådespeleri så har han blivit större än vilken roll han än skulle kunna få i Star Wars. Precis som typ The Rock så kommer man inte se Harry Styles Star Wars-figur, utan bara Harry Styles själv. Hans namn är för stort, helt enkelt. Star Wars bygger alldeles för mycket på känslan av verklighetsflykt för att Harry Styles, som är ett megafenomen med två ben, ska kunna dyka upp utan att ta tittarna ur storyn, oavsett hur bra han skådespelar. 

Andor siktar mot stjärnorna

 Den officiella trailern för Disneys nästa Star Wars-serie, Andor, hade premiär i måndags, och vid Yodas håriga öron vad bra den ser ut!!! Samma känsla som i Rogue One, som är den bästa Star Wars-film Disney producerat. Skitigt, mörkare, vanliga människor på marken som kämpar mot det ofantligt mäktiga imperiet. Spioneri, infiltration, smygattacker, och eventuellt moraliskt förfall, med ett hyfsat brett karaktärsgalleri och visuellt ögongodis som ser ut att producerats med en filmbudget. Om alla seriens tolv (!!!) avsnitt är lika snygga som den här trailern så är det ett mirakel, med tanke på att budgeten väl ändå inte kan vara mycket större per avsnitt än den är för The Mandalorian eller Obi-Wan Kenobi.

Lucasfilm håller som vanligt käften stängd kring storyn i serien, men det vi vet säkert är att vi kommer få följa Diego Lunas Cassian Andor när han ansluter sig till Rebellalliansen för att ge de nedriga skurkarna i Imperiet vad de förtjänar. Stellan Skarsgård dyker upp som rebelledaren Luthen, som ger mig lite samma vibbar som Tobias Beckett från Solo. Genevieve O'Rielly återvänder från tidigare filmer som senatorn och rebelledaren Mon Mothma och Forest Whitaker repriserar sin roll som våldsamme extremisten Saw Gerrera. . På skurksidan har vi bland andra Anton Lesser (Game of Thrones), Kyle Soller (Poldark) och Denise Gough (Under the Banner of Heaven) som diverse Imperieanställda. 

Det enda som jag ogillar med trailern är slutet, där det avslöjas att Disney flyttat seriens premiärdatum. Bakåt. Nästan en hel månad. Istället för 31 augusti blir får vi vänta tills 21 september. Dumma Disney, men förhoppningsvis så blir Andor precis lika bra som den ser ut att vara, och väntar man på något gott kan man ju aldrig vänta för länge. 

David Zaslav vaskar 80 miljoner dollar

 I ett smått obegripligt beslut som chockar hela underhållningsvärlden så har Warner Bros nya ledning under David Zaslav bestämt sig för att kassera kommande Batgirl, där Leslie Grace spelar huvudrollen, och diverse biroller görs av bland andra Brendan Fraser, JK Simmons och Michael Keaton. Filmen är redan inspelad, för en budget på någonstans kring 80 miljoner dollar, och allt som återstod var post-production (som jag misstänker har hunnit börja) och marknadsföring. Och i det läget så väljer David Zaslav och Warner Bros ledning att dra ur proppen. Batgirl ska inte släppas på HBO Max som det först var tänkt. Den ska inte släppas på bio heller. Den ska inte släppas alls. Ingen ska se den. 80 miljoner i sjön, bara sådär. Och det ironiska verkar vara att det huvudsakliga skälet är att Zaslav vill spara pengar. 

Att han, till skillnad från Warners tidigare ledning, inte tror på påkostade streamingprojekt har förvisso varit känt länge, och det kan säkert vara en bidragande orsak bakom varför projekt som The Batman-spinoffen om Gotham-polisen lades i malpåse för ett tag sedan. Men att Zaslav skulle dra igång motorsågen och börja skära bort mer eller mindre färdiga projekt var det nog ingen som förutsåg. 

Vad som gör det här extra intressant är att Grace Randolph, en Youtuber och nöjesjournalist, hävdar att Warner tänker lägga ner HBO Max, sin sprillans nya streamingtjänst. Istället ska fokus läggas på dokumentärer och reality på Discovery, och manusbaserade projekt flyttas antingen till gamla HBO som någon form av kabelteve eller blir påkostade biofilmer. Även detta låter oerhört konstigt, och jag hade varit ytterst tveksam om det inte vore för att Batgirl-storyn kom ut bara någon timme efter att Randolph rapporterade om HBO Max. 

Fans och nöjesinsiders klurar nu med rätta på vad som kan bli nästa offer för Zaslavs hänsynslösa omstrukturering av Warner. Kommer han ta steget och yxa den vansinnigt problemtyngda The Flash. Filmen har visserligen en jättebudget, men den har också varit ett jättestrul för alla inblandade. Den bytte releasedatum femtioelva gånger, regissörer har kommit och gått, och nu när filmen äntligen spelats in så har Ezra Miller, som gör titelrollen, hamnat i mängder med rättsliga kontroverser rörande misshandel och kidnappningar. Blue Beetle, en annan DC-film med en betydligt mer obskyr karaktär i huvudrollen kan också ligga risigt till. Och på TV-sidan har vi projekt som Colin Farrells tv-serie om The Penguin, de tonvis med tv-serier som James Gunn jobbar på, och tillochmed till synes stensäkra kort som Game of Thrones-spinoffen House of the Dragon. Vad kommer hända?  Ingen vet, utom Zaslav, men om karln är galen nog att bränna upp 80 miljoner dollar bara sådär så är det nog väldigt få saker som är heliga.